Oscar Andersson placerar sin undersökning mitt i staden och ger stort utrymme åt de institutionella frågorna. Han diskuterar hur Chicagoskolan idag betraktas, vilka idéer den byggde på och naturligtvis den forskning som främst förknippas med skolans namn. Så diskuterar han ingående den urbansociologiska forskning som bedrevs vid skolans höjdpunkt kring 1920-talet, men också dess vetenskapssyn mer allmänt, från teorier och begrepp till metod. Det var vid Chicagoinstitutionen som den självuppfyllande profetian, attityder och livshistorier på allvar begreppsliggjordes. Oscar Andersson stannar inte vid de berömda monografierna utan behandlar också det som i sociologin med tiden blev känt som den symboliska interaktionismen. Därmed blir också W.I. Thomas till en av skolans förgrundsgestalter, tillsammans med Robert E. Park och Ernest W. Burgess. Andersson lägger också ut trådarna framåt från det framgångsrika 1920-talet för både sociologins och socialantropologins vidkommande. (Ur professor Mats Franzéns förord)
