Kejsaren

Sista delen i dystopisk postapokalyptisk fantasy

Freja, Embla och Ivalde är tabier, de har magiska förmågor som får dem att jagas som onaturliga och farliga. De kämpar mot Myndigheten och försöker få folk på sin sida genom att nå radiotornet så de kan berätta sin sida av historien och få till ett uppror. Men de har inte tiden för sig eftersom presidenten har ett massförstörelsevapen som kan komma att döda hela världens befolkning, inte bara tabier. Så Embla, Freja och Ivalde måste hitta och förstöra vapnet, allt liv hänger på det. Kejsaren är den tredje och sista delen i Kraften-trilogin, och tar vid strax efter där del två, Drömfångaren, slutar. Det är alltså inte en fristående serie utan mås definitivt bäst av att läsas i ordning. Det är ett stort persongalleri men eftersom de flesta redan tillkommit under resans gång, är det inte lika många nya att hålla koll på i den här tredje delen. Jag tycker om Freja som huvudperson, för hon är långt ifrån perfekt men lär sig saker om sig själv och andra under hela serien. Hon vill dessutom väl och allt hon gör, gör hon med mänsklighetens bästa i åtanke. Å andra sidan kanske det gäller även den sida hon försöker bekämpa. Men jag hejar hela tiden på Freja och hennes vänner. Något jag också gillar är att det inte blir en massa kärleksproblematik och triangeldrama mellan Freja, Embla och Ivalde bara för att de råkar vara av olika kön och alltså möjliga kärleksintressen. Marcus Tallberg lyfter på ett bra sätt fram karaktärer som inte står för normen och får dem att verka självklara. Jag gillar att de flesta verkligen vet vilka de är och vad de står för, trots att de är så unga. Den här dystopiska fantasyn är det full fart i och det är klart och tydligt att Tallberg har blivit varm i kläderna så här i den tredje delen. Hela tiden händer det saker men det känns aldrig som att det är något som är onödigt eller för många personer. Det finns många vändningar och det är inte alltid lätt att veta vem man borde heja på eller vem som gruppen kan lita på, vilket får läsaren att hela tiden vara på tårna. Språket är bra och fungerar utmärkt för genre och tema. Det är ett värdigt slut på en bra serie och jag tycker att det finns flera oväntade saker under läsningens gång som förgyller upplevelsen. Jag måste också slå ett slag för det stilrena omslaget som jag verkligen tycker om.

Marias