Inga spår efter galopperande hästar (arabiska)

I den tredje diktsamlingen «Inga spår efter galopperande hästar» fortsätter poeten Ahmad Najm att skriva dikten som en meditation över exil, minne och längtan. Mellan naturens bilder och frånvarons smärta väver texterna täta inre scener, fyllda av återhållen känsla och ett språk genomsyrat av poetisk laddning. Najm, född i Galileen och bosatt i Sverige, bär i sin dikt den palestinska själens särdrag – utspridd mellan jorden och exilen – och skriver med mogen medvetenhet och en genomskinlig mänsklig känslighet som gör poesin till ett sätt att återvinna jaget, hemmet och tiden.