I den tidiga laestadianismen hade kvinnorna en stark ställning. De hade inget predikoämbete, men likväl hade de en stor betydelse för väckelsens utbredning. I många av de brev som Johan Raattamaa och Erkki Antti skrev framkommer det att ett flertal kvinnor hade förtroendeställningar i församlingarna. Flera av deras brev är riktade till kvinnor. Detta tyder på två saker: Dels att kvinnorna på den tiden var läs- och skrivkunniga i högre utsträckning än männen, och dels att dessa kvinnor var mycket aktiva och åtnjöt förtroende. Ett särskilt ofta förekommande kvinnonamn är Mathilda Fogman. Flera av breven, i synnerhet från Raattamaa, är adresserade direkt till henne, i andra är hon mottagare tillsammans med några andra, och i ytterligare andra nämns hon av olika skäl. I flera brev räknas hon med som en av de »äldste« i sin hemförsamling, Övertorneå, tillsammans med andra. Mathilda Fogman har av eftervärden betraktats som Raattamaas medarbetare och sekreterare samt i någon mån också som medarbetare till Erkki Antti Juhonpieti. Hon skötte korrespondensen mellan församlingarna i Amerika och Sverige. Hon översatte Raattamaas brev till svenska, samordnade utsändning av predikanter till olika områden. Hon var en sällsynt handlingskraftig och stark kvinna och andlig moder i den laestadianska väckelserörelsen.
