Håkan Boström – författare

Jag skall börja skriva en bok, men sätter inte igång förrän på måndag 15/2 1945. Min kusin Ingrid blev aldrig färdig med sin bok. I en av hennes anteckningsböcker finns orden kvar. Allt från fyra syskons många år på Löts sanatorium finns i tre resväskor som jag fick ärva när deras far, min farbror, gick bort. Efter mer än ett halvt sekel har jag färdigställt Ingrids bok.

Vallmohöst är en självbiografisk berättelse. Den speglar en uppväxttid från andra världskrigets dagar fram emot sextiotalet. Händelserna ute i världen tränger in till barnen genom de vuxnas kommentarer. Vid berättelsens slut hörs en melodi om en barndom, om en ömhet och närhet till människor och ting. Det går en underström av återhållen värme utan stora gester och utan patetik genom hela berättelsen. Kritiker om Vallmohöst: ”Det är en rolig och gripande roman. Den är humoristisk och fränt satirisk, samtidigt som den speglar ett stort allvar, en djupt erfaren och saltmängd kritik av vårt samhälle.” Stig Sjödin, Folket ”Boströms berättelse imponerar genom en tät och kristallklar berättarteknik. Värmen och ömheten trollbinder och fängslar.” Birgit Antonsson, Nerikes Allehanda ”Vallmohöst är lågmäld men ytterst intensiv i tonen. Miljöskildring och personteckning är utomordentliga, och speciellt imponerar författarens förmåga att varsamt och ömt skildra de vingklippta i samhället.” Gunborg Lundén, Norrköpings Tidningar

Slaktarns öga är en roman om Marsjödramat, som utspelades i Sörmland på 20-talet och blev ett av förra seklets mest uppmärksammade rättsfall. Slaktarns öga är en roman om makt och rätt, om den enskildes utsatthet. En väldokumenterad skildring av ett drama som växte till ett gigantiskt skådespel med politiska förtecken, samtidigt en välskriven och skakande roman som angår oss även idag. Kritiker om Slaktarns öga: ”Per-Olof Enquists ”Legionärerna” och Hans Björkegrens ”Gandonerna vid Narva” framstår för mig som exemplariska svenska dokumentärromaner. Till dem skulle jag numera också vilja lägga Håkan Boströms ”Slaktarns öga”. Sällan har man sett den moraliska kärnan och solidaritetstanken så väl illustrerad som i själva premisserna för detta imponerande arbete i den litterära rättvisans tjänst” Lennart Bromander, Arbetet ”Boström överger inte människan Emil, nöjer sig inte med att beskriva och ta ställning till den juridiska sakfrågan utan gestaltar det moraliska och psykologiska dilemmat.” Eva Ottosson, Svenska Dagbladet

Är alla löften nödvändiga att hålla? Måste en överenskommelse stå fast? Ett brev och en överenskommelse får berättaren att minnas en tid som en gång var värdefull men sen dess ingenting betytt. Kristyrhuset är en Göteborgsroman från sent 50-tal, en mycket lögnaktig sannsaga om ett år då livet var ungt och oprövat, och världen ännu var ljus. Kritiker om Kristyrhuset: "Osentimentalt skriver författaren om kända 50-talsmiljöer. Bra tidshistoriska återgivningar, där läsaren kan känna igen sig och uppleva Göteborg för 50 år sedan." Hans-Evert Renérius BTJ

Del 1: Eskilstunapolisen.Ett nyfött barn hittas övergivet. En kvinna mördas utan att mördaren lämnat några spår. Polisens arbete leder ingenstans. När resultaten uteblir ifrågasätts polisens arbete. Skallet mot polisen ökar ytterligare när en ung kvinna hittas mördad. Finns det ett samband? Går en seriemördare lös i Eskilstuna? Sommaren blir het för polisens nya rotelchef Mats Anders Kellner och hans kollegor.

Del 2: Eskilstunapolisen.En kvinna hittas brutalt mördad. Ett ungdomsgäng begår våldshandlingar och sprider skräck i stan. En krog brinner ner till grunden. I resterna av branden döljer sig en mer än tjugo år bevarad hemlighet. Eskilstunapolisen är utsatt för stark press och den tillförordnade rotelchefen Käll Emilssons uppgift är att snabbt samordna arbetet, men uppfattningen om var krafterna ska sättas in är delade.