Det finns en tid i livet när vännerna är det viktigaste man har. Då de nästan är som en familj. Sedan brakar vuxendomen in och skickar gamla blodsbröder åt olika håll. Somliga flyttar till Stockholm, får titeln Senior Executive Business IT Development Manager och börjar låtsasälska Arsenal. Andra tar jobb i baren på hemstadens hetaste (och enda) uteställe och ligger med så många tjejer de kan för att slippa tänka på allt som är jobbigt. Någon nojar över sitt hårfäste, får manipulativa bonusbarn och utvecklar en kärlek till bensinstationskorv och På spåret. Och sedan finns det de som inte blir vuxna alls. Som helst fyller dagarna med TV-spel och Harry Potter-maraton och inte förstår varför ingen annan vill ta en tisdagsfylla längre. Oavsett vilken väg man väljer, händer det ibland att livet får sina egna idéer och vänder upp och ner på allting. Det är då man inser att man fortfarande behöver sina vänner. Sin familj.