Folktro 2

Det är något som följer efter mig. Jag hör stegen mellan träden, men varje gång jag vänder mig om är skogen tom. Bara grenarna rör sig, trots att det inte blåser.
Längre fram skymtar ett litet ljus. Det svävar över marken, försvinner och tänds igen längre bort. Som om det vill att jag ska följa efter.
Jag borde vända om.
I stället fortsätter jag.
Skogen glesnar och framför mig reser sig bergen, mörka mot himlen. Någonstans i fjärran klingar bjällror. Först svagt, sedan allt närmare. Jag hör röster och skratt, men när ljudet tystnar är det något annat som tar dess plats. Ett skrik, långt och klagande, skär genom natten.
Sedan börjar hundarna yla.
Jag springer. Vet inte vart, bara bort. Genom skogen, över fälten, tills jag ser en gammal brunn. Jag böjer mig över kanten och stirrar ner i mörkret. Ett mynt ligger varmt i min hand.
”Släpp ner det”, viskar en röst.
”Önska dig något.”
Man ska vara försiktig med vad man önskar.