Visar resultat för..."I Bäcka"

Fönstren är kanske det viktigaste för karaktären hos ett gammalt hus. Här får du veta i detalj hur du renoverar, restaurerar och underhåller dem, och efter bästa förmåga återger huset dess forna skönhet - ett både roligt och kulturhistoriskt värdefullt arbete. Den som köper ett gammalt hus behöver förr eller senare ta ställning till fönstren. De kanske har börjat åldras - bindemedlet i linoljefärgen tvättas bort av väder och vind, kittet spricker, hörnjärn och skruvar rostar. Men det är inte alls säkert att det klokaste är att byta ut fönstren. Att 1700- och 1800-talsfönster fortfarande finns kvar beror bland annat på att trävirket i dem är så bra. Det lönar sig alltså att renovera gamla fönster, även av flera andra skäl: de passar huset bättre än nya, glaset i dem är klarare och ser mer levande ut än modernt glas och de ger huset ett mer autentiskt utseende. Här får du steg för steg lära dig hur du bär dig åt för att renovera, restaurera och underhålla dina gamla fönster - hur du på ett säkert sätt tar ur fönstren ur karmen, märker bågarna, tar bort kittet och den gamla färgen, tar bort hörnjärnen, rengör beslagen från rost och gammal färg, tar isär fönsterbågen, lagar skadade delar av bågen, sätter ihop den igen och slipar den. Sedan är det dags för grundmålning, glasskärning, glasinsättning, kittning samt mellan- och slutstrykning. Inför varje moment får du veta vilka verktyg och material som behövs. Alf Stenbacka, snickare, byggnadsvårdare och lärare, och Eva Stenbacka, speciallärare med stora textil- och målerikunskaper, köpte tillsammans en gammal folkskola i Uppland och satte igång med att renovera huset och dess cirka tvåhundra fönsterbågar. Så småningom bosatte de sig där och började hjälpa andra husägare med deras fönsterrenoveringar. I dag leder de kurser, håller föredrag och driver en butik där man kan köpa det mesta man behöver för fönstervård.

Arbetet med planering och samhällsutveckling kräver i allt större utsträckning perspektiv som integrerar social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. En sådan utgångspunkt leder till många frågor med koppling till energi, infrastruktur för transporter och kommunikation, liksom hur vi ska organisera för boende, vård och omsorg. Integrerade perspektiv på hållbar utveckling utgör ramarna för den här boken. I boken presenteras studier av samhällsplanering för goda livsvillkor i landsbygder, med särskilt fokus på service- och infrastrukturutveckling. Landsbygder och städer är sammanlänkade i nätverk av platser och beroendeförhållanden, och goda livsvillkor på landsbygder bidrar därmed till en hållbar utveckling för hela samhället.   

Boken belyser aktuella planeringsfrågor; pekar på problem och presenterar alternativa perspektiv och praktiker. Författarna diskuterar förhållningssätt och strategier som utmanar rådande bilder av landsbygder. Varje kapitel avslutas med reflektionsfrågor som inbjuder till diskussioner kring texten och andra planeringssammanhang.   

Författarna har sin bakgrund i discipliner som kulturgeografi, samhällsplanering, infrastrukturstudier, informatik och organisationsvetenskap samt civilsamhällesstudier. Deras varierade bakgrunder som forskare och praktiker bidrar till integrering av perspektiv och sektorer.

Susanne Stenbacka (red.) är professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet.

