Åke Hedberg – författare

Vad har författaren till denna bok och Albert Einstein gemensamt? Utan alla jämförelser i övrigt så är han i likhet med vad Einstein var, nämligen starkt kritisk till kvantmekaniken. Denna teoribildning har enligt författaren under åren lett till många feltolkningar av viktiga upptäckter och till många nödlösningar och blindskott. Det gäller särskilt den så kallade kvarkteorin som antas beskriva för oss hur atomkärnan och Big Bang-teorin för universums uppkomst fungerar. Två teoribildningar som gjort att naturvetenskapen hamnat i en mörk återvändsgränd som de idag ständigt famlar i. Men som håller skattebetalarna alerta och många vetenskapsjournalister glada genom att ständigt kunna berätta för oss om nya ”spännande” partiklar, påstådda upptäckter och fenomen. Teorin för vad som händer på och i solen, stämmer inte mot observationer. På grund av detta och andra felaktiga teoribildningar har forskarna därför misslyckats med att lösa energifrågan och fusionsproblemet, vilket gjort oss beroende av kärnkraft, olja, kol och gas. I stället har skandalöst nog en fysikerelit med en docent i teoretisk fysik vid KTH plus en ordförande i Kungl. Vetenskapsakademiens energiutskott i spetsen, låtit sig bedras av en känd italiensk skojare med ett fantasiprojekt som handlat om ”kall fusion”. Vilket Vetenskapsradion nyligen rapporterat om. Inte heller har forskare kunnat lösa problemet med vad ljuskvanta och kvantinformation är och därmed inte kunnat formulera utvecklingsbara teorier för kvantdatorn, kvantteleportering, AI, med mera.Eftersom naturvetenskapen är grundläggande och stilbildande för all annan teoribildning, har också andra vetenskapsområden blivit lidande. Orsaken till varför Einsteins omfattande, långvariga och envisa kritik inte fick gehör? Ett svar är att han var för tidigt ute. Det saknades viktiga pusselbitar. Men inte idag. Idag är vi väl förtrogna med kaosteorin till exempel och dess betydelse för all vetenskap. Kaosteorin är också på alla nivåer väl integrerad i författarens teoribildning. Men det behövs att forskarna tar Einsteins kritik av kvantmekaniken på allvar och återvänder till sina ritbord. Eller bättre: går ut i naturen och studerar hur den faktiskt fungerar – utan kvarkar eller andra främmande tillägg.

Det finns många olösta problem i fundamental fysik. Försök till lösningar har mest blivit metafysik och ytterst tillkrånglad matematik. Håll käften och fortsätt räkna! är tyvärr ett vanligt sätt att förhålla sig till dessa grundläggande frågor. Införandet av den kvasifilosofiska teorin om kvarkar exempelvis, som en gång syftade till att förenkla och klargöra, har inte lett till något. Vi får ingen klar bild av hur partiklar bildas och sönderfaller. Inte heller av de abstrakta elektromagnetiska fälten skapade av laddningar och strömmar. Den verkliga förståelsen av mekanismerna går förlorade. Tvärtom har mystiken tätnat och antalet mer eller mindre mystiska partiklar växer. Behovet av att uppfinna kvarkar är i sin tur fött ur kvantmekaniken med dess metafysik och ofullständighet vilket många fysiker och filosofer motsatt sig. Einsteins motstånd mot kvantmekaniken, exempelvis, är känt genom citat som Gud kastar inte tärning och att den inte är the real thing. Andra som också på olika sätt framhållit kvantmekanikens ofullständighet är fysikern Erwin Schrödinger och vetenskapsfilosofen Karl Popper. I denna essäbok introduceras en helt ny syn på fysiken och naturvetenskapen överhuvudtaget. Konkreta lösningar utlovas på många av grundproblemen. Också varför kvarkar inte behövs exempelvis. Istället presenterar författaren nya lösningar liksom en ny modell av atomen utan fantasiprodukten kvarkar. En mer logiskt strukturerad modell och teori baserad på sedan länge väl kända partiklar med en mindre tillkrånglad matematik, kan utlovas. Vilket breddar och fördjupar fysiken. Pensionerad mekaniker och kemiingenjör efter många år i den tunga industrin. De sista 20 åren på Norsk Hydro. Därefter studier vid Stockholms universitet i fysik, idéhistoria, astronomi, teoretisk filosofi.

