Visar resultat för..."Döda människor Rudolf Värnlund"

Allan Holm var som ung en bohem. Han levde i frivillig hemlöshet trots att han inte behövde det, och tog var dag som den kom. Han levde för konsten och skönheten och hatade tanken på att bli som de män han såg omkring sig. Men så lämnar han ungdomens fantasier och ideal bakom sig. Allan förvandlar sig själv till en framgångsrik affärsman. Han arbetar hårt, och har snart en förmögenhet som han skapat själv. Men någonting saknas. Livet är någonting som händer runt Allan, det påverkar inte honom. Han reser, men upplever inget, han förlorar nära och kära, men känner inget. Så en dag vaknar hans fantasi igen, och ett nytt liv början för Allan. Han vet inte vart denna nya känsla ska leda honom, men han vet att han måste följa sina instinkter."Nu händer det vidunderliga i Allan Holms tillvaro, att han blir kär i Trude Engels, vilken han misstänker för att ha tagit sin mans liv. Men kanske det är just därför som hon fängslar hans fantasi, hans tankar! När han är ute i sällskap med andra eller med sig själv, när han somnar om nätterna, och när han vaknar om morgnarna, tänker han på henne; och alltid ser han henne sitta vid skrivbordet med ansiktsmusklerna spänt uttryckande en känsla, som dittills legat dold och okänd för henne själv och andra, ini hennes natur. Han älskar de okända och obegagnade krafter han tror sig spåra inom henne, dessa krafter som vid givet tillfälle kunna slå ut och bringa död. Ja, kanhända det är själva döden han söker hos henne"Rudolf Värnlund (1900-1945) var en svensk författare, dramatiker och manusförfattare. Värnlund räknas ofta till de samtida proletärförfattarna, och han hade ett skarpt öga för samhällsskildringar.

I Döda människor [1924] slår Rudolf Värnlund igenom som novellist med en prosa som vibrerar av nerv, ilska och poetisk exakthet. Här skildras arbetarklassens tillvaro i ett Stockholm av skuggor och cement, där vardagen ständigt balanserar på gränsen till upplösning. Berättelserna rör sig mellan rännsten och dröm, mellan arbetsplatser, bakgårdar och dödsbäddar – med ett språk som är lika skoningslöst som lyriskt. Värnlund tillhörde den svenska proletärlitteraturens första våg, men hans uttryck var aldrig renodlat realistiskt. I dessa noveller blandar han naturalistisk iakttagelse med modernistiska bildsprång och ett existentiellt allvar som för tankarna till både Pär Lagerkvist och Franz Kafka. Människan är ensam, ofta namnlös, ofta sönderpressad – men aldrig utan värdighet. I titelnovellen möter vi döden på nära håll; i andra glimtar ett trotsigt begär efter något annat, något bättre. Döda människor är en samling där det lilla formatet rymmer de stora frågorna: Vad innebär det att vara levande? Vad händer när samhället glömmer dig – eller du själv glöms bort inifrån? RUDOLF VÄRNLUND [1900–1945] var dramatiker, romanförfattare och journalist – en föregångare till den svenska arbetarlitteraturens genombrott under 1930-talet. Som autodidakt arbetade han i unga år som typograf och redaktör, men debuterade tidigt som författare. Värnlunds språk var explosivt, poetiskt och förankrat i stadens betong – samtidigt influerat av tysk expressionism och modernistisk livsleda. Döda människor markerar början på ett författarskap som brann intensivt, men slocknade alltför tidigt.