Mini-intervju med Anna Jansson

Du skriver om kriminalinspektör Kristoffer Bark. Var kom inspirationen till hans karaktär ifrån? 

Jag litar inte på pensionssystemet utan tänkte att jag skulle odla potatis och ha höns för säkerhets skull. Så jag letade efter torp i närheten av sjöar och hamnade vid Hjälmaren. Och plötsligt gick Kriminalinspektör Kristoffer Bark vid min sida. Han berättade att hans dotter försvunnit för 5 år sedan. Han ville ha min hjälp att söka efter henne. Hon försvann i en bräcklig plastbåt en stormig långfredagsnatt och befarades ha drunknat. Bark tänker inte sluta leta förrän han är övertygad om vad som hänt.

Hur ser din skrivprocess ut? 

Jag skriver så fort jag får en sportslig chans ;-) Går upp klockan sex varje morgon och skriver direkt. Själva processen ser ut så här: Jag börjar i känslan, i något som berör mej. Jag hittar en konflikt – en dramatisk höjdpunkt, letar efter fler scener tills jag känner att historien bär. Sen lär jag känna de personer som ska vara med, helst under långa promenader. Personernas drivkrafter leder historien framåt kapitel för kapitel. Jag gör research. När jag är klar med min första version lämnar jag det till testläsare ca 10 stycken varav 3 är poliser. Jag skriver om, skickar till förlaget och sen blir det några vändor till.

Vilken är din största läsupplevelse?

Parfymen av Patric Süskind och Moltza Älskaren av Torbjörn Säve – det finns inte ett enda skiljetecken i den boken och den var så fängslande att jag inte märkte det förrän någon sa det efteråt. Och så Törnfåglarna förstås. Jag låg på mage på gräsmattan och läste i solen, och brände upp mej något alldeles förskräckligt för att jag inte kunde sluta läsa.