En, ingen och hundratusen

Dagsaktuell tragik och komik

Luigi Pirandello fokuserar återigen på sitt favoritämne individens identitet och det sociala livets skilda krav. Berättaren den rike, sysslolöse Vitangelo Gengè Moscarda betraktar sig själv oavbrutet genom omgivningens ögon. Det yttrar sig på det viset att när hustrun förklarar honom sin kärlek blir Vitangelo svartsjuk eftersom han uppfattar Gengè som sin egen konkurrent. Det är tragiskt och komiskt när galenskapen intar den sysslolöse, som resolut bestämmer sig för att utplåna alla de versioner av Moscarda som omgivningen ser. Omgivningen i sin tur är oförsonlig när den reagerar logiskt på galningens handlingar. Intressant läsning om "vem är jag" bortom alla de versioner av jaget som var och en som känner sig bär i sina tankar. Klassikern En, ingen och hundratusen från 1926 av Luigi Pirandello är en teaterpjäs i åtta akter, en tragikomisk och högaktuell sådan. Ett smakprov på Pirandellos dagsaktuella komik är beskrivningen av hjältens relation till knähunden Bibi, sidan 107: "¿ hörde jag henne sucka tungt, som om hon inte längre stod ut med tröttheten och tristessen som tyngde även denna lilla söta, bortskämda hunds liv så mycket." Hjältens jagkänsla och egna upplevelser krymper vid varje möte med en medmänniska. Tänk hur sociala medier skulle kunna förminska självupplevelsen hos en jagsvag individ. Vad är en Instagrammare inte beredd att göra för att leva upp till hundratusen följares förväntningar?

Irene K