Bearbetad nyutgåva av arkitekten Hans Asplunds banbrytande klassiker från 1980 (Atlantis) med uppdateringar enligt författarens önskemål (nedtecknade medan han levde) samt färgbilder och recensioner. Denna uppgörelse med funktionalismen i tio välformulerade akter väckte stort uppseende i kulturdebatten när den kom och har idag åter blivit högaktuell. I Sverige har funktionalismen dominerat sedan Stockholmsutställningen 1930, och över hela världen har dess futuristiska, rationella och teknokratiska ideologi, material och produktionsmetoder alltmer kommit att ersätta det traditionella byggandet. Trots rörelsens storslagna visioner blev funktionalismen kvalitetsmässigt arkitekturhistoriens sämsta epok. Med termen "funktionalism" syftade Asplund inte på de populära smalhusen, villorna och radhusen ritade av klassiskt utbildade arkitekter under de första decennierna, utan i huvudsak på det storskaliga miljonprogrammet, det industriella byggandet, de destruktiva rivningarna och den utglesande stadsplaneringen under 1900-talets andra hälft. Trots att funktionalismens dogmer visat sig skapa segregation, miljöförstöring, otrygghet och ohälsa så överges de inte. Därför behövs denna bok. För att ersätta funktionalismens kvantitativa satsning med en lika stor satsning på kvalitet inom arkitektur och stadsbyggnad avslutas Asplunds bok med ett manifest för "tradinnovismen", en arkitektur grundad i tidlösa värden men öppen för nyskapande. Kan detta vara vägen ut ur den nutida arkitekturens återvändsgränd?
