Roliga västgötahistorier är en unik bok skriven på västgötsk dialekt, där författaren Carl-Olof Fägerlind tar oss tillbaka till en tid fylld av berättelser, skratt och minnen från sin barndom. Med fängslande akvareller som illustrerar och ger en visuell dimension till berättelserna, erbjuder boken en resa genom gamla västgötahistorier som ofta kretsar kring de äldre i byn. Författarens personliga koppling till sin fars berättelser gör detta verk till en genuin hyllning till den västgötska kulturen. Det dialektala språkvalet ger inte bara boken en autentisk känsla, utan fungerar även som ett kulturellt arv att värna om. Många med anknytning till Västergötland kan känna igen sig i dialekten och den lokala berättartraditionen. I förordet skriver han: “Jag var så liten, så jag förstod inte det roliga, men jag glömmer aldrig skratten. Jag minns, hur jag kunde se allt vad Pappa berättade om framför mig, i bilder. Det är orsaken till att alla historier har fått var sin akvarell.”

Ett smakprov:

"Det var två äldre gubbar som drack elvakaffe varje da på ålderdomshemmet i Hova. men bluga västgötar som de var så sa de inte så möe te varandra. Efter ett långt tag sa dock den ene: 

- Har jag berättat för dig om mina barnbarn?

-Nä, och det ska du ha tack för, sa den andre!"

Roliga västgötahistorier är en unik bok skriven på västgötsk dialekt, där författaren Carl-Olof Fägerlind tar oss tillbaka till en tid fylld av berättelser, skratt och minnen från sin barndom. Med fängslande akvareller som illustrerar och ger en visuell dimension till berättelserna, erbjuder boken en resa genom gamla västgötahistorier som ofta kretsar kring de äldre i byn. Författarens personliga koppling till sin fars berättelser gör detta verk till en genuin hyllning till den västgötska kulturen. Det dialektala språkvalet ger inte bara boken en autentisk känsla, utan fungerar även som ett kulturellt arv att värna om. Många med anknytning till Västergötland kan känna igen sig i dialekten och den lokala berättartraditionen. I förordet skriver han: “Jag var så liten, så jag förstod inte det roliga, men jag glömmer aldrig skratten. Jag minns, hur jag kunde se allt vad Pappa berättade om framför mig, i bilder. Det är orsaken till att alla historier har fått var sin akvarell.”

Ett smakprov:

"Det var två äldre gubbar som drack elvakaffe varje da på ålderdomshemmet i Hova. men bluga västgötar som de var så sa de inte så möe te varandra. Efter ett långt tag sa dock den ene: 

- Har jag berättat för dig om mina barnbarn?

-Nä, och det ska du ha tack för, sa den andre!"

Roliga västgötahistorier är en unik bok skriven på västgötsk dialekt, där författaren Carl-Olof Fägerlind tar oss tillbaka till en tid fylld av berättelser, skratt och minnen från sin barndom. Med fängslande akvareller som illustrerar och ger en visuell dimension till berättelserna, erbjuder boken en resa genom gamla västgötahistorier som ofta kretsar kring de äldre i byn. Författarens personliga koppling till sin fars berättelser gör detta verk till en genuin hyllning till den västgötska kulturen. Det dialektala språkvalet ger inte bara boken en autentisk känsla, utan fungerar även som ett kulturellt arv att värna om. Många med anknytning till Västergötland kan känna igen sig i dialekten och den lokala berättartraditionen. I förordet skriver han: “Jag var så liten, så jag förstod inte det roliga, men jag glömmer aldrig skratten. Jag minns, hur jag kunde se allt vad Pappa berättade om framför mig, i bilder. Det är orsaken till att alla historier har fått var sin akvarell.”

Ett smakprov:

"Det var två äldre gubbar som drack elvakaffe varje da på ålderdomshemmet i Hova. men bluga västgötar som de var så sa de inte så möe te varandra. Efter ett långt tag sa dock den ene: 

- Har jag berättat för dig om mina barnbarn?

-Nä, och det ska du ha tack för, sa den andre!"