(Ur förordet) Det har sedan länge varit känt och förstått att hela världen har varit under kontroll av kapitalistisk imperialism. För en tid bröt sig en del av vår värld loss från den; det började med segern för socialismen i Ryssland och fortsatte genom den kinesiska revolutionen och formade slutligen en socialistisk värld. Men i sinom tid togs de socialistiska länderna över, genom interna klasstrider om politik och ekonomi, först av kapitalistiska samarbetsmän och förespråkare, sedan av kapitalisterna själva, som i stort sett redan fanns inom de härskande kommunistpartierna. I Ryssland, och senare i Kina, när kontrarevolutionerna och kupperna skedde, så följde det därefter en period av inträde och integration i det globala imperialistiska systemet. Sovjetunionen, till en början under redan existerande paroller om socialism, fortsatte många av sina etablerade nationella och ekonomiska maktrelationer i ett nytt socialimperialistiskt block (socialistiskt till namnet, imperialistiskt i verkligheten). Det ryska kapitalistiska och imperialistiska försöket att upprätthålla detta block, eller viktiga delar av det som en gång varit del av detta block, och dess historiska allierade, har fortsatt under åren medan den “socialistiska” skylten har kastats bort. I Kina har proletariatets nederlag och kapitalisternas övertagande av statsmakten, efter den stora revolutionären Mao Zedongs död, också lett till en period av integration i det globala imperialistiska systemet. Kina verkar fortfarande under “socialistiska” paroller, men har uppfört sig otvetydigt som en kapitalistisk makt.
