Jan Olof Olsson – författare

”Jag tänker ibland på hur vi, min älskade och jag, som unga och nyförlovade utbytte löften om att ”passa på” varann: att i tid vara observant om den andra parten skulle visa oroande tendenser till fula vanor, dumma miner, tjat och så vidare. Vi hade steg för steg, för vår inre syn drömt varann troget sida vid sida, i evig rutig tweed, blanka och randsydda brogues – på långa lugna promenader utmed Hallandsåsens sydsluttning.”

Margareta Sjögren-Olsson, 1919-1996, var författare, journalist och gift med Jan Olof Olsson. Vad hade du väntat dig! utkom för första gången 1990.

1914 slutade den gamla goda tiden och avöstes av kriget som skulle göra slut på alla krig.

Jan Olof Olsson berättar om bondetågets Sverige och Kaiserns Tyskland. Han ger en bred bild av Balkan och den säregna staten Österrike-Ungern där alltsammans började. Och runt världskrigets startsignal, skottet i Sarajevo, har han byggt en mästerlig rekonstruktion.

Vi får följa dramats förspel dag för dag. Vi får ingående och levande porträtt av alla dess huvudfigurer: monarker, statsmän, fältherrar, mäktiga och pompösa men alla innerst inne villrådiga och halvt ovetande om vad de satte igång när de tryckte på startknapparna för krigsapparater som inte gick att hejda.

Jan Olof Olssons 1914 är också en ytterst väldokumenterad studie. Författaren har själv besökt många av de platser som skildras och spårat upp människor som varit med om händelserna där. Han har också gått igenom ett oerhört material av utgivna dokument och historiska undersökningar, innan han gjort denna välskrivna, underhållande och ytterst informativa bok.

1914, som är rikt illustrerad med samtida bilder, ger en stor och detaljrik översikt av Första världskrigets uppkomst och utbrott liksom av de mer idylliska svenska hemmaförhållandena. Den ger en oöverträffat upplysande och läsvärd skildring om bakgrunden till vår egen tids historia.

I natt har jag drömt om den döde mannen igen.

Vart tog Sergius vägen till slut? Dog han i en fängelsehåla i Petrograd? Överlevde han Stalin och krig? Finns han någonstans i Ryssland?

Jag minns honom alldeles sådan han såg ut den natten då han försvann in i sitt upplösta land över Torne älv.

Jag gick för att se Anna dansa en gång på Stora Operan i Paris, i början av trettitalet. Hon är fortfarande berömd. Hon bor i Kalifornien. Hon är bottenlöst rik, efter tre män. Hon är lika vacker, tycker jag, som den första gången jag såg henne stå mellan sina höga väskor på träbryggan i Haparanda hamn.

Jag vaknar alltid på samma ställe i drömmen. Den döde ligger över tröskeln. Jag har rest mig i sängen på härbärget och har ena foten på golvet.

"De tre från Haparanda" utkom för första gången 1967 och är en storartat rolig och spännande äventyrsroman, full av charmerande tidsfärg.

Ångfartyget Carl von Linné går på traden Stockholm – Reval. Året är 1919. Första världskriget är slut men runt Östersjön härskar ingalunda fred. I Ryssland rasar inbördeskrig efter revolutionen och general Judenitjs arme står i Baltikum, nästan framme i Petrograds förstäder. Arméer och frikårer bekämpar varandra runt om i Estland och Lettland, goda och dåliga valutor flyter åt alla håll, äventyrare och agenter samlas i de baltiska städerna.

Med Carl von Linné ångar tre vänner mot nya äventyr: gulaschbaronen Fredrik, Fritz, fotograf på Idrottsbladet, och berättaren, en ung tullman, som lyckligt överlevt de dramatiska händelserna i "De tre från Haparanda", en av Jolos mest lästa böcker. De tre är ute på ett hemligt uppdrag, skickade av en bisarr man i Stockholms polishus. De vandrar under jorden i Reval, dricker te med grevar och baroner, råkar mitt in i stridslinjerna, skuggar en jättelik bedragare med två ansikten, bor på badhotell i Hungerburg, på hotell Astoria i det belägrade Petrograd och i Tjekans fängelse. De rusar fram i bil på Finska Vikens is medan strålkastarna spelar från Kronstadt.

