Visar resultat för..."Jerusalem"

Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar en socken i Dalarna – en handfull familjer följer kallelsen och beger sig till det heliga landet medan andra väljer att bli kvar på sina gårdar. Med starka färger och i dramatiska konflikter gestaltar Selma Lagerlöf här de teman som går djupast i hennes författarskap: trons makt och kärlekens förunderliga vägar. Jerusalem publicerades 1901 och 1902, här är de båda delarna samlade i en volym.

Selma Lagerlöf (1858-1940) erhöll Nobelpriset i litteratur och valdes in i Svenska akademien. Bland svenska berättare är hon den som nådde den största läsekretsen, även utanför vårt eget land, och blivit Selma med alla.

Trots att tre tusen kilometer skiljer Sverige från Israel, Västbanken och Gazaremsan har vårt land en anmärkningsvärt nära relation till regionen. Engagemanget i den israelisk-palestinska konflikten har gjort Mellanösternpolitiken till en av våra mest omdebatterade utrikesfrågor under efterkrigstiden – och utlöst hårda inrikespolitiska motsättningar. Från Stockholm till Jerusalem ger en genomgripande skildring av Sveriges relation till Israel och Palestina – från Tage Erlanders efterkrigsår till Ulf Kristerssons regering, från Israels grundande 1948 till det dagsaktuella kriget i Gazaremsan. Boken bygger på femton års forskning, tidigare opublicerat arkivmaterial och över hundra djupintervjuer med nyckelpersoner som format och bevittnat svensk Mellanösternpolitik. I Stockholm, Jerusalem, Washington och Ramallah berättar statsministrar, utrikesministrar, ambassadörer och ledande politiker om sina erfarenheter – och avslöjar vad som faktiskt utspelade sig bakom kulisserna under sju dramatiska decennier.

»Som att försöka navigera i en liten eka på ett stormigt hav av känslor och motkänslor. Jag låter mig vaggas in i Hélène Cixous glana litterära värld.« Sinziana Ravini, Aftonbladet

Att resa till Osnabrück är att resa till Jerusalem, det är att finna och förlora. Det är att gräva fram hemligheter, återuppväcka döda, ge ordet till de stumma. Och det är att förlora den absoluta friheten i att vara jude eller judinna eller inte vara det när man vill, en frihet jag åtnjuter villkorligt.

Berättarjagets mor är död, och med henne alla berättelser om Osnabrück, staden som under nazismen plötsligt vände sig mot och började mörda sina egna medborgare.I sökandet efter sina flydda eller mördade släktingar finner berättaren en Kung Lear-liknande historia, om en fader som flydde till sin dotter i Jerusalem men blev avvisad och tvingades tillbaka till Tyskland. Med poetisk skärpa skriver Hélène Cixous de dödas vittnesmål, med utgångspunkt i frågan om vem som ska bevara historien när de sista som minns har dött. I svensk översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck.

HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på Thêatre du Soleil är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat Prix Marguerite Duras [2014] och Prix Marguerite Yourcenar [2016].

»Äventyr, ökenhetta, strider, starka känslor och slutet är en cliffhanger av rang!« Expressen Söndag

Orm Junger befinner sig i Kairo och sörjer sin vapenbroders död. Som livvakt åt vicesultanen har han en förhållandevis trygg tillvaro och han intalar sig att han är nöjd. Men saknaden och sorgen öppnar ett tomrum i honom. Där får en längtan efter Jerusalem fäste och med ens tror han sig bli lyckligare någon annanstans. Kairo härjas av eviga maktkamper, och till slut bryter Orm upp från staden och styr sina steg mot det Heliga landet.

Isabella lever i sultanens harem med sin son. Tack vare Orms beskydd har haremet varit en säker plats, men den nya sultanhustrun visar sig vara krävande och opålitlig. Isabella tvingas ta till mod och list för att skydda sig själv och sitt barn.

Vrede är den tredje delen i Niklas Krogs serie om den unge krigaren Orm Junger som flyr sitt hem i norr och hamnar på Mellanösterns slagfält under slutet av 1200-talet. Det är en berörande roman om lust, vrede och längtan.

