Gunnar Brage är en bitter gammal man på ett äldreboende. För att få tiden att gå, tänker han tillbaka på sitt liv och skriver ner händelserna som format honom. Det börjar en kall vinterdag 1933, när han som spädbarn lämnas utanför polisstationen i Arboga.
Han hamnar i ett fosterhem från helvetet, där uppväxten präglas av vanvård och övergrepp. I tonåren placeras han på olika uppfostringsanstalter och hittar där en inkörsport till kriminaliteten – en väg som kommer att följa honom genom stora delar av livet.
Gunnar är ingen ond människa. Han har empati, ett starkt rättvisepatos och en vilja att göra det rätta. Om det inte vore för alla hemska minnen och erfarenheter från barndomen hade hans liv kanske kunnat bli ett helt annat.
Trots allt elände lyckas Gunnar ändå hitta små ljuspunkter. Ögonblick av värme, glädje och hopp som får honom att inse att livet, hur jävligt det än kan vara, faktiskt kan vara värt att leva.
