En lek med enkla ord, Daniel Mendozas andra diktsamling och uppföljaren till Själens Röst, är en hyllning till skapandet och konsten. Titeln på boken är menad som en hälsning till alla som vill skapa men inte vågar. De som begränsar sig trots att de skulle kunna göra världen lite vackrare. Budskapet med boken är: Våga skapa. Gör det för din egen skull. Hitta din melodi. Och tids nog kommer även andra att kunna höra den. Två av dikterna i boken är:
de har tystnat mina fingrar mina läppar ekot av vad som var mina viskningar de har slocknat mina känslor mina drömmar spåren av vad som var mina önskningar du är borta din röst har tystnat din eld har slocknat kvar finns nu bara vackra minnen all min kärlek och all min saknad
var du än befinner dig i natt jag är alltid nära i mellanrummet mellan mina läppars viskning och ditt vackra öra
smärta stanna kvar du är allt jag har smärta håll hårt släpp inte tag för om du gör och minnet dör finns inget kvar av hon och jag av vilka vi var snälla smärta stanna i mitt hjärta vill inte att du går läk inte mina sår jag är inte stark nog att konfrontera och acceptera att kärleken dog