Why have thousands of scientists and technicians with access to huge material and financial resources and over 60 years of extremely costly experiments, not for practical purposes been able to solve the problem of so-called controlled fusion? And imitate the natural processes occurring on the sun? Thus a "calm" fusion of hydrogen isotopes into helium, etc. Why do they have so thoroughly failed? Yes, why have they failed to resolve the issue of energy and thus rid the world of all catastrophic problems with nuclear power, oil and coal? These are some of the most important issues the author of this essay sets. But he also provides answers to both theoretical and technical problems and not least the fundamental solutions. And why the theory of what happens on the sun does not match the actual observations. Well, the future ITER project in France? Will it succeed? There is not the slightest chance! Precisely because it is based on exactly the same 60-year-old principles ...the principles of the TOKAMAK. Retired chemical engineer, philosopher and cosmologist.

Ur innehållet. Människan har i alla tider försökt förstå och filosoferat över hur världen egentligen är uppbyggd och fungerar. Kaosteorin, som är den viktigaste av nya teoribildningar under senare delen av 1900-talet, har tyvärr inte kunnat integreras i den moderna fysiken.Trots ihärdiga försök an många fysiker och matematiker. Matematikens diktatur. Diktator Matematik tycks sakna förmåga att uttrycka annat än mekaniska ting och processer. Att behandla världen som om den enbart har en mekanisk sida binder den också till ett slags evighetstänkande, till att den till sin natur är Absolut, dvs ett religiöst tänkande. Fysiken och kosmologin Hela den moderna fysikens projekt kom att spåra ur under 1920-talet. Då man inte snabbt nog kunde få en klar bild av hur ljuset och en ljusfoton fungerade övergav man tanken på förståelse för att med Niels Bohr och Heisenberg i spetsen införa metafysiska element i fysiken. Den nya naturliga partikelteorin och byggstenarna. Allt behov av kvarkar och gluoner (klisterpartiklar) försvinner med den nya partikelteorin medan många andra inte alls visar sig vara fundamentala utan är sammansättningar av fotoner och neutriner. Detta gäller t.ex. elektronen och protonen. En metod ges att slå sönder och klyva elektronen? Något för CERN att pröva?

Boken behandlar inte hur livet uppkom här på vår planet, utan en betydligt svårare och mer gåtfull fråga, nämligen frågan om själva ursprunget. Varifrån alltså? Inte hur livet uppkom, det är en helt annan fråga. Problemet med livets ursprung kan kokas ned till frågan om varifrån och hur den genetiska koden uppkom, alltså hur DNA-molekylen fick sin kod. DNA finns ju i allt levande och DNA-koden är ritningen till hur varje varelse ser ut och fungerar. Oavsett om det är ett djur, en växt eller en människa. De fåtal experter som analyserat alla de intrikata frågorna kring problemet om ursprunget till denna programkod är överens om att den inte kan ha uppkommit och formats av en otrolig slump här på jorden, utan måste ha sitt ursprung utanför vår planet. Någonstans. Och med utifrån avses inte Mars, någon av Jupiters månar eller från något annat solsystem eller ens från någon annan galax än vår. Nej, den genetiska DNA-programkoden måste ha sitt ursprung i en universell mekanism. Koden måste ha sitt ursprung antingen i samband med universums uppkomst eller rentav någonstans utanför universum. Det är alltså detta boken handlar om. Räkna med ett överraskande svar.

Hur uppkom vår värld och världsordning? Vad är det för enorm kraft som fått och får vårt Universum med alla sina miljarders miljarder galaxer, stjärnor och planeter etc att, enligt många observationer och mätningar, expandera och t.o.m. rotera? Och all information, alla atomer och neutroner, protoner och elektroner? Hur uppkom de; hur är vår värld och verklighet egentligen ordnad, hur fungerar det och vad är dess öde? Finns kanske också ett Antiuniversum med antigalaxer, antiplaneter och antimänniskor?! Och inte minst: När, varifrån och hur uppkom Livet? På vår planet och i Universum överhuvudtaget. Och kanske andra universa. Endast liv kan skapa liv, är ju en gammal sanning. Betyder det att vårt Universum som skapat allt liv självt är levande? Detta är några frågor som kommer att besvaras i denna skrift, inte i varje i detalj, men nästan.