Brita Hermelin (red.) är professor i kulturgeografi vid Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet. Ida Andersson är docent i kulturgeografi och arbetar som lektor vid Örebro universitet.  Cecilia Bygdell är fil.dr i kulturgeografi och forskare vid Upplandsmuseet.  Patrik Cras är doktor i landsbygdsutveckling och verksam som forskare vid Institutionen för stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet.  Jenny Eriksson Lundström är universitetslektor i informationssystem vid Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet.  Johan von Essen är professor i livsåskådningsvetenskap med inriktning mot civilsamhällesstudier vid Centrum för civilsamhällesforskning, Marie Cederschiöld högskola i Stockholm.  Ida Grundel är fil.dr i kulturgeografi och arbetar på Institutionen för Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.  Eva Gustavsson är docent i kulturgeografi vid Örebro universitet.  Susanna Heldt Cassel är professor i kulturgeografi vid Högskolan Dalarna.  Johan Hörnemalm är fil.dr i arbetsvetenskap med sociologi som huvudämne och ansluten forskare vid Umeå universitet. Stina Karlsson är utvecklingsledare för kompetensförsörjnings- och arbetsmarknadsfrågor på Norrbottens Kommuner.  Catarina Lundqvist är fil.dr i det tvärvetenskapliga forskningsområdet etnicitet och ansluten forskare vid Umeå universitet.  Daniel Lövgren är universitetslektor vid Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet. Hans forskningsintresse rör kommunikation och plats i relation till olika typer av organisationer/organisering, men även studier av strategisk kommunikation i offentlig sektor. Dick Magnusson är universitetslektor och docent på Institutionen för Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.  Anna-Birgitte Moberg har en masterexamen i statsvetenskap från Linköpings universitet.  Marie Nordfeldt är professor i socialt arbete vid Karlstads universitet.  Mattias Sandberg är docent i kulturgeografi. Han arbetar som specialist inom skogens sociala värden på Skogsstyrelsen och är affilierad forskare i kulturgeografi vid Institutionen för ekonomi och samhälle, Göteborgs universitet. Pelle Åberg är docent i statsvetenskap och lektor vid Centrum för civilsamhällesforskning, Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. 

Ivan och Lydia är inte ihop. Inte så att dom har bestämt, i alla fall. Men det finns ändå nåt där, nåt speciellt. Inte så konstig då att dom andra killarna säger att det är just Ivan som ska skicka det där meddelande till Lydia efter bråket på fotbollsplanen. Om nån annan gör det blir det inte lika kul, inte lika mycket kaos. Lydia kommer såklart att bli ledsen, men lite får hon väl tåla. Har hon ingen humor, eller?Det som händer mellan Ivan och Lydia är början på nåt större. Plötsligt har tjejerna i klassen fått nog. Varför ska killarna alltid få göra som dom vill, bara för att dom är många fler och skriker högst? Det är slut på det nu! Ingen ska få kalla det platta brännbollsracket tjejracket och killarna får faktiskt inte tränga sej i matkön. Dom ska sättas på plats, en gång för alla!Humor men också mycket allvar i en berättelse om en mellanstadieklass där tjejerna gör uppror. Ur två olika perspektiv får vi följa konflikten som snart är på blodigt allvar - för alla inblandade. Aldrig backa är första delen i serien om klass 5 A.

"Om en vill bli författarinna, så får en lov att vara tacksam och glad för allt, som händer en. En får vara nöjd, också om en skulle råka ut för sådant som är tråkigt och svårt, för annars skulle en inte längre fram kunna beskriva hur det känns att vara olycklig." Ur Mårbacka.

Mårbackasviten är Selma Lagerlöfs självbiografiska böcker som alla består av korta berättelser med utgångspunkt i barndomshemmet i Värmland. På sätt och vis är dessa böcker de mest realistiska hon skrivit, åtminstone till det yttre. Men här finns också många av de sällsamma historier som hon hört berättas, och flera gestalter och händelser kan kännas igen från hennes romaner. Vilken som är den ursprungliga versionen låter sig inte alltid listas ut - även självbiografin och dagboken formar sig till litterära verk.

Herrgården Mårbacka ägdes av Selma Lagerlöfs släkt under flera generationer, men i mitten av 1880-talet blev man tvungen att sälja av ekonomiska skäl. Tack vare sina framgångar lyckades Selma Lagerlöf köpa tillbaka gården, som idag är ett välkänt museum.

Mårbackasviten består av tre böcker - Mårbacka (1922), Ett barns memoarer (1930) och Dagbok (1932).

