Visar resultat för..."tapper"

Ebba Tapper och Angela Köhler är tillbaka – i en tempofylld thriller, där allt står på spel, när polisens misstankar mot Köhlers advokatbyrå växer, samtidigt som Angela har skapat sig mäktiga fiender i den undre världen.

Mitt under glittrande Melodifestivalen förvandlas folkfesten till en brottsplats. Vinnarna, en rapgrupp, blir beskjutna i sin limousine på väg till efterfesten. Två personer dör, och chocken sprider sig genom landet. 

Ebba Tapper anlitas för att fria en misstänkt för morden. Men varför har hennes chef, den karismatiska advokaten Angela Köhler, valt att företräda en gängkriminell klient? Det strider mot Angelas principer. Snart upptäcker Ebba anledningen: Gänget har en ödesdiger hållhake på Köhler.

I takt med att Eurovision-finalen närmar sig, växer spiralen av lögner. Kan Ebbas lojalitet mot Angela hålla för trycket, samtidigt som klockan tickar ner mot den slutliga uppgörelsen?

Om författaren:

ANNA KAROLINA har arbetat som polis i femton år och är känd för sina trovärdiga kriminalromaner. Första boken i hennes hyllade serie om Amanda Paller vid Stockholmspolisen nominerades till Crimetimes debutantpris och Stora Ljudbokspriset. Därefter har hon skrivit ytterligare åtta böcker och översatts till flera språk. Artisten är fjärde delen i serien om den före detta polisen Ebba Tapper som arbetar som utredare på en av Sveriges främsta advokatbyråer.  

"Styrkan är poliskrim utöver det vanliga. Efter sista sidan sitter jag uppkrupen i soffan och undrar vart fan mänskligheten är på väg." Pascal Engman, författare

"Anna Karolina är den klarast lysande stjärnan på deckarhimlen. Ingen skriver smartare, coolare, mer spännande och med fler oväntade vändningar än hon. Carin Gerhardsen

Anna Karolina är en djävul på att spinna intriger. Norrköpings Tidningar

[Anna Karolina lyckas] med något som få deckarförfattare har gjort på senare tid, hon får mig att tappa hakan genom bokens upplösning. Nisse Scherman, Dast Magazine, om Ebba Tapper-serien

"Livvakten är underhållande läsning i högt tempo och Anna Karolina är suverän på oförutsägbara historier med minst lika oförutsägbara huvudpersoner och hon sticker ut på ett tilltalande sätt i genren." Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet, om Ebba Tapper-serien

Det är sent på jorden. Men Chop Chop har fullt upp: Leverera paket, hugga träd, klippa hår. Stå vid löpande band i hönsfabriken. Sköta barn. Röja minor. Alla jobb delas ut med chefens jäktade ord: Raska på, chop chop! Chop Chop, det är väl jag det , tänker den lilla roboten.

Chop Chop programmeras att göra allt. Tempot rusar uppåt Chop Chop levererar. Chop Chop gör alltid sitt bästa. Men det räcker aldrig. Då blir det sparkis. Och nytt jobb-jobb.

Chop Chop sover inte. Chop Chop äter inte. Chop Chop tar aldrig kaffe­paus. Människor blir trasiga och trötta. Ont i hjärtat, ont i själen. Chop Chop är aldrig sjuk. Men Chop Chop har hört ryktas: en gång byggde människorna själva katedraler. Bibliotek. Symfonier. Pyramider.

Chop Chop är den fjärde bilderboken där Linda Bondestam står för både bild och text. Här varvas en dos civilisationskritik med humor och vemod. Vad händer med världen när hjulen rullar på i turbofart? Vad sysslar vi människor med egentligen?

I London på djupet berättar nio skribenter om sin favoritstad.

Mia Gahne, författare och översättare, levererar en kärleksförklaring till London.

Dick Harrison, professor i historia, berättar om en metropol som reste sig ur aska och guidar oss till sina favoritställen i staden.

Amanda Svensson, författare och översättare, tar oss med på en resa genom historien, estetiken och mystiken i världens äldsta tunnelbana.

