MIN NÅD ÄR DIG NOG - influenser av den rosenianska väckelsen

MIN NÅD ÄR DIG NOG - influenser av den rosenianska väckelsen
    Carl Olof Rosenius (1816–1868) stod i spetsen för den mäktigaste folkväckelse som svept över vårt land i modern tid. Han är den enskilda person som haft störst påverkan på den andliga utvecklingen i vårt land under 1800-talet. Nådens evangelium blev på nytt tillgänglig för stora skaror som nåddes av hans förkunnelse, hans omfattande själavård och hans flitiga skrivande.
    I ett antal biografiska artiklar om den rosenianska väckelsen ser vi hur den nådde långt in i kungahuset, påverkade delar av svensk kulturelit och gjorde inbrytningar inom svensk kyrklighet. Hur kunde en svensk lekmannapredikant ha så stort inflytande på det svenska folket?
    Rosenius texter tränger rakt in i den kristna trons centrum och han är lyhörd för människans djupaste behov. Hjärtats inneboende ondska och högmod avslöjas, samvetet vaknar och oroas, men finner till slut vila i försoningsnådens överflödande rikedom.
    Rosenius vet av egen erfarenhet vad han talar om och han förmedlar både tröst och uppbyggelse.                                                                                                                                    Recension:: En viktig del av Sveriges historia är den nyevangeliska väckelsen med namn som Lina Sandell och Carl Olof Rosenius (1816-1868). I en ny bok Min nåd är dig nog – influenser av den rosenianska väckelsen (Carl Olof Rosenius-sällskapet) får vi en bild av hur denna påverkade vida kretsar i Sverige och gör så än. Bokens redaktör är läkaren Jens Lunnergård. Rosenius var en viktig lekmannaförkunnare i Betlehemskyrkan Stockholm. Till dem som lyssnade till honom där hörde Jenny Lind och August Strindberg. Rosenius var också journalist. Genom tidningen Pietisten fick hans texter stor spridning, även i andra länder, och materialet därifrån blev grunden till Dagbetraktelser, en bok med ett avsnitt för varje dag i året. På svenska har hans skrifter utkommit i mer än 1 miljon exemplar och hans böcker är översatta till ett fyrtiotal språk.                                                               Två drag är viktiga. Rosenius är själavårdande. Och han är noggrann. I den nya boken finns en gripande text från Magnus Persson, som länge var en framgångsrik frikyrkopastor och församlingsgrundare. Han beskriver hur hans egna framgångar gjorde honom själv alltmer ytlig. Men Rosenius räddade honom. Från sin egen ”härlighetsteologi” kom han till Rosenius ”ärlighetsteologi”. Det innebar att ärligt våga se sina svaga sidor och misstag och deras djupa samband med hela mänsklighetens främlingskap för Gud – att se allt detta och samtidigt vara förvissad om Guds vänskap genom Jesus Kristus.                                                                                                          Rosenius tidning hette Pietisten, och pietismens stora viktiga frågor är vänskapen med Gud och livets förvandling. Det är frågor som berör den egna personens inre liv, men där de fann sin lösning gav de upphov till en intensiv verksamhet i samhället. Rosenius var själv en av grundarna till Stockholms Stadsmission. Drottning Sophia – Oscar II:s gemål – var intensivt verksam för socialt arbete och sjukvård. Sophia-hemmets sjukhus i Stockholm är ett resultat av hennes engagemang. Också hon tillhörde den pietistiska kretsen, liksom prins Oscar Bernadotte, deras son, far till greve Folke Bernadotte. Hans humanitära arbete är en fortsättning av pietismens ansvarstagande för världen.                                                                                                                                      Långt efter Rosenius död kom hans skrifter att få avgörande betydelse i Svenska Kyrkan. När Bo Giertz som ung präst kom till Östra Husby i Linköpings stift, mötte han där för första gången pietismen, och det var han som senare ålade Fader Gunnar Rosendal att läsa Rosenius. Också genom sina psalmer