Visar resultat för..."Skådespelaren"

Bakom Kurt Olsson fanns pappan, komikern, journalisten och skådespelaren Lasse Brandeby, vars liv var minst lika brokigt och spännande som hans alter ego.

Ett tag rådde det rena Kurt Olsson-febern i Sverige. Med sin träffsäkra kalufs och kavaj dök han upp i alla omöjliga sammanhang. Men han började som kultfigur i lokalradion i Göteborg där lyssnare piratkopierade och spred hans intervjuer på kassett, lärde sig hans repliker utantill och bildade en Kurt Olsson-fanclub.

När han senare i SVT fick sin egen Kurt Olssons Television gick allt snabbt, med flera tv-serier, en julkalender, krogshower och turnéer tillsammans med populära Damorkestern. Med sitt pysslande, sitt blädderblock och säregna tolkningar av Siw Malmkvists sextiotalsschlagers gick han direkt in i svenska folkets hjärtan.

Bakom Kurt Olsson fanns pappan, komikern, journalisten och skådespelaren Lasse Brandeby, vars liv var minst lika brokigt och spännande som hansalter ego.

Anna Brandeby Harström berättar personliga historier om sin pappa och dessa minnen tar oss in i Lasse Brandebys privata liv.

Lasse Råde, journalist och god vän, följde Lasse Brandeby genom livet och karriären. Här intervjuar han många av de yrkeskollegor som stod honom nära och vi får ta del av mindre kända sidor hos den folkkäre artisten.

I den här branschen är det lätt att bli lite styv i linan. Jag själv har benen kvar på jorden och är samma lilla enkla varelse som jag alltid har varit efter den här enorma berömmelsen. /// Kurt Olsson 

I berättelsen om Kent Andersson möter vi en folkkär människa, en slagfärdig estradör, som engagerade sig i samhällsfrågor. Han deltog på 60-talet att förnya dramatiken i Norden, genom trilogin: Flotten, Hemmet, Sandlådan. Medverkade också i filmer, TV-program, skrev och spelade revyer. Han blev 72 år. Biografin innehåller rikligt med fotografier och dikter.

KENT ANDERSSON växte upp med sex syskon i en omodern lägenhet på 32 kvadratmeter i Rambergsstan på Hisingen. Efter kringflackande år med jobb på fabrik och som sjöman hittade han till teatern, den s k gruppteatern på 60-talet. Han spelade också klassiska pjäser som Hamlet och Tartuffe.

Berättelsen om Kent Andersson har många bottnar. Vi möter en sökande och samtidigt folkkär skådespelare. Som också var dramatiker och poet. Han hade ett motsägelsefullt liv. Med roller, revyer och sånger lyfte han på scen fram folkhemmets baksidor.

Vem minns inte dikterna, sångerna, Vingen, Slaven och WC på svalen?

Anders Wällhed, författare och regissör, som var kollega med Kent Andersson i drygt 30 år, har samlat många röster för att ge liv åt denna starkt lysande personlighet, vars röst nu varit tyst i tio år, men som många ännu minns med mycket värme och kärlek.

Så fort någon skriver om Solstollarna flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram Toffelhjältarna röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade.  

Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant.

Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn.  

Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ...

Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. 

Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30.

Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato.  

När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.

Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J´accuse!

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.

Vinnare av Goodreads Choice Awards 2022 i kategorin Bästa Biografi och Memoar.

Jennette McCurdy var bara sex år när hon gick på sin första filmaudition. Hennes mammas dröm var att dottern skulle få det liv hon själv drömt om - ett liv som filmstjärna. I ett Hollywoodklimat med hård konkurrens, drillas Jennette av mamman inför otaliga auditions och möten med agenter. 

När Jennette får sin stora roll i Nickelodeons iCarly eskalerar mammans kontrollerande beteende. Hon inför strikta matscheman och nitisk kontroll av Jennettes kropp. Fram till 16 års ålder duschades Jennette av sin mamma och hon vägdes fem gånger om dagen. Medan mamman njuter av stjärnglansen, hanterar Jennette kraftig ätproblematik, självhat, ångest och tvångssyndrom. 

