Ingemar Borelius – författare

Boken berättar om Gertrud Borelius och Gustaf Erik Hyltén-Cavallius och om de familjer som omgav dem. Den berättar om personer som utmanade vedertagna normer för att förändra samhället och den ger också en målande bild av tiden de levde i och hur deras värld speglades mot skeendet ute i Europa. Gertrud Borelius föddes i Berlin 1856, som utomäktenskaplig dotter till den svenske marinofficeren Gustaf Erik Hyltén-Cavallius och en ung tysk kvinna. Gustaf, som var stabschef och chefsarkitekt för den nyetablerade preussiska marinen, drabbades hårt av intriger inom den militära ledningen. Han tvingades lämna Berlin och flyttade ensam till Sverige. När mamman träffade en ny man några år senare lämnades Gertrud över till pappan, men dåtidens hedersnormer gjorde att han aldrig kunde erkänna faderskapet. Den lilla flickan levde i pappans närhet under några år men släpptes inte in i hans nya familj. Hon fick i stället flytta runt mellan olika fosterfamiljer och träffade bara pappan vid ett par tillfällen i all hemlighet. Tvärt emot vanligheten tog dock pappan ett aktivt ansvar för Gertrud och de många brev som finns kvar beskriver en livslång relation som innehåller mycket kärlek och omtanke. Trots dåliga förutsättningar utvecklades hon till en stark och självständig kvinna. Hon gifte sig till slut med prästen Carl Aron Borelius och blev mamma till en stor och färgstark barnaskara. Långt innan dagens sociala medier kunde möjliggöra ett slags närhet på distans, vårdade dåtidens skrivkunniga sina familjerelationer via brev. Den stora brevsamling som utgjort underlag till boken berättar om händelserika liv som utspelades i skenet av några av de mest dramatiska händelserna i Europas moderna historia. Breven beskriver också hur den ensamma flickan som vuxen återförenades med både pappans och mammans familjer och etablerade kärleksfulla relationer som vårdats i flera släktled fram till våra dagar.

Roos en släktkrönika Det vackra namnet Roos är inget ovanligt efternamn. Det finns nästan 7000 personer som bär det idag, vilket placerar namnet strax efter de hundra vanligaste. Den släkt som det berättas om i denna krönika har sitt ursprung vid Rosenbergs bruk utanför Eskilstuna. Anfadern som antog namnet föddes där 1797, som son till en bruksdräng. De ättlingar som senare burit namnet har sina närmast liggande rötter i Norrsunda socken i Sigtuna kommun. En annan anfader kom dit med två tomma händer, blev en av de största gårdsägarna i området och gav varsin gård i arv till sina fyra barn. Ett barnbarn skulle dock förlora allt och tvingas leva sitt liv i ett torp på fyrtiofem kvadratmeter tillsammans med sin hustru och deras sex barn. Men det skulle gå bra för alla till slut och flera nära släktingar skulle bli stora namn inom olika områden. Boken visar hur vi formas av våra förebilder och hur stoltheten över släkten, strävsamheten och ett gott självförtroende kan föras vidare genom generationerna trots till synes sämsta tänkbara förutsättningar. Krönikan grundar sig på brev och berättelser som ättlingar till ovan nämnda skrivit ner under släktens långa resa fram till i dag.

Aron Borelius växte upp i prästgårdarna i Dala - Järna och Ramnäs, där pappan var kyrkoherde. Dåtidens Fattigsverige märktes ända in i prästbostaden. Den färgstarka prästfamiljen bestod, förutom av många egna barn, av ett antal åldriga släktingar, av flera inackorderade pojkar som var där för att få ordning på tillvaron och av några originella och lite kantstötta äldre med lättare psykiska diagnoser. Dagens sociala skyddsnät fanns inte då och det var självklart för Arons föräldrar att hjälpa till där man kunde. Det påverkade Arons människosyn och politiska ideal i grunden och han skriver i förordet till sina memoarer att jag har råkat många människor i mitt liv men kommit att ringakta fler än jag älskat. De jag på dessa sidor valt att berätta om var mina vänner och tillhörde på skilda vis, genom snille eller trofasthet eller bländande galenskap, de utkorade. Flertalet av dem bar släta namn och några saknade titel, ty aristokrater av det oantastliga slaget röjer sig genom vilja och stil. I sina memoarer berättar han om sitt synnerligen omväxlande liv och om de många ovanliga personligheter han stötte på under sin resa i den lundensiska studentvärlden, genom de oroliga trettio- och fyrtiotalen och under de många åren som en av Sveriges ledande konstkännare. En recensent skriver att: Prästsonen från Järna i Dalarna och Ramnäs i Västmanland, radikalen och i någon mån rabulisten, student- och kommunpolitikern från 20- och 30-talens Lund, kommendanten i krigsårens Trelleborg, den uppslagsrike museichefen i Norrköping, den ojämförlige författaren av drabbande akademiska klagoskrifter, radiotalaren och tv-charmören, professor emeritus i konsthistoria, nuvarande hemmansägaren Aron Borelius har till sina verk om Höckert, Velázquez och romanska muralmålningar i Östergötland med mera nu lagt en skrift - Värda att minnas -, vilken eftertryckligt bestyrker vad vi redan visste, nämligen att han i återkommande lyckliga ögonblick tillhör våra lärda världsbetydande berättare.