Sedan mycket länge är det mesta av världen beroende av olja, kol och naturgas. Men nu är katastrofen nära, moder Jord tål inte mycket mer av denna vara. Dess klimatbalans tenderar att bli alltmer ohanterligt och temperaturen i luft och hav stiger för var dag. Naturkatastrofer har blivit det normala. I över 70 år har nu ett stort antal tekniker och forskare med insatser av miljarders dollar, rubel, euro och kronor mm försökt återskapa de fusionsreaktioner som sker på Solen och de andra stjärnorna här på Jorden. Allt för att göra oss mindre beroende av denna olja, kol och naturgas. Men man har inte lyckats. Varför? Svaret ges in denna skrift. Men inte nog med det. Förstår man varför forskarna så kapitalt har misslyckats med att tillämpa stjärnornas fusionskrafter trots alla enorma personella och materiella resurser man haft under så lång tid, så har man en god chans att också förstå hur det annars bör gå till. I denna skrift ges noga genomtänkta förslag både till den nya teoribildning som krävs och den nya teknik som behövs.

Det grundläggande tankefelet med de gängse metoderna att försöka efterlikna fusions-processerna på solen och de andra stjärnorna är att de betraktar solen som en vanlig gasboll. En boll fylld av väte, helium och många andra gaser. Men så är det inte. Det är inte tyngdkraft och temperatur som är avgörande. Solen och de andra stjärnorna är plasma-bollar eller plasma-sfärer fyllda med ett elektriskt ledande plasma som virvlar, skapar solfläckar ,solens egna s k svarta hål, elektriska strömmar, som cirkulerar, flammar vilket gör att deuterium, tritium mm ständigt kan krocka och kollidera. Och tack vare att dessa hela tiden pågående processer också katalyseras, skapas styrda och reglerade fusionsprocesser som alstrar den värme och det ljus vi ständigt kan se komma från solen. Vi kan efterlikna dessa processer här på Jorden om vi lär oss styra och reglera fusionen med hjälp av katalysatorer och datorer.

Vad är det för enorm kraft som fått och får vårt Universum med alla sina miljarders miljarder galaxer, stjärnor och planeter etc att enligt många observationer och mätningar expandera och t.o.m. rotera? Och all information, alla atomer och neutroner, protoner och elektroner? Hur uppkom de; hur är vår värld och verklighet egentligen ordnad, hur fungerar det och vad är dess öde? Finns kanske också ett Antiuniversum med antigalaxer, antiplaneter och antimänniskor?! Och inte minst: När, varifrån och hur uppkom Livet? På vår planet och i Universum (och Anti-Universum) överhuvudtaget. Och kanske andra universa. Är vårt Universum verkligen alldeles ensamt och allena? Ja, vad är liv? Endast liv kan skapa liv, är en gammal sanning. Betyder det att vårt Universum som skapat allt liv självt är levande? Kanske tillsammans med Anti-Universum en slags organism? Ett cellsystem? Detta är några frågor som kanske inte in i varje i detalj kommer att besvaras i denna skrift, men nästan.

Skriften handlar om en ny teori om hur fusions-processerna på solen och de andra stjärnorna går till, egentligen. Men kan också ses som ett inlägg i debatten om modern fysik, ett inlägg i en sedan lång tid, 100 år eller mer, pågående debatt om och kritik av modern fysik och astrofysik. Som bör intressera filosofiskt och naturvetenskapligt lagda personer. Men jag kommer inte endast med kritik av det gamla världsbilden. Nej, jag avser också att presentera ett trovärdigt och mer spännande och fruktbara tekniska alternativ. Jag kommer också och inte minst med oerhört viktiga och nödvändiga praktiska lösningar på klimatkrisen och energikrisen. Dessa alternativ bygger på nya upptäckter och insikter om hur naturen, vår sol och de andra stjärnornas fusions-processer egentligen fungerar; nya upptäckter och insikter som inte fanns tillgängliga då den moderna fysiken och kosmologin utformades på 1920- och 1930- talen, men vars felaktiga grunder fortfarande gäller. Trots långvarig och ihållande kritik av bl.a. Albert Einstein.