När ordet pornografi nämns idag är det oftast sexuella skildringar i bild, film eller på internet som avses sällan gestaltningar av sex i skrift, som generellt uppfattas som både mer kvalitativa och mer harmlösa. Runt förra sekelskiftet uppfattades sexuellt explicit litteratur däremot som ett hot mot samhället och den rådande ordningen. Hur blev det så, vad hände dessförinnan och däremellan? Hur uppstod gränsen mellan litteratur och pornografi i Sverige?

I Vid pornografins gräns: Erotik i svensk prosa 1819 2019 undersöker litteraturvetaren Anna Hultman förutsättningarna för och utformningen av erotik i svensk prosa under tvåhundra år. Genom historiska översikter och ingående fallstudier visar Hultman hur det i Sverige etablerades en gräns mellan litteratur och pornografi och inte minst hur denna gräns förändrats över tid.

I studien avhandlas såväl erotiska novellantologier, som verk av C. J. L. Almqvist, Anne Charlotte Leffler, Anges von Krusenstjerna, Carl-Henning Wijkmark, Kristofer Folkhammar och Helena Österlund. Hultman visar en rad skilda anledningar till att litteraturen närmat sig pornografin, hur det rättfärdigats och vilka möjliga vinster och faror det inneburit. Det är en historia om frigörelse och repression, om demokratisering och kommersialisering av sexuella representationer, om etik och estetik, om pornografihistoria som litteraturhistoria.

När ordet pornografi nämns idag är det oftast sexuella skildringar i bild, film eller på internet som avses sällan gestaltningar av sex i skrift, som generellt uppfattas som både mer kvalitativa och mer harmlösa. Runt förra sekelskiftet uppfattades sexuellt explicit litteratur däremot som ett hot mot samhället och den rådande ordningen. Hur blev det så, vad hände dessförinnan och däremellan? Hur uppstod gränsen mellan litteratur och pornografi i Sverige?

I Vid pornografins gräns: Erotik i svensk prosa 1819 2019 undersöker litteraturvetaren Anna Hultman förutsättningarna för och utformningen av erotik i svensk prosa under tvåhundra år. Genom historiska översikter och ingående fallstudier visar Hultman hur det i Sverige etablerades en gräns mellan litteratur och pornografi och inte minst hur denna gräns förändrats över tid.

I studien avhandlas såväl erotiska novellantologier, som verk av C. J. L. Almqvist, Anne Charlotte Leffler, Anges von Krusenstjerna, Carl-Henning Wijkmark, Kristofer Folkhammar och Helena Österlund. Hultman visar en rad skilda anledningar till att litteraturen närmat sig pornografin, hur det rättfärdigats och vilka möjliga vinster och faror det inneburit. Det är en historia om frigörelse och repression, om demokratisering och kommersialisering av sexuella representationer, om etik och estetik, om pornografihistoria som litteraturhistoria.