Den förslagne, Lucky von Tiesenhausen, den dubiöse majoren Castelli, den förrymde predikanten Jeriko och inte minst den vackra grevinnan Irmelin är några av de många mystiska personer som möter våra vänner på deras hårresande, muntra och roande bravader.

De okände soldaten är huvudperson i denna stora historieskildring. Den okände soldaten är fortsättningen på romanen 1914 och skildrar kriget som skulle göra slut på alla andra krig. Med en mästerlig balans mellan historiekunskaper och levande berättande skildras kriget i hela dess meningslöshet, förvirring och tragikomik. Det är i hög grad människorna som står i förgrunden, Joffre, Wilson, Haig, den länge oslagbara tyska firman Hindenburg och Ludendorff och andra generaler och statsmän. Men också mängder av kända och okända soldater längst ner i plutonerna, skalder och journalister vars skildringar Jan Olof Olsson har letat upp. Den som vill lära känna en av de viktigaste epokerna i världens nyare historia kan inte få en bättre introduktion än Den okände soldaten. Jan Olof Olsson lägger fram sina stora kunskaper på ett avslappnat och underhållande sätt.

”Eviga följeslagare” hämtar sitt namn från en rubrik som Jan Olof Olsson då och då använde. Margareta Sjögren-Olsson har ur det stora material han efterlämnade gjort ett sparsmakat urval.

Boken skildrar människor som följer oss – och följde författaren – genom åren. Följeslagarna kunde komma från enskilda håll och tidevarv (och de kunde någon gång vara platser). Bland många andra träffar vi kejsar Franz Josef, Buffalo Bill, spionen Mata Hari, amiral Nelson, Evert Taube, Bismarck, Fritiof Nilsson Piraten, Stockholmskan, Axel Oxenstierna och Birkastan.

Alla skildras med den humor, förståelse och den lätt burna lärdom som var så utmärkande för signaturen Jolo och som skaffade honom så många hängivna läsare. "Eviga följeslagare" ger dem ett sällsynt tillfälle att än en gång höra honom berätta på sitt underhållande och upplysande vis.

Lennart Andersson är journalist mitt under det mörka 40-talet, när Sverige hukar sig för kriget. Han blandar sig med nazistpampar, intervjuar en 80-årig operettstjärna som bara hålls uppe av löskragen, han skriver om finska småbarn på flykt och om en mördares gamla mor. Hans nattliga äventyr för honom i nära kontakt med sjaskiga drömvärldar och med den blodiga verkligheten. Men själv är han en observatör, utan den kontakt han längtar efter. Han träffar enstaka människor som verkligen har något att säga honom – en avsigkommen stamkorpral i Tornedalen, en tysk flykting och till sist en alldeles speciell flicka. Jan Olof Olssons roman handlar om en ung människa som ser sitt liv få en ny inriktning. Det är en lysande skildring av ett svunnet decennium, hur man levde och tänkte i tusen detaljer, framförd med både humor och besk skärpa.

Det är en berättelse om de beredskapsmän Sverige en gång lärde sig att älska i den berömda tv-serien om 107:an, om lll:an Loffe, Stora Norrland, Morsgrisen och Svarte Rudolf, om korpral Hugg och fänriken och kapten. Någonstans i Sverige ger många roliga snabbporträtt av andra människor och händelser i beredskapstidens Sverige, från Per Albin och general Thörnell till Ulla Billquist, från gengas och ransoneringskort till katastrofer som vi på ett hår när undgick. Det inträngande vetandet och den lysande berättarkonsten av Jan Olof Lennart Olsson, ”Jolo”, är av allra högsta klass.

Telefonstationen i Pajala, Carnegie Hall i New York, gamla Atlantic på Blasieholmen, exklusiva inrökta Londonklubbar – det är några av platserna i denna bok av Jolo.