Lena Einhorns djärva bok Vad hände på vägen till Damaskus? från 2006 blev en stor försäljningsframgång och dess slutsatser väcker fortfarande internationellt intresse. I boken jämförde hon Nya testamentets berättelser om Jesus och hans lärjungar med romerska och judiska historikers texter från samma tid en undersökning som tidigare ansetts fruktlös. Men Einhorn kom till den överraskande, och väl underbyggda, slutsatsen att Nya testamentet är skrivet i två lager, där det övre, uppenbara, är till synes ohistoriskt, men det undre, delvis skylda, nära följer de historiska källorna. Hon drog slutsatsen att författarna brottats med två motstridiga agendor: att presentera en oförvitlig religiös kanon, och att samtidigt berätta den sanna historien.Nu riktar hon samma nyfikna men kritiska blick mot Gamla testamentet, och framför allt mot Moseböckerna. Dessa utspelar sig i stor utsträckning i Egypten, en av forntidens stora civilisationer. I den bibliska texten får vi läsa om egyptiska faraoner och stora arméer, landsomfattande farsoter och massiva folkförflyttningar. Det ser ut som dokumenterad historia. Men stämmer det verkligen?Varför finns då inte ett enda stödjande vittnesbörd under de första mer än tusen år som Bibeln skildrar? Varför finns inte någon enda egyptisk inskription, eller papyrustext, eller gravskrift som bekräftar att israeliten Josef eller någon israelit över huvud taget någonsin styrde över Egypten, eller ens levde där? Varför syns ingen Mose, eller Aron eller Josua? Inte ens någon kung Saul, eller kung David, eller kung Salomo?Kan förklaringen vara att Gamla testamentets författare brottades med samma oförenliga mål som styrde dem som skrev Nya testamentet? Kan förklaringen vara att vi även i detta fall måste leta efter de historiska spåren under berättelsens yta?Med obönhörlig forskarnit och öppet sinne har Lena Einhorn bestämt sig för att undersöka saken och det hon upptäcker och blottlägger är häpnadsväckande.

Anita Goldman skriver i boken: "Jag gifte mig i Jerusalem, jag fick två barn här, jag hade ett hus i Staden och en trädgård, jag lärde mig hebreiska och i Jerusalem har jag skrivit ett flertal böcker. Men jag har aldrig skrivit om Jerusalem, för hur skriver man om världens mest omskrivna stad?"

Jerusalem är staden som sägs vara helig. Men hur kan en stad vara helig? Vem vågar ställa frågan? Och hur blir svaret? Jerusalem är den eviga fredens stad, men så kluven mellan palestinier och israeler, mellan religiösa och sekulära. Jerusalem är de stora berättelsernas stad, men i denna bok fokuseras på den enskilda människans liv och värdighet, mitt bland minnesmärken och myter.

I en förtätad blandning av självbiografi och essä tecknar Anita Goldman ett annorlunda porträtt av Staden femtio år efter sexdagarskriget. Jerusalem & Jag är en kärleksförklaring till hebreiskan, till dess poeter, profeter och författare, till dess kvinnliga röster. 

Anita Goldman (född 1953) är en av våra främsta författare och journalister, och har i många år skildrat israeliskt samhällsliv och israelisk kultur, med betoning på kvinnans ställning i ett mansdominerat samhälle, i böcker som Våra bibliska mödrar (1988) och Stenarnas döttrar (1991). Hon hade stor framgång med Om jag så måste resa till Los Alamos (2009), som i dokumentärromanens form berättar om den grupp forskare i New Mexico som hade till uppgift att skapa en atombomb under andra världskriget.

Goldmans bok är rik, engagerande, drabbande - dess blandning av personligt och politiskt, av något mycket svenskt och något helt annat, gör den till en viktig läsning.

Ulf Olsson, Expressen

Goldman envisas med att vrida och vända på perspektiven - de teologiska, de språkliga, de poetiska och de politiska. Det är lärorikt och intellektuellt stimulerande.

Ulf Eriksson, Svenska Dagbladet

Det är oemotståndligt. Jag faller pladask

Maria Küchen, Helsingborgs dagblad

Anita Goldman tränger bakom schablonbilderna. Hennes bok har en ovanlig fräschör.

Bo Gustavsson, Upsala Nya Tidning

Goldmans bok ger värdefull bakgrundskunskap om dagens politiska konflikt. Kanske just för att den inte är ansträngt politisk, utan mer filosofisk och teologisk.

Birger Thureson, Dagen

Anita Goldman perspektivrika bok är entusiasmerande. Hon är orädd … Hennes bok förtjänar all uppmärksamhet.

Olav Wiström, Nya Wermlands-Tidningen

Lika fascinerande och bildande som rolig och berörande ... en bildningsresa

Magnus Sundell, Kyrkans Tidning

En hyllning till språket och berättelserna

Margaretha Levin Blekastad, Nya Ludvika Tidning

En elegant essä med det obehindrat vackra språk som är Anita Goldmans. Hon är alltid ett oförställt nöje att läsa.

Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren

Goldman kliver in i Jerusalem med en befriande lätthet. Hon tar läsarens blick och sinnen i hand

Hynek Pallas, Dagens Nyheter

Jag lär mig mycket av denna bok, om judisk historia, om hur religionen efter templets förstörelse flyttade in i boken, i språket, och judendomen blev skriftreligionen per se.

Joar Tiberg, Aftonbladet

Anita Goldmans författarskap har så länge jag följt det undersökt den kvinnliga erfarenheten, den judiska erfarenheten, och så själva skrivandet. Här smälter alla tre delarna samman till denna rika och djupt tänkvärda bok som är en blandning av memoar, essäistik, och biografi över själva staden.

Susanne Sterner, Norrköpings tidningar