Chefen har bett om ett samtal.
Vad är det att hetsa upp sig för?
Ett vanligt medarbetarsamtal, förmodligen har han med sig en blomsterkvast som tack för vårens arbete med antagningen. Precis som förra året.
Men någonting känns fel.
Var det hans röst, tonläget?
Var det att kollegan inte skulle vara med.
Fast hon frågat två gånger: ”Ska inte Kerstin vara med?”
Annika bestämmer sig för att hon ser spöken på ljusa dagen och reser sig från stolen. Skakar den lilla runda mattan genom fönstret, vattnar krukväxterna och städar skrivbordet.
Så hör hon hans steg i korridoren.
Raspet mot dörrmattan när han torkar av sig.
Signalen från den gröna knappen.
Vad Annika inte vet är att inom en halvtimme kommer hennes liv att vara förändrat.
Stå i lågor handlar om utanförskap. Att inte längre få tillhöra det vanliga livet, det som tagits för givet.
Vi får följa Annikas inre och yttre resa mot ett liv hon inte vill ha.
Det är en berättelse om att vara människa, om livet som en paradox, om tillhörighet och främlingskap. Om gränslöshet och destruktivitet och om att ibland bara ligga på badrumsgolvet i fosterställning.
Men framför allt: det är en berättelse som många kommer att känna igen sig i.
Stå i lågor är första delen i i en trilogi om Annika Domeij. De två följande är Askkroppen och Resa med Demoner.
Rigmor Tjerngren är författare och samhällsdebattör, Fil.kand. inom beteendevetenskap och har arbetat som universitetslärare, studievägledare och utredare inom Kriminalvården. Hon har startat en förening mot mobbning (OMM: Organisation Mot Mobbning) och är verksam som samtalsterapeut bland annat på Självmordslinjen (Mind). Bor på sydkusten i Skåne med två taxar och en sambo.