Bland de stora händelser som beskrivs märks den ryska nedskjutningen av U2-planet och förgiftningen av ärtsoppan på restaurang Pilen på Bryggargatan. Churchill, president Kennedy och mannen som beskylldes för att vara gift med Belsen-lrma är några av de personer som skymtar. Hjälten vänjer sig tidigt vid att ljuga om sin vardag i Stockholm och vet inte själv om han måste fortsätta med det som journalist. En legendarisk tidningsledare, berömd för sina vredesutbrott, utgör en av huvudpersonerna. Det börjar på bowlingsalonger i Klara och bakom scenen på Gröna Lunds varietéer för att via Kennedys valvaka och idylliska engelska småstäder sluta framför Amalienborg i Köpenhamn: det är en fängslande rundresa man får vara med om.

Jan Olof Olsson har skrivit reseskildringar, porträtterat storstäder, skildrat det första världskriget och skrivit romaner och en äventyrsberättelse. "Slipsen i Krakow" är lite grann en blandning av alla dessa inslag i hans författarskap och en mycket rolig och tänkvärd bok.

En väl underrättad källa är som en spirituell och avspänd konversation i bästa sällskap, där det ena ämnet ger det andra. Flöjtblåserskan i Brunkebergstunneln spelar en melodi och för Jolo rullas minnen av pingströrelsen upp och en skildring av konflikten mellan Lewi Pethrus och Sven Lidman blir resultatet. Han sitter på en pub i en engelsk kuststad, ett mods-par kommer in och hans funderingar över modet leder till en berättelse om dandyn Beau Brummell och George IV. Han gästar ryska flyktingar och begrundar deras öden, han ser engelska domare i verksamhet och häpnar över den galna engelska sedvanerätten, han lyssnar till veteranerna Chaplin, Chevalier, Churchill och Attlee och blickar tillbaka på deras liv.

Överallt går han på upptäcktsfärd under ytan, allt det han ser är återgivet via hans egen kloka personlighet och han berättar det med sitt speciella tonfall. En väl underrättad källa utkom för första gången 1971.

1931 börjar denna roman med att en pojke klättrar in över planket till Kostadion i Stockholm för att se Harry Persson boxas mot Otto von Porat. Sista kapitlet utspelas den 6 december 1939, när samme pojke gömmer sig i ridhuset på ett Norrlandsregemente för att slippa mobiliseras och komma till finska gränsen.

Mellan dessa data växer och mognar den Stockholmspojke, som är romanens huvudperson. Han går i skola, leker med kamrater, distribuerar tidningar och strövar i 30-talets svenska huvudstad, här återuppbyggd av tusentals pricksäkert iakttagna detaljer. Men det är inte flanörernas Stockholm, utan en jättestor, obeveklig stenstad, som sluter sig kring honom. Det skramlar från mjölkmagasinen och kragknapparna lyser gula i gathörnen när männen samlas till gåsmarschen mot idrottsläktarna. Han går på nazistmöten och gangsterfilmer, upphetsad av löftena om våld, men drömmen och målet i hans värld är flickorna, som han jagar på Brunnsvikens is, drar omkring med i utkanterna eller står handfallen och vanmäktig inför om vårkvällarna. De själva, liksom kläderna de bar, idealen de följde och melodierna de sjöng är skildrade med samma mästerliga berättarkonst.

Med Årsklass 39 gjorde Jan Olof Olsson sin skönlitterära debut 1956. Genom sin blandning av vemod, humor, sakkunskap och inlevelse har den blivit en bok att läsa och älska, inte bara för den som upplevde trettiotalet.

En bok om två små lustiga, självständiga och inte genomsnälla flickor. Jolos lysande kåserier handlade ibland om dem. Den äldsta av dem, Elizabeth Ann, och Margareta Sjögren-Olsson har nu gjort ett urval där man får följa flickornas uppväxt på 60-talet och deras fars brist på utveckling, trots flickornas försök att uppfostra honom. Han gör valhänta försök att få in dem i ett ordnat vardagsliv men misslyckas ständigt, därför att de är mycket listigare än han, därför att de lever i barnens hemlighetsfulla värld, som styrs av lagar som en vuxen inte begriper. Och sist men inte minst därför att de är kvinnor, om också i mini­format, och känner till sanningar som en trög karl inte anar.

En önskebok för föräldrar, för far- och morföräldrar och alla Jolo-älskare. Änglars liv utkom för första gången 1983.