Visar resultat för..."Kalla Viktor"

Det är valår i Sverige, och tonläget har för länge sedan lämnat det civiliserade bakom sig.

När den stridbara riksdagsledamoten Betsy Bohlander försvinner tror många först på ännu ett politiskt utspel, ännu en mediecirkus i ett land där skandal blivit hårdvaluta. Men när spåren leder till Medborgarplatsen står det klart att något långt mörkare har satts i rörelse. Någon har förvandlat den svenska valrörelsen till en morbid scen för terror, symbolik och hänsynslös maktdemonstration.

Södermalmspoliserna Jon Smeds och Emma Modig dras in i ett fall som snabbt växer bortom vanlig polislogik. Säpo, medierna och den politiska apparaten famlar i mörker, medan hoten tätnar kring valstugor och torgmöten i ett samhälle där gränsen mellan budskap och våld är farligt tunn. Samtidigt verkar någon i kulisserna drivas av en lika iskall som förvriden idé: att rädda demokratin genom att angripa den.

Medis är den fjärde delen i Viktor Adolphson och Hans-Olov Öbergs serie om Södermalmspolisen, en samtidsthriller med rå nerv, politisk svärta och en realism som biter sig fast.

Den andra delen i den hyllade Södermalmspolisserien "En äkta snut"

Tre skott ekar över Mariatorget. Poliserna Jon Smeds och Emma Modig är bara några minuter bort när larmet går. Ännu en skjutning har drabbat huvudstaden. Offret, en äldre man, är sannolikt redan död och en mörkklädd yngling på sparkcykel har setts fly i hög hastighet. Väl på plats går vittnesmålen isär. Var det en äldre, illa klädd man, eller den unge mörkklädde?

Då kommer nästa larm: En funkisvilla i de finare delarna av Bromma har sprängts. Strax därpå börjar en lagerlokal i Jordbro brinna med närmast explosiv hastighet. Har dåden ett samband? Den självklara slutsatsen är att gängkriget tagit nästa kliv på samhällsstegen, men mot det talar flera smådetaljer som poliserna på plats snappat upp. Än en gång börjar Jon och Emmas slutsatser skilja sig från den officiella versionen. Samtidigt kompliceras deras arbetsrelation av en stunds urspårning under en personalfest. Eller var det verkligen en urspårning? Kanske finns - precis som i polisarbetet - goda skäl att njuta av slumpens skörd?

Jon Smeds går mot en mörk julhelg. Utan barnen, och med så många arbets­pass han kan få, drabbas han av en stor personlig sorg. Men livet och döden går vidare och den ena uppgiften - julbordsfyllor på rutin, självmordsbesked som aldrig kan eller får bli rutin - avlöser den andra.

Sent en kväll strax före jul kommer larmet. En sprängladdning har exploderat nära Zinken, förmodligen levererad via drönare, och ett svåridentifierat lik upphittas vid platsen. En vit, medelålders man. När identiteten väl fastställts famlar polisen förgäves efter ett motiv. Media sätter mordet i samband med den förhöjda nivån för terrorhot. Ett ryskt destabiliseringsinitiativ? En islamistisk varning? Så småningom visar det sig att den avlidne hade starka extremhögeråsikter, men var finns kopplingen till den dramatiska avrätt­ningen?

Några dygn senare upprepas gärningen. Men nu är det en deltagare på en julbordskryssning som - med kuslig precision - blir måltavla för det pres­sen snabbt döper till Dödsdrönarmördaren. Än en gång är motivet det stora mysteriet. Den avlidne har en profil som påminner om det första offret. Kan det vara politiska motiv i botten? Ett vittne som slumpmässigt anmäler sig lämnar information som visar sig bli avgörande.

Den andra delen i den hyllade Södermalmspolisserien "En äkta snut"

Tre skott ekar över Mariatorget. Poliserna Jon Smeds och Emma Modig är bara några minuter bort när larmet går. Ännu en skjutning har drabbat huvudstaden. Offret, en äldre man, är sannolikt redan död och en mörkklädd yngling på sparkcykel har setts fly i hög hastighet. Väl på plats går vittnesmålen isär. Var det en äldre, illa klädd man, eller den unge mörkklädde?

Då kommer nästa larm: En funkisvilla i de finare delarna av Bromma har sprängts. Strax därpå börjar en lagerlokal i Jordbro brinna med närmast explosiv hastighet. Har dåden ett samband? Den självklara slutsatsen är att gängkriget tagit nästa kliv på samhällsstegen, men mot det talar flera smådetaljer som poliserna på plats snappat upp. Än en gång börjar Jon och Emmas slutsatser skilja sig från den officiella versionen. Samtidigt kompliceras deras arbetsrelation av en stunds urspårning under en personalfest. Eller var det verkligen en urspårning? Kanske finns - precis som i polisarbetet - goda skäl att njuta av slumpens skörd?