Systervälde

• Utgivningsdatum: 2021-03-03
• Mått: 130 x 190 x 30 mm
• Vikt: 475 g
• Format: Kartonnage
• Språk: Svenska
• Antal sidor: 394
• Förlag: Fantasiförlaget
• ISBN: 9789198602128
• Miljömärkning: FSC

• Moderna och samtida romaner
• Science fiction

3 recensioner, genomsnitt 4/5

1. 4/5 Marias 2021-07-16

   3,5/5
   
   Det första som jag kom att tänka på att jämföra Systervälde med var Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Gillar man den, kommer man antagligen också att tycka om Stefan Dahlströms dystopiska och mer moderna version.
   
   Elin Inanna Oriopata är en invitro, skapad för att delta i krig mot Systerväldets fiender. Hon lever i en värld där människor (kvinnor) blir tillsatta en framtid. Vissa får studera och vissa ska delta i kriget. Som invitro har hon blivit tilldelad en familj som hon bott i några år innan hon påbörjar sin grundutbildning till soldat. Men inget blir riktigt som hon har tänkt sig. Hon känner sig mer som en bricka i ett dåligt spel och börjar ifrågasätta hela sättet som världen ser ut. Under permissioner grottar hon ner sig i mer frågor och tar ut svängarna på ett sätt som inget runt om henne egentligen tycker om.
   
   Det är uppfriskande att läsa en bok där kvinnor har all makt och män ses som en andra klassens medborgare, det är knappt så att de används för barnaskapande, utan det ses också på som mindre värt än att göra det laboratoriskt. Att dessutom menstruation får ha en sådan betydande funktion, är både behövligt för att ta bort tabun och dessutom är det snyggt gjort. Systerskapet ska beskyddas, oavsett pris och Elin lär sig snart att alla inte är lika värda i systerskapets ögon. Det är en tydlig hierarki, och både maktmissbruk och missnöje gror under ytan.
   
   Världen Dahlström målar upp är inte en vacker, men trovärdig sådan. Det gillar jag, att det faktiskt inte målas upp som en idealvärld med kvinnor vid rodret, utan att problemen fortsätter vara desamma som vi har idag. Det kan antagligen verka vara ganska ställt på spets, men frågan är om man skulle reagera på samma sätt om det varit skrivet på samma sätt men med både män och kvinnor, eller bara män, vid rodret.
   
   För mig börjar det ganska trögt, men andra halvan av boken flyger förbi. Jag tror att det handlar lite om att det är en uppstartssträcka där både jag Elin behöver lära känna henne, och hon behöver bli ordentligt varm i kläderna och i sina övertygelser innan det ska ta fart. Det kan också bero lite på att det är ett gediget persongalleri och innan jag kommer fram till vilka alla är, tar det en stund. Ibland kan jag tycka att Elin är lite väl utseendefixerad, men å andra sidan är det ingen skillnad från dagens samhälle, och varför skulle det bli bättre, bara för att det är ett matriarkat som inte är särskilt jämställt?
   
   Dahlström har dock ett väldigt målande och beskrivande språk och det känns verkligen som att jag lär känna Elin på djupet. Och jag uppskattar att Dahlström fokuserar på Elin, även om det finns en hel del andra personer som jag skulle vilja veta lite mer vad de tänker och deras historia, kanske främst Aron, som jag blir väldigt nyfiken på.
   
   Allt som allt tycker jag att det är en väldigt trevlig (okej, kanske fel ordval) debutroman som Stefan Dahlström bjuder oss på, och den passar också väldigt bra in i tiden.

2. 4/5 Bokdjungeln 2021-06-08

   Jag har aldrig varit riktigt såld på att läsa om dystopier, men denna bok var spännande.
   Jag hade dock lite svårt att komma in i boken, den upplevdes lite långsam i starten. Jag ville veta mer om varför deras samhälle blivit som den blivit. Men jag måste säga att boken tog en rejäl spurt på slutet och jag fick då svårt att lägga ifrån mig den.
   Boken innehåller mycket som är intressant. Bland annat hur man i boken hyllar mens, män som behandlas som andra klassens medborgare och mycket mer. Vill du läsa en annorlunda bok där makten ligger hos kvinnorna så tycker jag verkligen du ska läsa denna.

3. 4/5 Betttybook 2021-03-10

   Elin Inanna Oriopata, invitro i ett framtida militant matriarkat ska precis inleda sin militärtjänst och har blandade känslor inför det som väntar under de närmaste åren. Elin har bott fyra år hos sin värdmamma Miriam som tagit hand om henne sedan hon kom från invitroinstitutet, någon biologisk mamma har hon inte.
   
   Vi får lära känna en annorlunda värld där systerskapet styr och ska skyddas vad som än händer. Det är ett spännande samhälle vi får insyn i, kvinnorna är starka och makten är deras. Samtidigt är hierarkierna tydliga, alla är inte lika mycket värda. Även om det är en dystopi som målas upp känns mycket aktuellt idag, både utseendefixering och dålig självkänsla tas upp, maktmissbruk och våld förekommer och sätten bemöta dessa varierar. Även om klimatet är rätt tufft beskrivs kärlek och relationer på ett väldigt fint sätt, värdet av sann vänskap kan vara skillnaden mellan liv och död.
   
   Systervälde är en otroligt välskriven sci-fi/dystopi som jag ser många målgrupper för. Det här är inte vad jag brukar läsa, men jag är otroligt imponerad av språket, hur berättelsen förs framåt och alla beskrivningarna av ett fiktivt samhälle, så magnifikt fantasifullt! Det må ha tagit många år att färdigställa det här verket, men du har verkligen skapat något alldeles unikt, Stefan Dahlström! Tack för att jag fick läsa din bok! Jag rekommenderar den varmt till en bred skara läsare och kan tänka mig att den kan engagera bokcirklar med t.ex feministiskt tema.