”Livet, hoppet och gruvan” är en uppdiktad berättelse om gruvsamhället Ramhäll i norra Uppland. Här har nu livet stått still i drygt hundra år och vi kliver in i handlingen någon gång 1875/1876. Man befinner sig i en brytningstid då industrialismen bankar på dörren. Den nya tiden med dynamit, järnväg och ångkraft möter den gamla och ses med både misstroende och entusiasm. Över hela föreställningen svävar också ett påtagligt mått av oantastlig vidskepelse. Vi följer nyinflyttade familjen Bergs glädje, sorg och vedermödor liksom resten av byns befolkning. Ett makalöst tjuv- och rackarspel försiggår i kulisserna när gruvbolagen strider om gruvrättigheterna i Ramhäll och den blott 15-årige Albert Berg blir (icke helt oförskyllt) indragen i svindlande förhandlingar. Med både tur och förslagenhet lyckas han och hans kamrater att navigera sig igenom försåtliga blindskär och skapa både ordning och kaos i byn. I och med ett midsommarbråk om att få dansa med byns vackraste tös försvinner två av gruvdrängarna. Spåren indikerar att en våldsam strid utkämpats och att de kan ha fallit i ett av de nedlagda, vattenfyllda gruvhålen. En av huvudpersonerna, fjärdingsman Petersén, ser som sin uppgift att lösa fallet och dramatiken tätnar. En intressant dynamik skapas också genom att byn delas i två läger – ett som bidrar till baptistföreningens och nykterhetsrörelsens uppbyggnad och ett som hyllar hembränningens fortlevnad. Här blir ett bröllop med oanade konsekvenser upptakten till ytterligare uppdrag för ordningsmakten. Brudens försupne far och en gästande, karismatisk predikant visar sig bära på rent ohälsosamma tendenser. Ett antal underhållande karaktärer passerar revy och berättelsen rundas av med att vissa av huvudpersonerna lockas av idén att lämna allt det gamla bakom sig och i stället följa med till Amerika. Kvar blir gamlingarna och de trogna byborna som ändå ser hoppet om en god framtid med gruvan. Och kanske var det så att de som stannade kvar drog det längsta strået. Richard Nordström (S.R. Nordström) Född 1952 Uppvuxen i Fredriksberg, Dalarna. Började som 14-åring som Ludvika Tidnings lokalredaktör på orten - detta vid sidan av skolarbetet och med siktet inställt på journalistbanan. Efter gymnasium i Ludvika, militärtjänst i Östersund och handelsutbildning i Göteborg lämnade jag journalistiken för internationella affärer. Jag hamnade i mitten av 70-talet i Stockholm och så småningom i Paris. Juridikstudier, jobb och resor följde. Erfarenheter och kontakter jag fått är idag en ovärderlig plattform i mitt skrivande. I dag driver jag, som pensionär, eget konsultbolag inom internationella transporter, shipping och logistik. Först på senare år har skrivandet fått blomma ut vilket resulterat i ett antal romaner/deckare, en barnbok och ett antal noveller. Jag tillhör även "Novellmästarna" med årliga utgivanden av antologier. Fakta, fiction och god underhållning är ledstjärnor i skapandet.
