Det känns som när man upplever alla de där förvirrade och tunga känslorna för första gången. Man har blivit nekad, dumpad, sårad. Man känner sig som ett öppet sår som det gång på gång saltas på. Som när hela världen rasar samman och man har inte nån aning om varför. När alla meningar slutar med ett frågetecken, men man får aldrig något svar. Känslorna jag helst inte ville visa, även om det var de som gjorde, och fortfarande gör mig så satans stark. När jag läser och tar in Känn dig som hemma i mig så dansar dessa känslor i mig. Men också en känsla av att det finns hopp, även när man nått botten. En känsla av att inte vara själv, när man är som mest ensam. Alice sätter ett ansikte på de stunder du upplever ensam och ger bevis på att du delar dem med många andra. Linn Berghagen Nilsson