För sent för memoarer, är berättelsen om Donovan Andersson. Han växer upp på 70- och 80-talen. Barndomen går obemärkt förbi. Ungdomsåren ägnas åt konst och poesi, och till att försöka passa in. I Sverige under de här åren har vi ett Folkhem i full blom, vi får lära oss att vi har det bra. Inte mycket finns att klaga på. Eller? Under 90-talet försöker Donovan leva ett vuxenliv, med allt vad det innebär. Nu, tjugo år senare kommer tankarna, vad har jag åstadkommit i livet? Vad lämnar jag efter mej? Donovan tänker skriva berättelsen om sitt liv, så att han själv ska kunna förstå det. ”Egentligen är det nog försent för memoarer, nästan ingen finns längre som vill lägga sin tid på att läsa en biografi av och om en gammal ”gubbe”. ” Självbiografier skrivs idag av tjugoåriga bloggare eller barnstjärnor. Thomas Wahlströms roman är som ett fotoalbum man hittar på vinden när man letar efter något annat. Många av bilderna är svart/vita, de senare är i färg, men färgerna har bleknat betänkligt.
