Vi låter några recensenter och andra kunskapare betygssätta denna bok, som har fått så mycken uppmärksamhet, särskilt nu under 2012, Raoul Wallenberg-året i Sverige. Raoul Wallenberg, sergeant i hemvärnet, finslipar sina båda specialiteter, strid i bebyggelse och ilmarsch. När han i slutskedet beger sig till Ungern på sitt livs uppdrag packar han ned pistol och kängor. [] Det är en rolig och givande studie [] Lars Brink hjälper oss att se de gömda strukturerna. Jag har haft glädje av boken. Den förmedlar viktiga insikter. Anders Ehnmark, författare och journalist, i en recension i Sydsvenskan [Boken] är verkligen imponerande. Intressant och lärorik och ytterst välskriven. Ruffa Alving Olin, Stockholm, journalist och dotter till Barbro Bang Alving, som står i fokus i ett kapitel i boken. Jag hoppas att den intressanta boken får en vid spridning. Sigrid Kahle, författare, Uppsala, dotter till den kände orientalisten, och akademiledamoten, professor H S Nyberg, som omskrivs i boken. [Boken] är mycket imponerande. Enbart det fantastiska foto- och illustrationsmaterialet gör den unik bland de flesta publikationer i sin genre. [...] Studien är verkligen intressant och ytterst väl genomförd. Jag anser att Lars Brink har bidragit stort, inte bara till svensk militärhistoria, utan också till Wallenberg-forskningen! Susanne Berger, journalist, Raoul Wallenberg-forskare, USA, i en kommentar. Susanne Berger ingick som expert i den svensk-ryska arbetsgruppen som år 2000 vid UD lade fram en rapport om dess mångåriga arbete med att få fram material om Raoul Wallenbergs öde. Läste idag med stort intresse Lars Brinks kapitel om Raoul Wallenberg. Fint också med alla färgbilder. Det viktiga med studien är att författaren lyfter fram Wallenbergs militära erfarenheter. Det är Brinks genuina bidrag till Wallenbergforskningen. Med tanke på att det militära idag inte är, av förståeliga skäl, särskilt populärt bland dem som vill lyfta fram förebilder bland ungdomar, är det av värde att understryka att Wallenbergs verksamheter under beredskapstiden bidrog till att han kunde vara framgångsrik i Budapest. Fil. dr. Tanja Schult, forskare vid Stockholms universitet, i en kommentar. Tanja Schult är idag en uppmärksammad forskare kring hur vi gestaltar minnet av Raoul Wallenberg i världen. "Innan den svenske diplomaten Raoul Wallenberg reste till Budapest för att slita judar ur Adolf Eichmanns klor var han en hängiven instruktör för hemvärnet i Stockholm. Den unge sergeanten vid Livgardet var expert på det som då kallades gatustrider och organiserade även ilmarscher genom Stockholm [---] Raoul Wallenberg är ett utmärkt exempel på hur samhällsklasserna kunde samsas i den nya folkrörelsen." Ulf Ivarsson, f d chefredaktör; i tidningen Försvarsutbildaren 2010

Vi låter några recensenter och andra kunskapare betygssätta denna bok, som har fått så mycken uppmärksamhet, särskilt nu under 2012, Raoul Wallenberg-året i Sverige. Raoul Wallenberg, sergeant i hemvärnet, finslipar sina båda specialiteter, strid i bebyggelse och ilmarsch. När han i slutskedet beger sig till Ungern på sitt livs uppdrag packar han ned pistol och kängor. [] Det är en rolig och givande studie [] Lars Brink hjälper oss att se de gömda strukturerna. Jag har haft glädje av boken. Den förmedlar viktiga insikter. Anders Ehnmark, författare och journalist, i en recension i Sydsvenskan [Boken] är verkligen imponerande. Intressant och lärorik och ytterst välskriven. Ruffa Alving Olin, Stockholm, journalist och dotter till Barbro Bang Alving, som står i fokus i ett kapitel i boken. Jag hoppas att den intressanta boken får en vid spridning. Sigrid Kahle, författare, Uppsala, dotter till den kände orientalisten, och akademiledamoten, professor H S Nyberg, som omskrivs i boken. [Boken] är mycket imponerande. Enbart det fantastiska foto- och illustrationsmaterialet gör den unik bland de flesta publikationer i sin genre. [...] Studien är verkligen intressant och ytterst väl genomförd. Jag anser att Lars Brink har bidragit stort, inte bara till svensk militärhistoria, utan också till Wallenberg-forskningen! Susanne Berger, journalist, Raoul Wallenberg-forskare, USA, i