Förord av Lisbeth Larsson.

Detalj ur Fågelbo schalett, mönster för textil av Lisbet Jobs (1909-1961).

Hur blir livet för en man när hans pappa dör? Malin Tyberg har samlat ett tjugotal berättelser skrivna av män i åldrarna sexton till sjuttio år.

Boken beskriver upplevelser, tankar och känslor om att leva kvar när en pappa har dött. Den tar upp allt från komplicerade relationer, sådant som aldrig blev sagt och hur snårigt det kan vara att ta sig vidare från en förlust.

Några av männen förlorade sina pappor redan som barn, andra när de var äldre. För vissa kom döden oväntat, genom olyckor eller suicid, för andra efter längre tids sjukdom eller av ålderdom.

Socionom Johan Andersson skriver i efterordet om upplevelsen av att som man mista sin far och hur sorg bearbetas på olika sätt av olika män.  

Malin Tyberg var en av medförfattarna till boken När mammor dör (Ordberoende Förlag, 2020). Då skrev hon och 31 andra kvinnor om att mista en mor. Hon förlorade även sin far då hon var åtta år.  

Recensioner:

"I bokens första del berättar söner som förlorat sina fäder redan som barn, i andra delen återfinns berättelser om attförlora sin far innan man själv fyllt fyrtio. Den avslutande delen handlar om att mista sin far som vuxen ochefter fyrtio. Författarna är personer med skiftade yrken och livsberättelser. Några av författarna hade starkaband till sina fäder, andra inte. Dödsorsaker och sorgeprocesser i berättelserna skiftar. Gemensamt för allabokens berättelser är att författarna generöst delar med sig av tankar och känslor både personligt och gripande.Berättelserna är sorgtyngda, men förmedlar också hopp om att livet går vidare. Att förlora en far lyfter ettviktigt ämne, är välskriven och mycket bra. Boken bör läsas av många, men i första hand av män som förloratsin far.Helhetsbetyg: 4 Mycket bra." BTJ - Bibliotekstjänst    

Följ med humlan Pierre på blomsterjakt och träffa djuren han möter längs vägen!

Djur som gör är en lekfull bok på rim om djur och deras kännetecken. Möt apan Liam som målar med händer och fötter, igelkotten Inger som syr ett tält inför vintern och grävlingen Per som ordnar plats för frukt och bär. Men vad gör alla de andra djuren?

Ralf Andtbackas Wunderkammer, ursprungligen utgiven 2008, är en samling egendomliga dikter som inventerar föremål och företeelser i världen. Här i ny utgåva i N/L:s poesibibliotek.

"Syntaxen leker och har kramkalas. Mellan varven gör texten små utvikningar i österbottniska dialekter och andraspråk eller kanske snarare invikningar. Ralf Andtbacka viker gärna origami av ord. Sentenser återkommer, analogier skapas, vanvett kalkyleras, i ett ögonblick förvandlas hela boken till en äventyrsroman, i ett annat är den en torrt registrerande dagbok. För att sedan bli en tillfällesdikteller ett protokoll. Rytmen spelar vilt men håller hela tiden samman." (Ur Sebastian Johans förord.)

Ralf Andtbacka är en finlandssvensk författare. Han har bland annat tilldelats Runebergspriset, Choraeuspriset och De Nios Vinterpris.

N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Ett halvdussin böcker om året publiceras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

