Eva Hällnert Blom – författare

Jag går runt och letar efter någon. Allt jag har är ett fotografi på honom, ett ansikte i svart-vitt. Jag vill bara för ett ögonblick sjunka in i hans blick. Det är allt jag vill och behöver just nu. Att göra ett DNA-test är så enkelt att utföra, men kan innebära omvälvande frågor och insikter. Naturen, havet och fåglarna är verkliga och självklara för mig, de bildar en trygg och stabil scen där allt kan få ta form och skapas, när allt annat känns overkligt och gestaltar sig som en dröm eller saga. Ingenstans blir de stora livsfrågorna så levande som just ute på havet. Under ytan öppnar sig inte bara havsdjupen, utan även våra egna djup. Vi är några, av mig utvalda familjemedlemmar, nya som gamla, som ska ge oss ut till havs i min segelbåt Vendela. Historien om min far är sann, så sann som jag berättar den. Lika sann och lika osann. Att skriva blir en emotionell ingång till mitt förflutna på min fars sida, och ett förlorat sammanhang.

Det här är en berättelse om min farmors barndom och uppväxt i Fattigsverige vid sekelskiftet 1900. I berättelsen skildrar jag ett händelseförlopp som bygger på både verkliga och fiktiva händelser. Med hjälp av DNA-forskning har jag fått tillgång till farmors ursprung, hennes förflutna som fram tills nu varit helt okänt för mig, en livssituation i fattigdom och utsatthet. Jag beskriver kraften inom en ung kvinna att skapa sig ett värdigt liv trots små yttre förutsättningar. Hon sökte upp obemärktheten, ansträngde sig för att försvinna i hemmets dunkel, bara i ett behov av att få vara normal. Hon stod där stolt och rak i ryggen framför spisen i sitt kök. Det fanns en rörelse och lätthet inom farmor som en virvlande dans, som en solitär solodans, något återkommande i rörelsen som ingav ro och stabilitet. Ett nytaget DNA-test visar dock att min farmor inte var min biologiska farmor. Min historia har förändrats. Min berättelse handlar om tidiga relationer, om familjehemligheter, om skam. Jag varvar text med fotografier, gamla barndomsfoton i svartvitt och nya naturfoton i färg.

Det här är en berättelse om min farmors barndom och uppväxt i Fattigsverige vid sekelskiftet 1900.I berättelsen skildrar jag ett händelseförlopp som bygger på både verkliga och fiktiva händelser. Med hjälp av DNA-forskning har jag fått tillgång till farmors ursprung, hennes förflutna som fram tills nu varit helt okänt för mig, en livssituation i fattigdom och utsatthet.Jag beskriver kraften inom en ung kvinna att skapa sig ett värdigt liv trots små yttre förutsättningar. Hon sökte upp obemärktheten, ansträngde sig för att försvinna i hemmets dunkel, bara i ett behov av att få vara normal. Hon stod där stolt och rak i ryggen framför spisen i sitt kök. Det fanns en rörelse och lätthet inom farmor som en virvlande dans, somen solitär solodans, något återkommande i rörelsen som ingav ro och stabilitet. Ett nytaget DNA-test visar dock att min farmor inte var min biologiska farmor. Min historia har förändrats.Min berättelse handlar om tidiga relationer, om familjehemligheter, om skam.Jag varvar text med fotografier, gamla barndomsfoton i svartvitt och nya naturfoton i färg.