Vi skall alltid ha Jekaterinburg

Så förflöt min första ensamma sommar, i en tomhet nödtorftigt fylld av enstaka famljeceremonier, seminarieresor och besök av utländska vänner – de inhemska var sysselsatta med sina familjer.Det hjälpte inte att jag rakade mig varje morgon, och regelbundet gick till barberaren.Hur ter sig livet när ens partner dör och man blir ensam efter 46 års äktenskap?Svaret är givet: Ensamt.Per-Erik Lönnfors observerar sin omgivning efter hustruns död i cancer. Gamla, ensamma män med oklippt nackhår, utslitna kläder och kanske en såsfläck på kavajen?Han lever bland minnen och hågkomster av sin hustru, han saknar henne, han samtalar med henne. Men livet måste gå vidare, det måste det ju.På en resa till Jekaterinburg händer det som alla ensamma människor – oberoende av ålder – drömmer om. Det uppstår en kontakt, trevande till en början, så småningom växer sig känslan allt starkare.Kvinnan är yngre, en ingermanländska bosatt i Finland. Främmande för mycket i den finlandssvenska författarvärld som varit Per-Erik Lönnfors under hans år efter pensioneringen.Lönnfors bok är en vacker och berörande kärlekshistoria, som visar att livet aldrig upphör att överraska om man är tillräckligt modig att leva det.