Men samtidigt som Jennette får huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat, dör mamman i cancer. Det blir starten på Jennettes resa mot bättre hälsa och hon får hjälp att hantera sitt förflutna och sitt självskadebeteende. 

JAG ÄR GLAD ATT MAMMA DOG är en självutlämnande och uppriktig berättelse om relationen till mamman, kändisskapets påfrestningar och det egna självutplånandet. Med mörk humor och snillrika anekdoter åstadkommer Jennette McCurdy en oöverträffad uppväxtskildring om kontroll, återerövring och om frigörelsen i att finna sig själv.

Jennette McCurdy spelade i Nickelodeons succéserie iCarly och i spinoffserien Sam & Cat, liksom i Netflix-serien Between. År 2017 lade hon skådespelandet på hyllan till förmån för att skriva och regissera. Hennes filmer har sedan dess visats på ett antal välrenommerade filmfestivaler. Hennes essäer har publicerats i HuffPost och The Wall Street Journal. Hennes enmansshow I m Glad My Mom Died spelades i två slutsålda vändor på Lyric Hyperion Theatre och Hudson Theatre i Los Angeles. I sin podcast Empty Inside, som legat etta på Apples topplista, samtalar hon med gäster om obekväma ämnen. Hon bor i Los Angeles.

Janne "Loffe" Carlsson var en av Sveriges mest folkkära artister. Hans filmer Repmånad och Göta kanal är fortfarande älskade komediklassiker. Men Janne var inte bara en folklig glädjespridare utan en sann allkonstnär. Han spelade lika ofta dramatiska filmroller, och under sin karriär arbetade han med de flesta stora skådespelarna: Kim Anderzon, Per Oscarsson, Allan Edwall, Eva Röse och många, många fler.

Janne komponerade också musik för teater och film, och som en av landets bästa trummisar spelade han i egna ­grupper som Hansson & Karlsson och Heta Linjen och med artister som Jimi Hendrix, Dexter Gordon, Lars Gullin och Pugh Rogefeldt. Han skapade bild- och skulpturkonst och drev under nästan tjugo år en prisad reklambyrå och var dessutom en inte oäven enduroförare.

I en serie intervjuer som skulle ha blivit hans memoarer berättar Janne öppenhjärtigt om sin karriär för författaren Mikael Jansson. Resultatet blev Hela svenska folkets Loffe. Här kommenterar han succéerna och fiaskona, missbruksproblemen och glädje­ämnena och berättar om samarbeten med svenska och internationella artistkollegor jämte andra mer okända sidor av sitt rika liv. 

MIKAEL JANSSON, född 1956 i Folkärna församling utanför Avesta i Dalarna, men sedan länge bosatt i Uppsala, är journalist, författare och musiker. Han var under tjugo år presschef på Sveriges lantbruksuniversitet.  Han har gett ut flera fackböcker, bland annat tre om det anrika svenska musikföretaget Hagström och han frilansade under många år också för svenska och utländska musiktidskrifter. 

"Min finaste filmpappa. Tre långfilmer gjorde vi tillsammans och otaliga timmar av samtal om musiken och livet. Lyckliga är de som fått höra dig spela trummor, Janne!" Eva Röse 

"Janne Carlsson är en av de allra bästa jazztrummisar vi har haft i Sverige!" Janne Schaffer    

"Janne var en tusenkonstnär och en gudabenådad naturbegåvning vad han än sysslade med." Ulf Andersson 

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

När författaren Stig Dagerman och skådespelaren Anita Björk 1950 blir ett par är de båda 28 år och redan omsusade. Han en etablerad författare, känd för sina romaner, dagsedlar och reportaget Tysk höst, hon en stjärna på uppgång, snart efterfrågad i Hollywood. Vad som är mindre känt är att han nu har problem att skriva. 1951 får de en dotter, men de kan inte gifta sig förrän 1953. Anitas enkla bröllopsring bär inskriften ”Himlen nära”. Anita har då nått internationell ryktbarhet, medan man fortfarande väntar på en ny Dagermanroman. Den kommer, lovar Stig. Ett år senare får ett chockat Sverige veta att Stig Dagerman hittats död i sitt garage.