Journalisten och ölskribenten Håkan Engström beställer en pint bitter och listar Londons bästa pubar.

Fotbollsjournalisten Olof Lundh besöker gamla arenor som snart kan vara borta.

Författaren och journalisten Katrine Kielos-Marcal skildrar det politiska Storbritannien parlamentet och City of London.

Filmforskaren och kritikern Michael Tapper går på stadsvandring i James Bonds fotspår och avslöjar smultronställen för alla fans.

Frilansjournalisten Janne Hallman går på konsert i centrum.

Författaren Gabriella Håkansson tar oss med till platser som rivits, försvunnit eller glömts bort.

An explosive account of one of the most hubristic mistakes in American political history: Joe Biden's decision to run for reelection despite mounting evidence of his decline, and his team's increasingly desperate efforts to hide it.In Greek tragedy, the protagonist's effort to avoid his fate is what seals his fate. In 2024, American politics became a Greek tragedy.Joe Biden launched his successful 2020 bid for the White House with the stated goal of saving the nation from a second Trump term. He, his family and his senior aides were so convinced that only he could beat Trump again that they lied to themselves, allies and the public about his condition and limitations. At his debate with Trump on 28 June 2024, the consequences of that deception were exposed - all but dooming the Democrats to defeat later that year.Now the full, unsettling truth is being told for the first time. Here, two of America's best-respected political journalists take us behind closed doors to reveal the extent of Biden's decline and who knew about it, from White House staffers to senators to Hollywood celebrities. They paint President Biden's decision to run for re-election as shockingly narcissistic, delusional and reckless - and the wider cover-up as an act of unprecedented public deception. Rarely has hubris met nemesis so explosively.The story the authors tell raises fundamental issues of accountability and responsibility that will endure for decades. In the name of defeating what they called an existential threat to democracy, Biden and his inner circle ensured it, marking the beginning of a remarkable campaign of denial and gaslighting against the American public. His decision to run again was the original sin of his precedency - the moment that led directly to Donald Trump's return to power and all that has come since.

Sommarlovet är bara några dagar bort när något mörkt flyttar in i Myrans hem. Myrans pappa beter sig underligt och plötsligt en dag är han borta. Myran börjar höra viskningar från dungen bakom huset och en brännande saliv väller upp i munnen utan anledning. Något är på väg att hända med henne.  När en skugglik varelse försöker ta sig in i huset genom källaren kommer pappa tillbaka från ingenstans. Han tvingar med sig Myran och lillasyster Mio ut till en skog de aldrig förut har varit i. Eller har de det? Människorna som bor i skogen säger att de är glada över att Myran och Mio äntligen har kommit hem. 

Någon som inte är glad över att de är tillbaka är den skugglika varelsen. Mio är i stor fara och Myran inser att det bara är hon som kan skydda sin syster. 

En av oss kommer att dö idag.

Det är julafton när Jasmine Moretti yttrar de ödesdigra orden till sin tvillingbror Nicolas. Han viftar bort henne, och tillsammans firar de av julen inne på pubens toalett med ett par linor kokain, och fortsätter festen tills de däckar hemma i Jasmines soffa. Bara en av dem vaknar igen.

Den uppsagda polisen Ebba Tapper väcks av ett envist knackande på dörren och släpar sig ut till hallen. I trapphuset står den beryktade advokaten Angela Köhler som just tagit sig an en medialt uppmärksammad klient. Hon behöver Ebbas hjälp och godtar inte ett nej. Plötsligt är Ebba biträdande jurist i Sveriges just nu hetaste mordutredning.

Brutalt kastas hon in i fallet och tvingas konfrontera både sina tidigare kollegor och orsaken till varför de frös ut henne. Det blir en maktkamp där bägge sidor vill vinna. Men frågan är vem som vill det mest.  

Försvararen är första delen i en ny serie om polisen Ebba Tapper som headhuntas till en av Sveriges främsta advokatbyråer.

