Ann Lagerhammar – författare

"Ytterst välskriven, spännande debutroman." Ingalill Mosander, Aftonbladet

Ända sedan hon var liten har Lykke känt en osäkerhet kring sin identitet, en allt starkare känsla av att inte vara som andra, att inte passa in.

Som vuxen flyr hon undan det svåra och fokuserar på studier och karriär. Hon blir framgångsrik forskare i genetik, hon kategoriserar, organiserar, ställer frågorna, söker svaren.

När hon trakasseras av en manlig kollega på grund av en befordran rämnar plötsligt hennes ordnade tillvaro. Driven av känslor hon inte vill kännas vid flyr hon till Paris, där hon hittar en dagbok skriven på 1800-talet av hermafroditen Herculine Barbin, som uppfostrades till kvinna men som i tjugoårsåldern befanns vara man. Och medan hon läser dagboken blir hennes egna bortträngda minnen allt tydligare ...

"Lagerhammar visar hur alla relationer, inte bara de sexuella, kompliceras av den tvetydiga könstillhörigheten ... sällsynt välkomponerat och innehållsrikt" Expressen

"Det finns böcker som när man läser dem ger känslan av att de har tillkommit för att de bara måste skrivas. Rakt upp ur texten skjuter en ursinnig kraft ... Skildringen är intensiv och tät och släpper inte taget om läsaren förrän målet är nått." UNT

"Det är skickligt gjort, spännande och fascinerande. Och så befriande med en ny författare som lyfter blicken från den egna naveln." Femina

Ann Lagerhammar är född 1965. Hon växte upp i Portugal men är numera bosatt i Lund. Det som ögat ser från 2006 var hennes debutroman.

Efter den kritikerhyllade debuten med Det som ögat ser återkom Ann Lagerhammar med ännu en stark roman. Olyckan är berättelsen om ett uppvaknade ur ett liv som inte levts, och om hur en kvinna genom en dramatisk händelse återfinner sin egen vilja.

Ina, journalist och författare, har skrivkramp. För att avvärja den har hon tagit sin bil, kört ut ur stan och parkerat på en liten väg mellan två fält. Med datorn i knäet sitter hon i baksätet, beredd att låta fingrarna löpa på tangenterna. Men ingenting kommer och blicken börjar vandra. Hon ser vallmon som vajar i vinden, en joggande man, en korp som kalasar på sitt byte. Och så plötsligt två bilar som kör alldeles för fort mot varandra, en kurva skymmer och den våldsamma krocken är oundviklig.Ina rusar ut och fram till bilarna. I den ena sitter en sjuttonårig flicka, Paula. Hon är medvetslös, och Ina får panikslagen loss henne från sätet, släpar henne bort till vägrenen och sitter sedan och håller hennes hand tills ambulansen kommer.När chocken släppt minns Ina att en man lämnade olycksplatsen. Vem är han? Var han i sällskap med Paula, och varför övergav han henne då? Vad är det för hemligheter som döljer sig i flickans familj?Utan att kunna värja sig blir Ina indragen i Paulas liv, och bilderna från olyckan förföljer henne. Hon ser dem gång på gång i sitt inre, och tankarna väcker minnen som hon i många år trängt undan: den känslokalla uppväxten, hennes feghet då hon inte stod upp för sin bästa vän, moderns avståndstagande när Ina som sjuttonåring berättade att hon var gravid, de upprepade sveken mot sonen.En dag då hon motvilligt ska besöka sin döende far på sjukhuset tar hon en annan väg. Hon svänger av i en korridor, mot intensiven och det rum där Paula ligger i koma. De livsuppehållande apparaternas väsande och pipande ljud är det enda som hörs, i övrigt är allt tyst. Först tveksamt, sedan allt djärvare, börjar Ina prata. Om det som faller henne in, om det som så länge gömts inom henne. Hon återvänder flera gånger, och flickan blir en tyst samtalspartner när Ina långsamt kommer till insikt om varför hon blivit den hon är.