Connie van der Capellen – författare

Mina föräldrar, Emmy och Conny, träffades när hon var nio år och han nitton i Hilversum, Nederländerna. Båda två var födda i nederländska Ostindien och när de träffades hade de nyligen flyttat därifrån. Boken beskriver mina föräldrars liv och är baserad på dagböcker, brev och personliga intervjuer samt tidningsartiklar. De växer upp i en orolig tid som präglas av trettiotalets depression och den tyska ockupationens fasor under andra världskriget. I sina dagböcker beskriver de båda på ett detaljerat och personligt sätt hur civilbefolkningen levde under ockupationsåren med ständig skräck för nazisternas repressalier och hungersnöd. Deras kärlekshistoria börjar som vänskap mellan en flicka och en tonårspojke och växer sedan till en stark kärlek. Kärlekshistorien tar ett abrupt slut när Conny råkar ut för ett bakhåll i efterkrigstidens kaotiska nederländska Ostindien.

Familjen van der Capellen är en gammal adlig släkt känd sedan slutet av 1200-talet. I arton generationer får vi följa männen som varit förgrundsgestalter i den nederländska historien. Vi får läsa om deras frihetskamp mot spanjorer och fransmän, deras engagemang i det nordamerikanska frihetskriget och kampen för ett liberalt synsätt i styrningen av den holländska kolonin Nederländska Ostindien.

Det här är den andra delen av min trilogi om vår släkt. Boken beskriver två familjer, familjen Robertsen/van der Capellen och familjen Mühlnickel. Familjen Robertsen/van der Capellen var indoeuropéer eller "indo" som man kallade dem som var av blandad europeisk och indonesisk härkomst. Familjen Mühnickel var "fullblod" europeaner. Dessa kallades "blanda", vilket betyder blank på maleis, språket som talades i Nederländska Ostindien. De två familjerna bodde delvis på samma ställe. De hade gemensamma värderingar vad gäller religion. Men deras förutsättningar för arbete och familjebildning skilde sig åt.