Högst osäkert, och en bok ska vara en läsupplevelse, inte en skrivupplevelse. Om jag måste välja kanske jag hugger Winsfordboken: Levande och döda i Winsford. Jag befann mig geografiskt mitt i boken hela tiden medan jag skrev, och det brukar jag inte göra. Men det ska understrykas jag har haft en viss behållning av varenda bok. Hade jag inte skrivit dem själv, hade jag nog tyckt om att läsa dem.
Läsarna betyder väldigt mycket. Men jag tänker inte på dem medan jag skriver, har bara en idealläsare för ögonen, dvs mig själv. Och så hoppas man att det finns andra med samma goda (eller dåliga) smak som en själv. Att träffa läsare på bibliotek och liknande är verkligen en poäng, och jag har varit ute och pratat absurt mycket genom åren. Blir ibland trött på mig själv men aldrig på folk som kommer för att lyssna och diskutera.
Astrid Lindgrens Rasmus på luffen. Har inte läst den på länge, men i unga år läste jag den en gång i månaden.
... Håkan Nesser har spelat biljard med Henry Kissinger?
... Håkan Nesser är (avlägset) släkt med Angela Merkel?
