Dikt an mitt oskrivna liv

Och till slut, förblev ingenting som vi trodde men blev som det skulle vara. Vi fick lämna paradiset, den inhägnade trädgården som skapats genom våra eldiga hjärtan och villiga händer. Anförtrodde höga ekar, bäck- o fågelkvitter, botaniska skönheter och pilska paddor till tre generationer kvinnor att förvalta. Strax kommer de fem magnoliorna att brista i blom.