Jan Stenis – författare

Den gode han är väl ej så god,som själv han tror i sitt övermod.Den onde han är ej så ond ändå,som själv han tror, när kvalen slå.Thy skall du ej mycket berömma,ej mycket häckla och döma.- Gustaf Fröding

I hela mitt vuxna liv, så har jag främst sökt skönheten i allt jag sett, samt letat efter en fristad där jag ostört skulle kunna få drömma vackra, poetiska tankar. I stället så har jag inte alls sällan blivit mobbad, retad, hunsad, slagen, hånad samt lurad och manipulerad. Jag har varit tvingad (!) att fly från stad till stad undan många mentalt sett lägre stående individer, vilka inte sällan varit absorberade av simpla nöjen och djuriska lustar samt varit fixerade vid drogkultur i olika former. Många gånger har dessa onda förföljare önskat livet ur mig (!) som en elak hämnd för att jag, helt naturligt, har avvisat deras ytterligt primitiva såväl intellektuella som rent fysiska inviter. Jag har upplevt ett antal katastrofer i mitt lilla, tragikomiska liv. Trots detta, så har jag ihärdigt fortsatt att ackumulera kunskap och, så fort jag har förmått göra det, försökt skapa en estetiskt sett tilltalande livsmiljö, vart än jag har tvingats fly undan mina verkliga och ibland, tyvärr, även inbillade plågoandar ... Mitt i livet sammanställer jag dock nu, som ett förtida, litterärt, poetiskt testamente, de av mina många reflektioner som jag nedtecknat i diktens format. Många gånger har mitt eget diktförfattande faktiskt utgjort ett närmast desperat försök att bevara mitt stackars, lilla, alltmer sköra förstånd när jag i en ökande utsträckning utsatts för omvärldens hugg och slag samt stundom även påfrestande juvenila manipulationsförsök. Jag har faktiskt inte ens alltid kunnat känna mig helt säker i min egen ägandes bostad för terrorliknande attacker! Det som fått mig att ändå vilja gå vidare, utöver att det ofta gör mycket ont att begå självmord, är en lite inbilsk ambition att vilja hjälpa min egen (?!) tämligen labila art, Homo sapiens, att överleva i detta det stora, kalla, mörka och inte sällan livsfarliga universum. Vi människor är förutbestämda att utforska rymden, på ett eller annat sätt, anser jag. De nya, ekonomiska modeller som jag på ett mycket framgångsrikt sätt i januari år 2005 försvarade vid min disputation, har nämligen förutsättningar att kunna optimera ekonomin vid mänsklighetens inom överskådlig framtid förestående exploatering av alla de hägrande råvarutillgångarna i kosmos. Om jag har en livsuppgift, utöver att kanske bli känd för en och annan dikt, så torde uppgiften bestå i att sprida dessa mina egna forskningsresultat till gagn för mänsklighetens långsiktiga fromma.För att kunna fortsätta att göra detta, så har jag helt frivilligt försakat det normala livets alla stora glädjeämnen, innefattande såväl ett normalt umgängesliv som att bilda en familj. Trots alla attacker av även en rent fysisk art, med inte sällan erotiska övertoner, så har jag aldrig gett upp ambitionen och hoppet om att jag en dag till slut ska kunna fullborda min vetenskapliga och lyriska livsgärning. Vad är då målet, vad menar jag nu med att ”fullborda”? Ja, kanske att jag en dag av en ren och oförstörd själ ska få höra att lilla jag faktiskt duger jag också; kärlek, bekräftelse, ömhet och affektion är ju faktiskt vad vi alla innerst inne egentligen och ytterst vill ha! Min förhoppning är därför att hela min levnads samlade ansträngningar kommer att bidra till såväl att min egen arts långsiktiga överlevnad främjas av min forskargärning som att denna art bibringas en ökad livsglädje genom mina oftast väl rimmade strofer. Om så sker, så har mitt liv likväl inte gått helt spårlöst förbi. KÄRLEK OCH KUNSKAPJan Stenis

Jan Stenis verkar på flera plan samtidigt, som forskare, poet och författare. Men allt han gör syftar ytterst till att främja vår arts långsiktiga överlevnad. Alternativt säkra fortlevnaden för de organismer som ska ersätta oss människor, robotar eller andra livsformer.

Estetiken och funktionalismen är några av Jans främsta rättesnören. Många gånger sammanfaller dessa företeelser till en harmonisk och konstnärligt fullödig helhet. Detta är viktigt för Jan eftersom han i grunden är en konstnärssjäl.

Det allra viktigaste av allt är dock att en individ uppnår lyckan, vilket är en ytterst individuell preferens. Om Jan har en livsuppgift, så är det att via sin penna göra vårt släkte lyckligare. Jans överordnade syfte är att successivt öka kärleksfullheten i hela universum för att till sist kunna återförenas med Skaparen.

Kanske är Jan kallad av en högre makt. Eller dennas motsats. Han hoppas att en ljus och god kraft styr honom i så fall.

Jan började i alla händelser skriva poem först vid 31 års ålder. Diktandet gör honom glad och lycklig och ger honom lite ”glitter” i tillvaron. Jan är tacksam för denna gåva.

