Håkan Anderson – författare

I Ansatsernas bok för den unga och egensinniga Constanza von Esslin en sorts dagbok över det som händer runt henne i trettiotalets Tyskland, om det växande nazistiska hotet och bokbålen. Också i den egna familjen ökar motsättningarna; brodern ansluter sig till partiet, modern flyr allt oftare till de musikaliska salongerna i Wien och fadern, liksom Constanza, flyr in i litteraturens värld. Constanzas muskelsjukdom tvingar henne tidvis till ett liv i rullstol som gör att hon alltmer sällan kan lämna hemmet, det älskade godset i Ostfriesland. Istället blir dagboken Constanzas väg ut, en inre exil och ett sätt att närma sig de hemligheter i det förflutna som vill komma upp till ytan.

Constanza von Esslin har figurerat i Håkan Andersons tidigare böcker (Breven, Om en ensamstående herre och Den vita väggen), som älskande och musa, men kommer nu till tals på egen hand i denna skildring av ett Tyskland på väg in i en allt mörkare tid som bara kan besvärjas genom ordets kraft. Likväl måste det egna mörkret skrivas bort och till sist ge plats åt den kärlek som hinner ifatt Constanza bara månader före hennes död.

I trettiotalets Italien möter den unge Ernst Weber, till synes slumpartat, Jacob Arnauti. Han företräder ett esoteriskt sällskap med centrum i Alexandria som i sin ägo har fem brev, skrivna av Cicero på 50-talet e. Kr. Breven döljer hemligheter från de medeltida korstågen om en stor skatt, och åtrås även av en fanatisk tysk orden med förgreningar över hela Europa, vars frontfigur Otto Dietrich zur Lindes öde vävs samman med Webers i en jakt som för dem genom ett förkrigseuropa till Alexandria och tillbaka igen. Femtio år senare flätas än fler öden in i historien då svensken Jan Eklöv möter sitt livs kärlek i den tjeckoslovakiska Elena Franková, en kärlekssaga i skuggan av det kommunistiska maskineriet som gör allt för att hindra de två att mötas. En dag får Jan en bok i sin hand. Det är berättelsen om honom och Elena. Breven berättar om slumpartade möten och ögonblick som kanske hela tiden varit ämnade att inträffa, där allt är sammanlänkat med tidigare öden och där personer och idéer ekar genom tid och rum, tangerar och speglar bokens aktörer i en intrig som väver samman sjuttio år av Europas mänskliga och intellektuella historia.

En dag i april får Håkan Anderson ett brev med posten, innehållande en traktat över den före detta lärarkollegan Alfred J Medborg som mördats i sitt hem på sydvästra Gotland, ett mord som fortfarande är olöst. Den är komponerad av en annan kollega, Anton Karlgren, som nu är spårlöst försvunnen, och innehåller olika texter skrivna av herr Medborg, rikligt kommenterade av Karlgren. Tillsammans bildar de ett intrikat och oöverskådligt pussel där bitarna ger ledtrådar till Medborgs tankevärld och till de delar av livet som han så omsorgsfullt hemlighållit. En känsla av att Medborg skrivit om sin egen död skymtar ibland fram mellan raderna, som om han regisserat sitt eget slutgiltiga öde.          I encyklopedisk form mejslar Håkan Anderson fram ett porträtt av en ensamstående man med en enastående förmåga att förvirra och förföra sin omgivning, och ger samtidigt möjliga ledtrådar till en gåtas lösning.

Om en ensamstående herre rör sig i samma, delvis fiktiva miljöer som debutromanen Breven med Gotland, Storbritannien och Tyskland som fond.

Om Breven (2004):

en intelligent, insiktsfull roman spännande och saltstänkt hyllning till livet och litteraturen. SYDSVENSKAN

Eyvind Johnson har kommit tillbaka och hans namn är Håkan Anderson. SVENSKA DAGBLADET

oemotståndlig i mina ögon EXPRESSEN

I en hamn på Lanzarotes sydspets sitter Jan Eklöv på sin ketch Sjöhäxan och ser tillbaka på de dramatiska händelser som gjort honom till den han är, resan från barndomens kajkande i insjöekan till nomadlivet i en segelbåt på världshaven. I Håkan Andersons första roman Breven försvann Eklöv spårlöst, men man har skymtat honom i Om en ensamstående herre och Den vita väggen. Nu träder han fram i helfigur i denna femte fristående del av författarens romanbygge.