ANNA KAROLINA har arbetat som polis i 15 år och är känd för sina trovärdiga polisiära beskrivningar. 2014 debuterade hon med Stöld av babian som nominerades till Crimetimes debutantpris och Stora Ljudbokspriset. Därefter har hon skrivit ytterligare sju böcker, bland annat titlar i den hyllade Herkulesserien tillsammans med Mons Kallentoft, och översatts till ett flertal språk.

"Anna Karolina är den klarast lysande stjärnan på deckarhimlen. Ingen skriver smartare, coolare, mer spännande och med fler oväntade vändningar än hon." Carin Gerhardsen

Hellre kung i Malmö än kejsare på kontinenten.

Nu har MFF-legendaren Staffan Tapper, skribenten Micke Sjöblom, fotografen Anders Roos gjort en 340 sidor tjock hyllningsbok till en av de största inom svensk fotboll. Den störste i Malmö FF. Bosse Larsson. Bosse.

I denna hyllning till Bosse får de svart-vita bilderna från 1950-, 60- och 70-talet breda ut sig och berätta historien om det fysiska fotbollsfenomenet från Kirseberg. Som upptäcktes av Malmö FF:s talangscouter vid en skolturnering på Limhamnsfältet. Vilket lade grunden för att Eric Persson kunde fortsätta att bygga sitt ljusblåa lag mot en dominerande ställning i Sverige. Ett bygge som sedan kröntes med stora framgångar även ute i Europa.

I boken finns också helt nya, spännande berättelser om Bosse. Författarna vandrar i Bosses fotspår i Stuttgart i Tyskland där han gjorde tre framgångsrika proffssäsonger, valdes till Bundesligans bäste spelare, och krönte sejouren med en 3-0-seger över Bayern München, då ”Kung Bosse” överlistade ”Kaiser Franz”. Här finns också flera nygjorda intervjuer med bland andra rumskamraten Krister Kristensson, succétränaren Bob Houghton, landslagets kapten Björn Nordqvist samt den andra delen av det framgångsrika radarparet från 1960-talet, Lasse Granström.

