Myten om EU-förbudet mot böjda gurkor är bara toppen av ett isberg. Med exempel efter exempel visar den erfarna EU-journalisten Ylva Nilsson att det överhuvudtaget är mycket lite som stämmer, av vad en hyggligt allmänbildad svensk tror sig veta om EU. Ylva Nilsson lyfter fram hur nyhetsindustrin och nationella politiker med lättsmälta nyhetsunderhållning skapar en berättelse för oss om EU. Det är en berättelse som smickrar Sverige och svenskarna men samtidigt effektivt avstänger oss från vad som egentligen sker i världen och i Europa. Utan en fjärde statsmakt med samhällsansvar haltar vår demokrati på tre ben – hur ska vi kunna delta i en utveckling som rör oss när vi inte får veta vad som händer? Och vad gör detta i så fall med den svenska samhällsdebatten?

Myten om EU-förbudet mot böjda gurkor är bara toppen av ett isberg. Med exempel efter exempel visar den erfarna EU-journalisten Ylva Nilsson att det överhuvudtaget är mycket lite som stämmer, av vad en hyggligt allmänbildad svensk tror sig veta om EU. Ylva Nilsson lyfter fram hur nyhetsindustrin och nationella politiker med lättsmälta nyhetsunderhållning skapar en berättelse för oss om EU. Det är en berättelse som smickrar Sverige och svenskarna men samtidigt effektivt avstänger oss från vad som egentligen sker i världen och i Europa. Utan en fjärde statsmakt med samhällsansvar haltar vår demokrati på tre ben – hur ska vi kunna delta i en utveckling som rör oss när vi inte får veta vad som händer? Och vad gör detta i så fall med den svenska samhällsdebatten?

Myten om EU-förbudet mot böjda gurkor är bara toppen av ett isberg. Med exempel efter exempel visar den erfarna EU-journalisten Ylva Nilsson att det överhuvudtaget är mycket lite som stämmer, av vad en hyggligt allmänbildad svensk tror sig veta om EU. Ylva Nilsson lyfter fram hur nyhetsindustrin och nationella politiker med lättsmälta nyhetsunderhållning skapar en berättelse för oss om EU. Det är en berättelse som smickrar Sverige och svenskarna men samtidigt effektivt avstänger oss från vad som egentligen sker i världen och i Europa. Utan en fjärde statsmakt med samhällsansvar haltar vår demokrati på tre ben – hur ska vi kunna delta i en utveckling som rör oss när vi inte får veta vad som händer? Och vad gör detta i så fall med den svenska samhällsdebatten?