Lo Dagerman var länge tveksam till att tala om sina föräldrars ”konstnärsäktenskap”. Vad som kunde låta romantiskt dolde ju ett trauma. Hur skulle hon kunna berätta och samtidigt värna om deras integritet? Hon lusläste personliga anteckningar, dagböcker, brev och intervjuer, för att få fram deras egna röster. Så att Stig och Anita själva skulle få komma till tals.

Himlen nära är en bok om konstnärskap, livskamp och kärlek, mot en bakgrund av kulturscenen under 1900-talets andra hälft. Den slutar inte med Stigs död, utan utforskar vad som följde i dess spår och ställer frågan hur man håller en skapandeprocess levande.

I år skulle Stig Dagerman (1923–1954) och Anita Björk (1923–2012) ha fyllt 100 år.

Ann Petrén är en av våra största skådespelare. Hon har spelat på en mängd scener såsom Stockholms Stadsteater och Västmanlands teater. Hon har även medverkat i många populära filmer och i TV-serier som Bonusfamiljen, Happy end och Masjävlar. I Ann Petrén på scen berättar hon för första gången öppet om sitt liv. Om den borgerliga uppväxten i Västerås, om vägen till teatern, skådespelarkarriären och de stora rollerna.

Det är ett stycke teaterhistoria där Stig Hansén följer Ann Petrén på nära håll. Ingående berättar Ann hur hon närmar sig roller hon ska spela, hur det är att stå på scen och att samspela med andra.

"Det är en ovanligt öppenhjärtig och ärlig bok, som ger oss nycklar till hur det är att vara skåde­spelare, men också till hur det är att vara människa." Barometern, Anna Hedelius 

"Ann Petrén på scen vindlar sig fram, via detta samtal om metod, moral, kunskap och kärleken till teater. Den blir en stig genom ett oerhört rikt konstnärskap. Den fångar också delar av ett teaterlandskap mellan 1980-talet och nu. En tid då så mycket kom till men sedan förlorades. Boken är en blandning av själ och fakta men framför allt en hyllning till Ann Petrén." Svenska Dagbladet, Lars Ring

"Den som är intresserad av att inte bara se teater, film, musikaler, opera och andra former av uppträdanden, utan också vill förstå hur en föreställning blir till, den har mycket att hämta i den här intervjuboken. Ann Petrén har aldrig tidigare talat så öppet om hur hon ser på sin yrkesroll och om yrket, som innebär livslångt lärande om människans inneboende längtan efter att förstå sig själv. (...) en läsvärd intervjubok om en av våra mest älskade kvinnliga aktriser. Ett teamwork som heter duga!" Ölandsbladet

Boken skildrar Stockholms kulturscen vid sekelskiftet 1800. Konsthistorikern Anna Brodow Inzaina lyfter fram den på sin tid hyllade skådespelaren, operasångaren och landskapsmålaren Axel Fredrik Cederholm. Hans liv ger en unik inblick i villkoren för konstnärligt skapande då professionella och amatörer verkade sida vid sida och båda grupperna var lika respekterade. 

*

När trettonårige Axel Fredrik Cederholm första gången satte sin fot på Kungliga Operans scen för en audition, var han både faderlös och ekonomiskt utsatt. Trots familjens svårigheter beslöt hans mor att skicka sin äldste hemmavarande son till scenskolan, ett avgörande steg som skulle bana väg för en livslång bana inom konstens värld.

År 1800 tog Cederholm sina första steg mot en framgångsrik karriär som operasångare och skådespelare. Några år senare debuterade han som landskapsmålare och specialiserade sig på pittoreska motiv med engelska parker i slotts- och herrgårdsmiljöer. Hans konstnärskap utvecklades under övergången från nyklassicism till romantik, en tid då konstnärer och författare sökte inspiration i avlägsna och orörda landskap för att skildra det sköna, sublima och pittoreska.