När lampan tändes tog jag ett steg tillbaka. I det lilla rummet stod en vit katt och stirrade på mig med glänsande ögon. Men det var ingen vanlig katt. Den hade långa, lurviga vingar. Som tur var levde den inte. Den bevingade katten var uppstoppad och stod i en glasmonter. På en av väggarna satt en stor Sverigekarta med små nålar fästa vid olika platser och fotografier som föreställde egendomliga, suddiga figurer eller föremål. Under fotografierna stod texter: Stor skugga under havsytan, Storsjön, 1973. Storsjöodjuret? Oidentifierat flygande föremål, Oskarshamn, 1988. Tic-Tac? Apliknande varelse, Karesuando, 1983. Vildman?När Elliots föräldrar åker på konferens tvingas han bo hos den stentrista granntanten Salma, hon som ser ut som om hon svalt en hel citron. Där får man bara lyssna på vetenskapsradio och bläddra i böcker om grodyngel. Det är i alla fall vad Elliot tror. Innan han ens har sovit en natt hos Salma, är han indragen i Sveriges kryptozoologiska sällskap och letar efter håriga varelser med stora fötter. Första boken i en spännande serie med mycket humor om Elliot som av misstag blir medlem i ett hemligt sällskap som försöker hjälpa kryptider som snömän, huvudlösa och andra utrotningshotade varelser. Korta kapitel med högt tempo och cliffhangers, illustrerat av Ludwig Sandbacka. Perfekt för läsovilliga barn 7-12 år!

Max Byström Beydogan är författare och journalist.

Ludwig Sandbacka är illustratör och speldesigner.

Svensk debut om att börja om & hitta hem 

Widhman Medtechs adventsmingel är årets händelse och det är Frida som är hjärnan bakom succén. Företagets vd har dessutom antytt att hon snart kan få det efterlängtade jobbet som ekonomichef. Allt borde vara perfekt. Men hemma klagar pojkvännen Anton på att Fridas julgodis innehåller för mycket socker och försvinner till gymmet så fort han får chansen. Bästa vännen Jessica utnyttjar vänskapen för sin egen vinning och familjen ställer orimligt höga krav för henne att leva upp till. När dottern till Widhman Medtechs vd kliver in och saboterar för Frida rasar allt samman. Hon packar bilen och kör till Stjärnbacka i Jämtland, där snötäckta fjäll, färgglada hus och en annan sorts tillvaro väntar. När hon får jobb i butiken Stjärnfall & Strössel börjar hennes hopp sakta återvända, trots att ägaren Vera verkar ha butterheten som livsfilosofi. Frida upptäcker snart att den lilla orten rymmer både nya vänner, nya möjligheter – och nya kärleksbekymmer. Vågar hon öppna upp sitt hjärta igen, och vågar hon gå emot familjens förväntningar?

LINDA STRÖMBERG är en svensk författare bosatt i Jönköping. Norrsken över Stjärnbacka är hennes debutroman, en varm och hoppfull berättelse om att börja om och hitta hem där man minst anar det.

I Selma Lagerlöfs självbiografiska Mårbackasvit omnämns hennes far – ofta kallad författarens musa – som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation desperat efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, trots att han uppenbart är en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls.

Mårbacka [1922] är den första boken i Mårbackasviten, följd av Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932]. Det är en osentimental självbiografisk berättelse om livet på gården Mårbacka i Värmland, där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden, och en omistlig roman för den som vill lära känna en av svensk litteraturs största prosaister och den första kvinnan som tilldelades Nobelpriset i litteratur.

SELMA LAGERLÖF [1858–1940] är en av svensk litteraturs största namn, med verk som debutromanen Gösta Berlings saga [1891], Jerusalem [1901–1902], den Löwensköldska trilogin och den självbiografiska »Mårbackasviten«. Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien – och den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur (1909). Lagerlöf föddes på gården Mårbacka i Värmland, där hon också levde de sista tjugo åren av sitt liv.

Medverkande författare: Petra Ariton, Elisabet Dahlqvist, Olle Fjordgren, Sarah Larsson, Håkan Lindgren, Elisabeth Magnusson Rune, Annica Poring, Maria Richardsson, Tina Rydberg, Petronella Simonsbacka och Peter Westberg.

I Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna längtar en av huvud­karaktärerna, Max Lamas, efter en kvinna som likt honom själv kan förhålla sig på ett flerspråkigt sätt till omgivningen. Han lägger stort symbolvärde i att behärska många språk – och associerar detta med gränsöverskridande skönhet, mod och vidsynthet. Som karaktär är han egentligen rätt irriterande, när han ställer det okända och mystiska hos en kvinna han ännu inte träffat mot den egna hustruns själv­tillräckliga vardaglighet. Men någonting i hans fåfänga jakt grep tag i mig – någonstans där fanns en djup insikt om verkligheten. Den kan aldrig fullt ut förstås på enbart ett språk. Vilket språk vi väljer att gestalta den på färgar också vårt sätt att värdera den. I det här numret ägnar vi oss åt den flerspråkiga dikten och dess förmåga att komma åt de aspekter av livet och konsten som ett enspråkigt tilltal kanske inte klarar av. Elisabeth Friis och Karin Nykvist, båda docenter i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är gästredaktörer för detta intressanta och i tiden högst relevanta tema. I introduktionstexten ”En allvarsam lek” berättar de mer. Numret rymmer också Jenny Högströms text om att översätta Leslie Kaplan, Mats Granbergs artikel om den bortglömde modernisten Ebbe Linde, Lenny Clarhälls konstverk som inspirerats av två dikter ur Catharina Gripenbergs senaste diktsamling, nyskrivna dikter av Johanna Nihlén och Julia Boström – och så, som alltid, en rejäl dos lyrikkritik. Förra numret av Lyrikvännen ägnade vi till stor del åt Ann Jäderlunds poesi. Hennes diktsamling, djupa kärlek ingen, var en av de nominerade till Sveriges Radios lyrikpris 2016. De övriga fyra nominerade, Birgitta Lillpers Anteckningar om hö, Lars Noréns Stoft, Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt och Pär Hanssons Kajak är alla recenserade i detta nummer av Lyrikvännen. Vem som vann? Det fick vi precis reda på, men det kanske inte är huvudpoängen med ett pris som har flera nominerade?

ps – men det är allt annat än ett ps. Det är svårt att få på pränt den oändliga ledsamhet som drabbat oss här på redaktionen efter beskedet om Jacques Werups död. För oss var han – som för så många andra – poeten med så många lyriska oneliners att det skulle räcka för att fylla hela tidskriftsnumret; författaren vi som förlag gjort två böcker tillsammans med, men framför allt bara Jacques – alltid öppen och varm, ständigt med ett fikabröd under armen när han kom på något av sina många besök hit till redaktionen. Ibland kunde det kännas nästan för privat eller abrupt när han kom instormandes med ett ”Marie! Du har väl inte skiljt dig?” eller något liknande. Men han ville aldrig prata om något annat än det allra mest väsentliga: hälsan, kärleken, barnen, skrivandet – döden. Sådan var ju också hans diktning. Vi är glada att vi aldrig kan förlora den.

Marie Pettersson

Det märks om en organisation är stolt eller inte. Det syns på kroppshållningen hos medarbetarna, det kommer till uttryck i bemötandet av kunder och det påverkar klimatet på arbetsplatsen. Finns stoltheten där – eller inte? Svaret på den frågan får stora konsekvenser för förmågan att nå mål och uppfylla löften.

Stolthet som strategi handlar om hur en genuin känsla av stolthet kan utvecklas till en unik resurskälla i organisationen. I bokens första del beskrivs stolthet samt dess betydelse för medarbetarnas ansvarskänsla, välmående och motivation, och i ett vidare perspektiv för organisationens framgång och framtid. I bokens andra del presenteras strategins metod, stolt bemötande, som går ut på att enskilt och i grupp träna på att känna och uttrycka stolthet.

Metoden fokuserar på allt som är värdefullt och bygger vidare på det. Genom enkla övningar kan du närma dig din egen känsla av stolthet och vidareutveckla den tillsammans med dina kollegor med siktet inställt på lönsamhet och organisatorisk stolthet.

Om författarnaCaroline Stenbacka Nordström är ekonomie doktor med examen från Hanken Svenska handelshögskolan och har en bakgrund inom global marknadsföring och som universitetslektor vid Hanken och LTU. Caroline är verksam som auktoriserad gestaltterapeut med inriktning mot organisationers förändringsprocesser.

