Sådär

Seriens upplägg påminner mycket om Lasse-Majas detektivbyrå's. I varje bok har barnen ett särskilt uppdrag: i första boken har en dyrbar historisk ring blivit stulen, i andra boken letar barnen efter en legendarisk pirats skattkista och i tredje boken handlar det om ett mystiskt spöke. Under samtliga "mysterium" vävs det även in historiska fakta med en anknytning till Söderköping. Precis som i Lasse-Maja är Söderköpings odugliga polismästare inte till någon särskild hjälp utan ansvaret hamnar på barnen. Vi känner även igen upplägget att vi får träffa olika personligheter i den lilla staden och barnen måste lista ut vem som är den skyldiga. Vi hade gärna sett ett mer nyskapande upplägg. Förlaget marknadsför dessa böcker som normkreativa deckarböcker för barn. Det finns absolut en modern mångfald i böckerna. T.ex Mira som bor ensam med sin pappa sen mammans död, Malek vars familj har en bakgrund i Iran och Eli som definierar sig med pronomenet hen. En variation av personligheter, sexuella läggningar och etniciteter synliggörs. Jag blev därför väldigt förvånad över vissa detaljer kring genus som inte ens brukar återfinnas i mer konventionell barnlitteratur. I första boken poängteras Miras söthet flera gången. I andra boken får vi läsa meningar som: "- Men vi vill bara titta lite, ber Mira och ser så där gullig ut som bara hon kan göra." och några kapitel senare får vi läsa "- Tack, men jag behöver verkligen Maleks hjälp. Jag är så sen med en uppgift i skolan och fattar verkligen ingenting. Mira himlar med ögonen och spelar dum." Visst, i berättelsen är detta manipulation av Mira. Men i en tid då allt för många flickor lär sig "söthet" som något viktigt i för tidig ålder så känns detta tråkigt att läsa. Och flickor som framställer sig själva som dummare än vad de egentligen är var något jag trodde vi lämnat bakom oss. Tycker det är VÄLDIGT konstigt att detta skrivs in i en bok som säger sig vara normmedveten. Även om Mira kanske har ett utseende som inte rent traditionellt är klassat som sött så tycker jag ändå detta provocerar. Samtidigt så finns andra delar som är schysst utifrån genusperspektiv. T.ex att killen Malek tillåts att vara en känslig individ. En trevlig detalj med böckerna är att författaren vid flera tillfällen vävt in digitalisering i berättelsen. Barnen smsar, söker fakta online och använder digitala hjälpmedel. Vi uppskattar även de återkommande illustrationerna som får vara i färgtryck genom hela böckerna. Böckerna skulle enligt oss behöva en mer grundlig redigering. Det är många slarvfel och språket blir ofta stolpigt vid högläsning. Även rena språkfel förekommer. Även storyns upplägg i varje bok skulle behöva slipas på. Min I (5,5 år) har flera gånger svävat iväg med tankarna och tappat fokus på berättelsen under högläsningen. Då är hon en van lyssnare och vi läser mängder av kapitelböcker i samma ålderskategori, vanligtvis utan att fokus tappas.

Barnboksfamiljen