Den här boken handlar om det som idag kallas Sverige från 13 000 f. Kr. – 1 000 e. Kr. Eftersom det inte finns några skrifter från den här flera tusen år långa tiden måste man leta i jorden efter föremål för att förstå hur människorna hade det. Arkeo- loger har lärt sig att tyda och försöka förstå dessa föremål. Man hittar bland annat skelett av människor och djur, skärvor av lerkrukor, yxor, pil- och spjutspetsar, hus grunder och gravfält. Innan människorna här uppe i Norden blev kristna och byggde kyrkor med kyrkogårdar för de döda, begravde man sina döda mycket nära där man bodde. Ben och skal efter djur har hittats i sophögar på platser där människor har bott. Dessa sophögar kan därmed berätta om vad människor åt och vilka djur som levde då. Kläder och skaften på yxorna och spjuten har oftast försvunnit. Det finns skrivna berättelser om möten med de som bodde här i Norden: Ibn Fadlan, som levde på 900-talet, skrev på arabiska. Adam av Bremen, som levde på 1000-talet, skrev på latin. Snorre Sturlasson, som levde på 1200-talet skrev på Isländska ner sagor och berättelser om de människor som bodde i Norden och de gudar de trodde på i Eddadiktningen. På järnåldern får vi i Norden en egen skrift: runorna. Alla årtal är ungefärliga – som Du kloke läsare säkert förstår!