en kommentar. Susanne Berger ingick som expert i den svensk-ryska arbetsgruppen som år 2000 vid UD lade fram en rapport om dess mångåriga arbete med att få fram material om Raoul Wallenbergs öde. Läste idag med stort intresse Lars Brinks kapitel om Raoul Wallenberg. Fint också med alla färgbilder. Det viktiga med studien är att författaren lyfter fram Wallenbergs militära erfarenheter. Det är Brinks genuina bidrag till Wallenbergforskningen. Med tanke på att det militära idag inte är, av förståeliga skäl, särskilt populärt bland dem som vill lyfta fram förebilder bland ungdomar, är det av värde att understryka att Wallenbergs verksamheter under beredskapstiden bidrog till att han kunde vara framgångsrik i Budapest. Fil. dr. Tanja Schult, forskare vid Stockholms universitet, i en kommentar. Tanja Schult är idag en uppmärksammad forskare kring hur vi gestaltar minnet av Raoul Wallenberg i världen. "Innan den svenske diplomaten Raoul Wallenberg reste till Budapest för att slita judar ur Adolf Eichmanns klor var han en hängiven instruktör för hemvärnet i Stockholm. Den unge sergeanten vid Livgardet var expert på det som då kallades gatustrider och organiserade även ilmarscher genom Stockholm [---] Raoul Wallenberg är ett utmärkt exempel på hur samhällsklasserna kunde samsas i den nya folkrörelsen." Ulf Ivarsson, f d chefredaktör; i tidningen Försvarsutbildaren 2010

Vi låter några recensenter och andra kunskapare betygssätta denna bok, som har fått så mycken uppmärksamhet, särskilt nu under 2012, Raoul Wallenberg-året i Sverige. Raoul Wallenberg, sergeant i hemvärnet, finslipar sina båda specialiteter, strid i bebyggelse och ilmarsch. När han i slutskedet beger sig till Ungern på sitt livs uppdrag packar han ned pistol och kängor. [] Det är en rolig och givande studie [] Lars Brink hjälper oss att se de gömda strukturerna. Jag har haft glädje av boken. Den förmedlar viktiga insikter. Anders Ehnmark, författare och journalist, i en recension i Sydsvenskan [Boken] är verkligen imponerande. Intressant och lärorik och ytterst välskriven. Ruffa Alving Olin, Stockholm, journalist och dotter till Barbro Bang Alving, som står i fokus i ett kapitel i boken. Jag hoppas att den intressanta boken får en vid spridning. Sigrid Kahle, författare, Uppsala, dotter till den kände orientalisten, och akademiledamoten, professor H S Nyberg, som omskrivs i boken. [Boken] är mycket imponerande. Enbart det fantastiska foto- och illustrationsmaterialet gör den unik bland de flesta publikationer i sin genre. [...] Studien är verkligen intressant och ytterst väl genomförd. Jag anser att Lars Brink har bidragit stort, inte bara till svensk militärhistoria, utan också till Wallenberg-forskningen! Susanne Berger, journalist, Raoul Wallenberg-forskare, USA, i en kommentar. Susanne Berger ingick som expert i den svensk-ryska arbetsgruppen som år 2000 vid UD lade fram en rapport om dess mångåriga arbete med att få fram material om Raoul Wallenbergs öde. Läste idag med stort intresse Lars Brinks kapitel om Raoul Wallenberg. Fint också med alla färgbilder. Det viktiga med studien är att författaren lyfter fram Wallenbergs militära erfarenheter. Det är Brinks genuina bidrag till Wallenbergforskningen. Med tanke på att det militära idag inte är, av förståeliga skäl, särskilt populärt bland dem som vill lyfta fram förebilder bland ungdomar, är det av värde att understryka att Wallenbergs verksamheter under beredskapstiden bidrog till att han kunde vara framgångsrik i Budapest. Fil. dr. Tanja Schult, forskare vid Stockholms universitet, i en kommentar. Tanja Schult är idag en uppmärksammad forskare kring hur vi gestaltar minnet av Raoul Wallenberg i världen. "Innan den svenske diplomaten Raoul Wallenberg reste till Budapest för att slita judar ur Adolf Eichmanns klor var han en hängiven instruktör för hemvärnet i Stockholm. Den unge sergeanten vid Livgardet var expert på det som då kallades gatustrider och organiserade även ilmarscher genom Stockholm [---] Raoul Wallenberg är ett utmärkt exempel på hur samhällsklasserna kunde samsas i den nya folkrörelsen." Ulf Ivarsson, f d chefredaktör; i tidningen Försvarsutbildaren 2010