Gustaf IIl:s karriär var en av de mest dramatiska i den svenska regentlängden. Revolutioner och reformer, krig och myteri kantade hans regeringsperiod, som hastigt avslutades med det ödesdigra skottet 1792. Teaterkungen har han kallats, men han var mer än den teaterbesatte och nöjeslystne regent han of ta framställs som. Tidigt tog han del av upplysningstidens filosofi och vetenskap, konst och litteratur. Han kom att bli en upplyst regent, intresserad av politiska reformer och demokrati men samtidigt övertygad om en konungs gudomliga rätt att styra över sitt folk. Han var en man med humor och intelligens, som charma de sin omgivning i alla sammanhang. Samtidigt var han beräknande och målinriktad, ständigt drivande i kampen mellan kungahuset och ständerna. En kamp som, skulle det visa sig, skaffade honom livsfarliga fiender. Skildringen av Gustaf III är också skildringen av personerna i hans omgivning: familjen, vännerna och fienderna . Här finns även svart på vitt om det komplicerade äktenskapet med Sofia Magdalena och om förhållandet mellan Gustaf III och hans mor Lovisa Ulrika, en kvinna vars dominans påverkade kungen under hela hans liv. Naturligtvis får vi även möta det gustavianska Kultursverige, dess konstnärer och författare i vars centrum kulturmecenaten och teatermannen Gustaf III tronade.
