Dougald Macfie – författare

En handfull svenska seglare kommer varje år med båt till S:t Petersburg, men inte längre. Ändå är det grannland på andra sidan Östersjön. Stängt under långt Sovjetvälde och delvis förslutet och svårtillgängligt även i våra dagar. Äventyret kan börja!Byråkratiska hinder och krav på dyra lotsar gör att väldigt få utländska båtar finner det mödan värt att gå vidare. Men har man väl ordnat allt det där och kommit över tröskeln kan man på floder, sjöar och en beramad kanal ta sig ända upp till Vita havet, en vik av Barents hav. Och därifrån runt Nordkap och hem igen. Norden runt alltså.Så uppstod tanken att utforska Ryssland bakom S:t Petersburg med båt längs "Stalin-kanalen", som byggdes av Gulagfångar på rekordtid och stod klar 1933, upp till Vita havet. Med början i S:t Petersburg, längs floden Neva, över Ladoga, via floden Svir till Onega och vidare norrut där den egentliga kanalen med 19 slussar via olika sjöar når vattenleden Vita havet vid staden Belomorsk. Egentliga kanaldelen är 227 km, men hela sträckan i inlandsvatten rör sig om 800 km. (Jämför Göta kanal. som är en del av en 387 km lång vattenväg tvärs över Sverige).Kanalen är en historia i sig själv. Den trafikeras reguljärt med mindre lastfartyg och erbjuder till priset av tusentals döda straffångar under Stalinregimen en fantastisk genväg mellan ryska östersjöhamnar, Murmansk och Barents hav. Till skillnad från Göta kanal har den alltså fortfarande en kommersiell betydelse.Äventyret och upptäcktsresan finns på närmare håll om man bara tänker i lite annorlunda banor och studerar kartan.