"Äventyren och lyckan sökte jag tidigt, det var detta ständiga sökande som drev mig och min nyfikenhet var gränslös. Ofta säger mina vänner till mig när jag berättar för dem om episoder, minnen och äventyr under mitt liv i till exempel FN-tjänst eller för Röda Korset i oroliga områden i Afrika och Asien. Du borde skriva ned det du berättar om, Bosse.  Jag är inte  någon skolad författare, säger jag då. Men gör det på ditt sätt, det funkar nog skall du se.  Ja, kanske en dag, säger jag och håller med om att vissa minnen borde kanske slippa att bli helt bortglömda. Nu känns det som om tiden är inne för mig att skriva ned mina minnen, och jag får väl ta det från början. Det blir minnen som jag minns dem. Vissa saker som årtal och namn är tyvärr ibland svåra för mig att minnas helt klart på grund av en stroke som drabbade mig 2013, och som ställt till det lite för mig. Men det mesta funkar. Mycket jag upplevt har varit så fantastiskt, så det har inte funnits något större behov av så många  fantasifulla broderier i berättandet. Sedan tidig ålder har min tillvaro varit ett ständig letande efter mitt rätta jag.   Tidigt förstod jag att jag var en mycket nyfiken ung person, som läst väldigt mycket, vilket gjorde mig än mer nyfiken och det på grund av att jag ville sitta i min läshörna med en bok. För att jag där kunde dra mig undan svårigheter jag hade i och utanför skolan. Jag blev mobbad  på heltid av många skolkamrater men också av vissa lärare, otroligt nog. Jag hade ju ett svårt talfel. Jag stammade och gick helt öppet under namnet Stammen . En ensam varg det var vad jag blev, en drömmare, som flydde in i andras upplevelser eller påhittade sådana. Jag fångades så in i en längtans värld, där jag var huvudpersonen och där jag fick svar på det jag sökte. Tidigt var jag medveten om att jag skulle bli sådan som  jag ville bli . Inte vad någon annan ville. För mig  att stanna hemma, i vår lilla hörna av en stor fantastisk värld, det var helt omöjligt, det förstod jag tidigt. Att stanna och för alltid heta Stammen var helt utsiktslöst. Jag skulle ut och få ett annat liv. Det lovade jag mig själv. Mitt liv kom att gång på gång ändras under åren. Det var som att ofta  få en omålad tom vit duk. Många vågar inte måla på den, men jag började genast med alla färger jag hade, att ta chan­sen att åstadkomma något av den tomma ytan.   Mitt liv artade sig till att bli en chanstagning och att våga. Detta har gett mig fantastiska möjligheter och upplevelser. En äventyrares liv , ja visst! En lycksökare, ja visst! Jag fann lyckan ofta, men förlorade den också lika ofta. Men vem är då denna lycka? För mig är den något slags kvinnligt  väsen, någonting outgrundligt och ibland lite svår för mig  att förstå. Ibland kommer hon smygande. Lyckan kan ibland vara nära utan att man ser henne. Ja, hon är lite underlig och uppträder ofta obestämbart. Lyckan bryr sig inte om pengar och rikedom! Nej , hon kan ses i den fattige torparens öga när han bär in den sista pota­tis­hinken i jordkällaren på hösten. Lyckan ses i ett barns ögon som tindrar när barnet berättar för modern om berömmet som fröken gav i skolan. Har man Lyckan måste hon vattnas, som en planta, annars torkar hon och dör. Man måste respektera henne och lyssna på hennes signaler, annars kanske Lyckan ger upp och går sin väg.  Hon kan plöts­ligt dyka upp.  När man inte ens  märkte att hon kom. Mister man Lyckan då saknas hon djupt och livet blir tungt. Man måste skämma bort henne. Hon behöver ens omtanke och kärlek. Lyckan måste man tala till med små bokstäver. När brevbäraren en dag gick förbi min grannes dörr utan att lägga i några brev, så suckade hon uppgivet jaha inga brev idag heller, varpå brevbäraren kort svarade lite kärvt:  Vattnar man inte blommorna så dör dom . Detta är vad jag tror mig ha lärt om Lyckan. Men jag handlade ofta mot mitt bättre vetande, när jag träffade på henne.  Tyvärr. Jag var som barn den personifierade gök­ungen . Den som uppfostrades av och hos andra och som inte sett min mor och far. Åtminstone mindes jag dem inte.    När jag tecknar och målar ja, då går jag in i min egen värld skapar min egen energi. Gud sägs ha skapat vår värld. Han verkar ha gett mig ett slags arbets­tillstånd för att hjälpa honom lite med att skapa.  Han har låtit mig blanda mina färger som jag velat, inte hindrat mig. Inte begärt tillbaka gåvan han gett mig. Så nu börjar jag. Ha överseende min svens­ka och lite annat. Det är minnen som kommer till ytan lite då och då, som jag berättar om här. De kommer kanske inte alltid i någon tids­riktig ordning men oftast.    Jag har nu åttioen födelsedagar i min samling. Efter en stroke 2013 som  gjorde mig lam i vänster arm, men bara lite svag i vänster ben, så borde jag väl nu bara ligga i min säng och vänta på att hemtjänsten skall komma in i min lägenhet och titta till mig. Det var lite jobbigt i början att träna men man vänjer sig, det skulle ju ha kunnat vara fan så mycket värre. Min högra arm och hand fungerar perfekt liksom nästan helt mina ben nu, så jag har det faktiskt rätt så bra med min rullstol samt med en del hemtjänstvänner . Synd bara att de är så stressade. Några riktiga samtal blir det inte. Många av mina nära vänner har avlidit av hjärtfel och cancer. Jag är en så kallad   fattigpen­sionär men otroligt rik, jag går in i minnenas kartotek, letar fram något och ser tillbaka på  ett kristall­klart sätt. Jag skriver nu ner en del av dessa minnen och det gör mig lycklig. Jag minns en del  så klart att jag nästan känner dofterna." Bo Tapper