Bokförläggarna Röda Rummet ger nu ut en biografi över den danska socialisten Marie Nielsen (1875-1951), författad av Morten Thing. Det danska originalet Marie Nielsen og revolutionen: En biografi gavs ut 2020 av Selskabet for Arbejderhistorie (SFAH). Marie Nielsen kom från en fattig bakgrund men skaffade sig av egen kraft en utbildning till lärare. Med tiden blev hon en av de mest kända socialisterna i Danmark. Hon kom tidigt med i den danska socialdemokratin och deltog aktivt i dess ungdomsrörelse. Likt många andra kom hon att radikaliseras under intryck av första världskriget. Hon tillhörde den radikala flygel som kritiserade socialdemokratin för att dess nationella partier ställde sig bakom de egna regeringarna och inte mobiliserade mot kriget. Senare kom hon att påverkas av ryska revolutionen och fick en framträdande roll i det danska kommunistpartiet som bildades kring 1920. Senare kom hon emellertid att ta avstånd från stalinismen. Hon var tillsammans med Jeanette Olsen i Norge en av mycket få nordiska kommunister som öppet bröt med stalinismen i samband med den första Moskvaprocessen 1936. Hon kom därefter att närma sig den trotskistiska oppositionen inom Kommunistiska internationalen. I början på 20-talet deltog hon i kvinnopolitiskt arbete inom Komintern och aktiverade sig senare i Arbetarkvinnornas upplysningsförening (AO) och var bland annat redaktör för föreningens tidning. Den reste kvinnopolitiska krav som lika lön för lika arbete. Marie Nielsen var särskilt aktiv med att utarbeta föreningens politik kring sexualupplysning och prevention. Bland de krav hon förde fram i spalterna var undervisning i förebyggande av graviditet från 13-årsåldern, straffrihet för fosterfördrivning och fri abort. Ett genomgående drag hos Marie Nielsen var hennes oräddhet för att ta strid, antingen det handlade om att hålla försvarstal inför domstolen, organisera kvinnofackligt arbete, angripa ledningar i den egna politiska rörelsen, öppet kritisera den nya sexuallagen i Sovjetunionen 1936 som avskaffade den fria aborträtt som landet hade infört först av alla i världen 1920. Marie Nielsen kompromissade inte med sina övertygelser. Hon avskräcktes inte av att hon ibland betala fick höga pris för detta, i form av fängelsevistelse, avsked från lärarinnetjänsten, uteslutning tre (3!) gånger ur danska kommunistpartiet. Översättaren Per-Olof Mattsson skriver i förordet: ”Hon ser modet som den främsta av dygder. Det går inte att köpa hennes lojalitet. Hennes mod kan få en nutida läsare att nästan tappa andan.” Zeth Höglund, det svenska kommunistpartiets förste ordförande, jämförde henne med en känd svensk kvinnlig socialist: ”något av en dansk Kata Dalström”. Eva Schmitz, kvinnoforskare och sociolog, har skrivit efterordet om Marie Nielsen och den internationella kvinnorörelsen. Hon placerar där in Marie Nielsen i historien om kvinnors organisering inom arbetarrörelsen från Första till Tredje internationalen. Morten Thing (f. 1945) som skrivit boken är historiker och författare till en lång rad böcker om arbetarrörelsens, särskilt den kommunistiska rörelsens historia, kulturhistoria, judisk historia och Mellanöstern. Han har också skrivit självbiografiska böcker om sin uppväxt i en rysk judisk familj i Köpenhamn, med en far som var aktiv motståndsman under andra världskriget.

Bokförläggarna Röda Rummet ger nu ut en biografi över den danska socialisten Marie Nielsen (1875-1951), författad av Morten Thing. Det danska originalet Marie Nielsen og revolutionen: En biografi gavs ut 2020 av Selskabet for Arbejderhistorie (SFAH). Marie Nielsen kom från en fattig bakgrund men skaffade sig av egen kraft en utbildning till lärare. Med tiden blev hon en av de mest kända socialisterna i Danmark. Hon kom tidigt med i den danska socialdemokratin och deltog aktivt i dess ungdomsrörelse. Likt många andra kom hon att radikaliseras under intryck av första världskriget. Hon tillhörde den radikala flygel som kritiserade socialdemokratin för att dess nationella partier ställde sig bakom de egna regeringarna och inte mobiliserade mot kriget. Senare kom hon att påverkas av ryska revolutionen och fick en framträdande roll i det danska kommunistpartiet som bildades kring 1920. Senare kom hon emellertid att ta avstånd från stalinismen. Hon var tillsammans med Jeanette Olsen i Norge en av mycket få nordiska kommunister som öppet bröt med stalinismen i samband med den första Moskvaprocessen 1936. Hon kom därefter att närma sig den trotskistiska oppositionen inom Kommunistiska internationalen. I början på 20-talet deltog hon i kvinnopolitiskt arbete inom Komintern och aktiverade sig senare i Arbetarkvinnornas upplysningsförening (AO) och var bland annat redaktör för föreningens tidning. Den reste kvinnopolitiska krav som lika lön för lika arbete. Marie Nielsen var särskilt aktiv med att utarbeta föreningens politik kring sexualupplysning och prevention. Bland de krav hon förde fram i spalterna var undervisning i förebyggande av graviditet från 13-årsåldern, straffrihet för fosterfördrivning och fri abort. Ett genomgående drag hos Marie Nielsen var hennes oräddhet för att ta strid, antingen det handlade om att hålla försvarstal inför domstolen, organisera kvinnofackligt arbete, angripa ledningar i den egna politiska rörelsen, öppet kritisera den nya sexuallagen i Sovjetunionen 1936 som avskaffade den fria aborträtt som landet hade infört först av alla i världen 1920. Marie Nielsen kompromissade inte med sina övertygelser. Hon avskräcktes inte av att hon ibland betala fick höga pris för detta, i form av fängelsevistelse, avsked från lärarinnetjänsten, uteslutning tre (3!) gånger ur danska kommunistpartiet. Översättaren Per-Olof Mattsson skriver i förordet: ”Hon ser modet som den främsta av dygder. Det går inte att köpa hennes lojalitet. Hennes mod kan få en nutida läsare att nästan tappa andan.” Zeth Höglund, det svenska kommunistpartiets förste ordförande, jämförde henne med en känd svensk kvinnlig socialist: ”något av en dansk Kata Dalström”. Eva Schmitz, kvinnoforskare och sociolog, har skrivit efterordet om Marie Nielsen och den internationella kvinnorörelsen. Hon placerar där in Marie Nielsen i historien om kvinnors organisering inom arbetarrörelsen från Första till Tredje internationalen. Morten Thing (f. 1945) som skrivit boken är historiker och författare till en lång rad böcker om arbetarrörelsens, särskilt den kommunistiska rörelsens historia, kulturhistoria, judisk historia och Mellanöstern. Han har också skrivit självbiografiska böcker om sin uppväxt i en rysk judisk familj i Köpenhamn, med en far som var aktiv motståndsman under andra världskriget.