Elin Alsiok är filosofie magister med en bakgrund som internationell projektledare vid Norrbottens Handelskammare. Idag utbildar Elin om bemötande kopplat till stolthet i sitt företag Stolthetsbyrån AB.

Liv lämnar sin rämnande tillvaro i Stockholm för att åka till den gamla släktgården hon ärvt efter sin avlidna pappa. Vid ankomsten i Bergslagen möts hon av en öde gårdsplan, men snart visar det sig att hon inte är ensam.

Livs närvaro sätter igång en kedja av oförklarliga händelser och ju längre tid hon spenderar på Kolartorpet, desto mer inser hon att gården ruvar på fler än en fruktansvärd hemlighet. Vem är det egentligen som rör sig på vinden i det gamla torpet om nätterna? Kan det ha något samband med hennes pappas död?

”Sällan viskar jag ditt namn” är en spänningsroman om skrämmande hemligheter, starka familjeband och om att bit för bit lägga ett pussel som leder fram till sanningen. En sanning som inte vill ligga begravd.

”Glimrande roman”Svenska Dagbladet

”en mycket lovande debut, präglad av en stark känsla för språkets möjligheter att omförfräscha ungdomsskildringen som genre”Borås Tidning

”Johan Esperssons lyriska romandebut Kungsbacka ultras driver omkring utan mål, på bästa vis. En kompromisslös kärlekshistoria och minnestext draperad i grått.”Aftonbladet

Vissa säger att det är farligt att förälska sig när man är för ungAndra säger precis tvärtomJag vet inte varför ”förälskelse” känns som ett så felaktigt ordInnan jag träffade dig var jag ett barnEn liten unge baraVi drack för att hålla värmenInlindade i slöhetEtt gränsland mellan berusning och avtändningVi gick tätt intill varandra, axel mot axel, men vi hade redan påbörjat det väldiga arbetet att glömma, att sudda ut, att ge plats för det nya som skulle välla fram ur oss

”Ultras” är ett begrepp inom huliganism som betecknar det totalt hängivna. Och Kungsbacka utanför Göteborg är en menlös plats som inte betecknar någonting.

Här växer dramats huvudpersoner upp och här utspelar sig deras storslagna och sorgliga kärlekshistoria, två ultras som längtar bortom villakvarterens begränsningar, efter mening och fullhet. Romanen börjar i deras sista gemensamma resa när de som unga vuxna ska lämna varandra.

Slutet på relationen är också slutet på barndomen som nu väller fram med våldsam kraft. I ett slags drömlogik existerar alla tidsplan samtidigt, lagras minnen och platser ovanpå varandra. Längtan bort är lika mycket en längtan hem. Barndomens geografi sitter i kroppen, liksom dess skiftande stämningar, dess växlingar mellan brutalitet och ömhet, anspråksfullhet och ogarderad naivitet.

Man kommer krypande tillbakaMed huvan uppfälld i januarikylan Man återvänder till exakt samma scenStrykandes längs trottoarkanterna på vägen mot Vassbäck Små molande centrumEn promenad som för att sy samman alla förluster

”i själva språket finns ett hjärta. Pulserande pumpar det fram berättelsen i huvudsatser utan avslutande punkter. Konventionella perspektiv bryts upp. Allt händer samtidigt. /…/ kort sagt en levande text om snittet mellan barndom och vuxenblivande, mellan det hämmande hemtama och hängivelsens våld.”Sydsvenskan

”en stark berättelse om hur det är att vara ung i tjugohundratalets Sverige, med en annorlunda och intressant episk teknik”Borås Tidning

”en begåvad debutroman”Jönköpingsposten

”Johan Espersson har hittat en rätt smart form för att berätta om den tid som både flyter långsamt och svischar så snabbt förbi, om de gemenskaperna som suger kraft och de som ger. Jag gillar hans drömska och associativa bygge av avskalade meningar utan punkt, de skapar en bra rörelseenergi.”P1 Kultur