Kan man verkligen tillverka tid..? För de två arbetslösa barndomskamraterna Cissi och Eva är ingenting omöjligt. Cissi är 38 år, nyskild och ensamstående mamma. Hennes jobbcoach ger henne en lista på de mest osannolika jobb som hon ska söka, till exempel: klubbdirektör för ett hockeylag i elitserien eller VD för ett multinationellt företag. ”Annars kan du ju alltid starta eget!” säger jobbcoachen. Uppgiven går Cissi ut från arbetsförmedlingen och stöter ihop med en gammal klasskompis - Eva, också arbetslös. Eftersom inte några av de föreslagna jobben är lönt att ens söka, gör de som coachen tipsar om. De startar eget. Gäller bara att komma på en affärsidé. Cissi har inga meriter av större värde att falla tillbaka på, men har alltid varit påhittig och kreativ. Eva ser kanske ut som en naiv sexig blondin, men har civilingenjörsutbildning från bland annat Chalmers och New York University, med spetskompetens inom kvantfysikens lagar och teorier. Tillsammans kommer de på att de ska framställa tid. Tid på burk. Affärsidén tar fart. Liksom produktionen. Det fungerar alldeles utmärkt och det strömmar kunder till deras butik. De har också fattat ett beslut; de ska inte använda sig av produkten själva, för privat bruk. Affärerna går lysande. Men det blir ändå inte riktigt som de har tänkt sig. Recension: @bokligheten: ”Det är säkert fler än jag som någon gång har önskat att inte tiden hade gått så fort, att det fanns fler timmar på dygnet. Tänk om det faktiskt hade gått att framställa tid. Å andra sidan kan tiden också gå otroligt långsamt framåt, särskilt när man längtar efter något... ..Boken är lättläst och spännande från början till slut. Stundtals får jag även lite ont i magen och tänker ”nej, nej”. Sen är saker inte alltid som det verkar och jag blev minst sagt förvånad över sanningen. Det var inget jag ens hade kunnat föreställa mig, även om vissa saker var förutsägbara.” Kulturbloggen 2014: ...”först går allt bra, men sedan vänder det och går oundvikligen mot en katastrof. ...en lättsam, men samtidigt tänkvärd bok. Mellan raderna inser vi att livet inte alltid blir bättre av en extra timme eller två.”
