U 137 - Kärnvapen på svensk mark

Plötsligt drog en våg av mummel genom utrikesdepartementets personalmatsal. Det var vid lunchtid onsdagen den 28 oktober 1981. Så börjar den spännande berättelsen om hur det avslöjades att den sovjetiska ubåten med pseudonymen U 137, som grundstötte i Karlskrona skärgård hösten 1981, var bestyckad med kärnvapen. Det är en personligt berättad historia, med vetenskapliga och politiska förtecken, som i grunden är skriven i dagboksform. Det är också första gången kärnvapendelen av ubåtsincidenten beskrivs på ett samlat sätt. Frågan om kärnvapenbestyckning viftades inledningsvis bort men blev helt central då FOA:s mätningar och analyser blev kända. Det ursprungligen sovjetiska utspelet om Östersjön som ett ”fredens hav” kom ordentligt på skam. Slutligen målas bilden upp av hur kallt det kalla kriget verkligen var i, på och runt södra Östersjön hösten 1981 och hur detta rimligen bidrog till det något udda flottbesöket. En stark misstanke framförs att ubåten var ute i ett mycket obehagligt ärende. Författaren är docent i kärnfysik från KTH och arbetade vid FOA, Försvarets Forsknings- anstalt, 1968 – 1996, sedan nio år som sektions- och enhetschef för metodutveckling vid det provisoriska sekretariatet för ett fullständigt provstoppsavtal, CTBT, i Wien. Han avslutade sin formella karriär 2012 som forskningschef på FOI, ett slags FOA 2.0. Han har haft tillfälliga uppdrag för IAEA och FN:s strålskyddskommitté UNSCEAR. Yrkeslivet har dominerats av kluvna kärnor. Några ledord kan vara dubbelmagiskt tenn, atmosfäriska kärnvapenprov i Kina, läckande underjordiska prov i Sovjet, USA och Nordkorea, radioaktivt xenon, störtande satellitreaktorer, Tjernobyl, Fukushima och kärnvapnen på U 137.