I "Siemensrullen" möter vi på nytt filosofen Hermann Reiter, den romankaraktär som vandrar genom Håkan Andersons författarskap. Nu sitter han i ett hus på en grekisk ö och börjar närma sig slutet på sitt liv. Innan det är för sent måste han berätta historien om Hilde, flickan han träffade som ung, som sedan försvann i ett av nazisternas läger och bara lämnade efter sig en fullskriven räknerulle.

I "Siemensrullen" möter vi på nytt filosofen Hermann Reiter, den romankaraktär som vandrar genom Håkan Andersons författarskap. Nu sitter han i ett hus på en grekisk ö och börjar närma sig slutet på sitt liv. Innan det är för sent måste han berätta historien om Hilde, flickan han träffade som ung, som sedan försvann i ett av nazisternas läger och bara lämnade efter sig en fullskriven räknerulle.

I trettiotalets Italien möter den unge Ernst Weber, till synes slumpartat, Jacob Arnauti. Arnauti företräder ett esoteriskt sällskap med centrum i Alexandria som i sin ägo har fem brev, skrivna av Cicero. Breven som kommit att förknippas med korstågsriddarnas gömda skatter, åtrås även av en fanatisk tysk orden med förgreningar över hela Europa. Orderns frontfigur zur Lindes öde vävs samman med Webers i en jakt som för dem genom hela det av andra världskriget härjade Europa, till Alexandria och tillbaka igen.       Femtio år senare flätas fler öden in i historien då svensken Jan Eklöv möter sitt livs kärlek, tjekiskan Elena Franková. Men det kommunistiska maskineriet gör allt för att hindra dem att träffas.

Och en dag får Jan en bok i sin hand. Det är berättelsen om honom och Elena.

En spännande och saltstänkt hyllning till livet och litteraturen. Sydsvenska Dagbladet

En lärd underhållningsroman med anor från den fantastiska 1800-talsromanen, John Fowles och Umberto Eco. Expressen

Håkan Anderson har givit oss en kinesisk ask. Eller, om man så vill, en labyrint där läsaren hela tiden dras mot en mystisk och gäckande mittpunkt. Aftonbladet

forskarthriller och passionsdrama - Breven skulle mycket väl kunna ställas bredvid Dan Browns Da Vinci-koden. Dagens Nyheter

En dag i april får Håkan Anderson ett brev med posten, innehållande en traktat över den före detta lärarkollegan Alfred J Medborg som mördats i sitt hem på sydvästra Gotland, ett mord som fortfarande är olöst. Den är komponerad av en annan kollega, Anton Karlgren, som nu är spårlöst försvunnen, och innehåller olika texter skrivna av herr Medborg, rikligt kommenterade av Karlgren. Tillsammans bildar de ett intrikat och oöverskådligt pussel där bitarna ger ledtrådar till Medborgs tankevärld och till de delar av livet som han så omsorgsfullt hemlighållit. En känsla av att Medborg skrivit om sin egen död skymtar ibland fram mellan raderna, som om han regisserat sitt eget slutgiltiga öde.          I encyklopedisk form mejslar Håkan Anderson fram ett porträtt av en ensamstående man med en enastående förmåga att förvirra och förföra sin omgivning, och ger samtidigt möjliga ledtrådar till en gåtas lösning.

Om en ensamstående herre rör sig i samma, delvis fiktiva miljöer som debutromanen Breven med Gotland, Storbritannien och Tyskland som fond.

Om Breven (2004):

”… en intelligent, insiktsfull roman … spännande och saltstänkt hyllning till livet och litteraturen.” SYDSVENSKAN

”Eyvind Johnson har kommit tillbaka och hans namn är Håkan Anderson.” SVENSKA DAGBLADET

”… oemotståndlig i mina ögon …” EXPRESSEN

Den vita väggen är en fristående romanberättelse i Håkan Andersons växande romanbygge och knyter på olika sätt an till Breven (2004) och En ensamstående herre (2007). Det är en historia om andra världskriget, betraktat ur en föränderlig efterkrigstids perspektiv, den här gången med filosofen Hermann Reiter som huvudperson och med ockupationszonerna i efterkrigstyskland, kalla kriget, muren och så småningom murens fall i fokus, befolkad av tragiska kärlekspar, flyktingar och krigsförbrytare, allsköns dubbelgångare, intrigmakare och pålitliga och opålitliga berättare, iscensatt med hjälp av dagboksreferat och manuskriptfynd. Den tyske författaren Arno Schmidt spelar en viktig roll som inspirationskälla. Den vita väggen är en kärleks- och äventyrsroman som fungerar som identifikatorisk allegori över läsandet och skrivandets äventyr, en inbjudan till verkliga och imaginära bibliotek, sagolikt sannolik.