Jan önskar nu dela med sig av sin författarglädje till den allt hårdare och kallare omvärlden. Förhoppningsvis blir någon själsfrände gladare av att läsa hans rimmade strofer. Vi ofta utsatta människor måste ju försöka bistå varandra i enlighet med följande allomfattande motto:

En verklig man behöver intet namn, han kommer, ser och segrar.- Edith Södergran

Vad är en verklig man? Är det den som dödar flest i krig eller den som skriver romantiska bästsäljare? Eller är det vetenskapsmannen som utforskar himlarnas hemligheter till sitt eget släktes långsiktiga fromma? Kan en kvinna vara en riktig karl? Är det meningsfullt att försöka indela mänskligheten i kategorier och grupper när alla allt mer bara blir könlösa komponenter på världens stora kretskort?

De stora livsfrågorna och himlastormande spekulationerna är legio när Jan Stenis tar oss med på en svindlande resa från tiden ända före Big Bang till långt in i den allt mer högteknologiskt inriktade framtiden. Läsaren kastas mellan hopp och förtvivlan men Jans goda vilja lyser igenom som en strimma av ljus i allt det mörka. Vi har en framtid, men kanske i en annan form än vår fysiska kropp.

Människan har i alla tider blickat upp mot stjärnorna. Man har sökt svaret på livsgåtorna och undrat vad som finns där ute. Folk har fantiserat om hur det ser ut i fjärran världar och frågat sig om det finns intelligent liv någon annanstans i rymden. Detta intelligenta liv kanske finns mitt ibland oss?!

I alla händelser ligger vår framtid ut i kosmos, inte här på jorden som är en livsfarlig plats att leva på i ett geologiskt tidsperspektiv. I framtiden kommer man dock inte att göra rymdresor genom att förbränna kemikalier i stora ståltuber, det vill säga raketer. Nej, vi kommer med säkerhet att lära oss teleportationens svåra konst och kanske komma att ingå i den intergalaktiska federation som förmodligen väntar på att uppta oss människor som fullvärdiga medlemmar i Vintergatans stora gemenskap. Läsaren ges en inblick i hur livet då kommer att gestalta sig och vilka som väntar på oss.

Jan Stenis är forskare, författare och poet. I detta verk illustrerar Jans tidigare dikter textavsnitten. Det är nämligen lyriken, konsten och skönheten som gör livet värt att leva för Jan som valt devisen Kärlek och Kunskap som sitt överordnade livsmotto. Visa beslut kräver både logik och ett gott hjärta.

Evigheters evighet

Liten på jorden,Ångest inför alla mordenMen stor i orden.En gudason vorden?!

Att nå Olympens höga höjd,Att ofrånkomligt kasta loss,Och känna genuin fröjd.Teknologin skall frälsa oss!

Att expandera förnöjd,Att fly tillsammen,Utåt, bortom himlars höjdI evigheters evighet, amen.

Another time,Another place,Plenty of nickel and dimeAnd much more space!

Livet och dess tvilling kärlek kan inte existera utan ljus.

Jan Stenis har länge haft en obestämd känsla av att någon högre makt styr hans vetenskapliga och poetiska verksamhet. I varje fall så ges han i denna rimmade diktsamling förmodligen gudomlig inspiration för att han anses lämpad att via sin penna förmedla positiva budskap till den svårt plågade allmänheten.

Jan vet att han inte är ensam om att användas som ett redskap för att bistå mänskligheten. Miljoner människor över hela planeten ges nu mer eller mindre öppna budskap från ovan.

Många medier har förmedlat information från fjärran världar. Ett vanligt objekt för mediernas intresse är stjärnhopen Plejaderna som uppges hysa kärleksfulla energivarelser som vill väl.

Dessa astralkroppar från Sjustjärnorna tänks nu leva i ett ljusrike där man bara umgås vänligt med varandra och älskar fred och harmoni. Efter den senaste istiden lär Plejadenerna ha ingripit i skeendet här på jorden för att försöka hjälpa människorna att bli mer gudalika.

Andra civilisationer kan dock förmodas att drastiskt vilja minska vårt antal. Plejadenerna ger oss därför kärleksfulla impulser som sädesfältscirklar med mera för att stödja oss i vår strid.

Kanske existerar en galaktisk federation som just nu studerar utvecklingen på jorden? Jan önskar i så fall få vara en hjälpare i den goda och ljusa sidans tjänst för att främja de ädla och sköna idealen.

Målet med vår tillvaro är ju inte att vi ska strida om makten som ett självändamål, utan meningen måste ju vara att vi ska trivas med livet och helst tycka om varandra! Jan hoppas att hans vetenskapliga och lyriska livsgärning kan bidra till en sådan utveckling.

Kärlek och Kunskap

DiktarmusanMin ängel lersom poesipliktoch ömt serpå min dikt

hon konsumerarmed glatt sinneoch utbasunerartill Frödingminne:

Låt Jan fokuserapå sin lyrikatt harmonieramed magnifik

inspirationatt oss gästapå gudatronför allas bästa!