För mycket länge sedan låg det en grönskande kontinent långt uppe i Arktis. När jordaxeln hade 7 graders lutning var det varmt även vid polerna. Man har i Alaska funnit fossil efter kameler och hästar och även av träd och ormbunkar. Platon talar om ett fredligt och andligt högtstående folk längst upp i norr i ett land som kallades Hyperborea. Det indiska eposet Purana beskriver att där funnits en hel kontinent. I bokens andra del finns kartor, diagram och forskning som stödjer kontinentens existens. Den senaste istiden började för ungefär 100 000 år sedan. Klimatet blev kallare och de människor som bodde i detta paradis måste fly från kölden. De spreds över stora delar av Asien, vars karta inte såg ut som dagens. I Edenia levde människorna i fred och med kärlek till varandra. När de utvandrade fick de lära känna andra kulturer med våld och falskhet. Boken följer den sist stammen som lämnade Edenia och bosatte sig i Altaibergen vid det dåvarande Centralasiatiska havet. Deras kunskapsbärare dokumenterade Edenias historia på stentavlor. När tre köpmän kommer för att lära sig mjukgöra sten påbörjas i stället deras medvetandeutveckling och de återfår minnet av sina tidigare liv i Edenia.
