Visar resultat för..."hembygden"

"Jag minns inte hur, men en dag under hösten 2024 hittade jag ett arkiv fullt av gamla historier från Sunnemo. En man vid namn E.G. Fröding hade, under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal, samlat berättelser från människor födda under 1800-talet. Berättelserna handlade om allt möjligt, allt från barndop till svartkonst. Jag blev fascinerad och kunde inte sluta läsa, men texten var inte speciellt läsvänlig. Det tog inte lång tid innan jag insåg att om det här måste jag berätta. Jag vill genom den här boken göra den tiden i hembygden lite mer tillgänglig och närvarande. Jag vill att läsaren, hellre än att scrolla på nätet innan läggdags, ska ta upp boken och navigera genom sidorna precis som i gamla tider. Det här är rösterna från seklen som gått och berättelserna om dem som inte längre finns ibland oss, men som är närvarande i varje del av vår hembygd. De bröt och röjde den mark som ännu grönska har. Det är en ynnest att få föra deras röster vidare och bevara minnet av det som en gång var. Det här är deras ord, deras berättelser och en liten ljusglimt av det förflutna. Det är berättelser från 1800-talets Sunnemo socken."

”I Hammerdal är jag född, där har jag vuxit upp och dit har jag ständigt återvänt. Det är hemma för mig.” Så skriver Berta Hansson (1910–1994). Hennes debut som konstnär skedde när hon arbetade som lärarinna i en byskola i Västerbotten, där skolbarnen och landskapet utgjorde hennes motiv. Från slutet av 1940-talet kom hon att ägna all sin tid åt konsten. Vintertid var hon bosatt i Stockholm. Sommartid förblev hon sin hembygd trogen. Berta Hansson. Möten i hembygden skildrar hennes jämtländska liv och konst. Boken inleds med några minnen från uppväxten, nedtecknade på äldre dagar. Berättelserna speglar hur barndomens upplevelser, och längtan efter skönhet, ledde fram till en konstnärssjäls födelse. I bokens skildringar av äldre människor visar Berta Hansson hur deras berättelser, ansikten och kroppar kunde vittna om livet i en jämtlandsby. ”Jag har hittat mina modeller vid vedspis, skomakarläst och hyvelbänk, med kaffekopp vid köksbordet eller på ålderdomshem och långvård. Levnadsöden som jag fått flikar av.” Även kärleken till djur och natur blir synlig i Berta Hanssons konst; i möten med kor, som ända sedan barndomen stått hennes hjärta nära, och i bilder av det jämtländska landskapet.