Under sina resor i Mellansverige skildrade Axel Fredrik Cederholm pittoreska landskap i Dalarna, Uppland, Västmanland, Roslagen och Stockholm - en sällsynt dokumentation av försvunna kulturmiljöer. I målningar ämnade för det offentliga konstlivet ges inblickar i övre ståndspersoners fritidsaktiviteter och nöjen, medan privata skissböcker avslöjar en mörkare sida av hans liv, präglad av sjukdom och depression.

Boken ger läsaren en resa in i Stockholms kulturliv kring sekelskiftet 1800, med teater och bildkonst i fokus. Genom att följa Cederholms liv utforskas hur det var att verka som konstnär under denna tid och hur teater, bildkonst och turism samspelade. Samtidigt placeras hans verk i en bredare kulturell och samhällelig kontext som synliggör beställare, konstmarknad och konstutövare. Detta vara en tid då det var fint att vara amatör och det borgerliga bildningsidealet spred sig till en bredare medelklass.  Kulturen var en växande arbetsmarknad, med både sociala och ekonomiska fördelar för de som fann sin plats. Boken utforskar de personer som formade den framväxande kultursektorn, från professionella konstnärer till amatörer som också sökte sin plats i kulturlivet. 

"Förste talaren: Vi talar inte mer om saken. Andre talaren: Varför inte?"Skådespelaren och hans roll skrevs på 1770-talet men publicerades först 1830. Sedan dess har denna spirituella dialog varit den mest omdebatterade av alla skrifter om skådespelarens arbete. Den är än idag ytterst stimulerande läsning för skådespelare, teaterhistoriker, kritiker, estetiker - och alla andra som intresserar sig för scenkonsten.

"Förste talaren: Vi talar inte mer om saken. Andre talaren: Varför inte?"Skådespelaren och hans roll skrevs på 1770-talet men publicerades först 1830. Sedan dess har denna spirituella dialog varit den mest omdebatterade av alla skrifter om skådespelarens arbete. Den är än idag ytterst stimulerande läsning för skådespelare, teaterhistoriker, kritiker, estetiker - och alla andra som intresserar sig för scenkonsten.

I hjärtat av Londons mest ointagliga bankvalv, där förmögenheter vilar bakom stål och betong, börjar en osynlig väv av bedrägerier att nystas upp.

Max Carrados, den blinde amatördetektiven med en hörsel och intuition som överträffar de flesta seendes, noterar en obetydlig detalj under ett rutinbesök. Två män, en bookmaker och en främling, agerar med en precision som väcker hans misstänksamhet. Det som till en början framstår som en ofarlig väntan i svalkan bakom kassaskåpsdörrarna, visar sig snart vara upptakten till en sofistikerad komplott som hotar att rasera bankens rykte om absolut säkerhet.

Denna moderna och språkligt uppdaterade utgåva kastar läsaren rakt in i en värld av förfalskade identiteter och minutiöst planerade stölder. När kassafacken börjar tömmas på sitt innehåll, utan att en enda låsspärr brutits, ställs bankens ledning inför en omöjlig gåta. Vem är den mystiske mannen som rör sig obehindrat mellan London och New York, alltid ett steg före polisen?

Genom denna lättillgängliga nyöversättning får vi följa den finurliga katt-och-råtta-leken där varje detalj, från doften av klister till ett felaktigt uttalat ord, blir en avgörande ledtråd. När sanningen väl uppdagas, ställs frågan på sin spets: kan en tjuv med dramatiska ambitioner verkligen finna frid, eller är hans sista bragd den mest storslagna av dem alla?

”Vad fan säger du? Jag har för helvete inte dödat någon!” Christer Petterssons huvud svängde runt. Hans pekfinger riktades anklagande mot mig. De svarta ögonen sökte mina. Fixerade. Brände. Han tog hastigt ett steg framåt. Jag stelnade till.