Jeanette Aulin – författare

Detta material handlar om att räta ut frågetecken som uppstår när man jobbar i vården. Och om att få brukarna delaktiga i sina egna beslut, att få personal att öka förståelsen. För att kunna lära sig något nytt måste man kunna ändra sitt sätt att tänka. Om du gör som du alltid har gjort får du samma resultat som du alltid har fått. Uppmärksamhetens bästa vän är intresset, så tanken med detta material är att få igång många intressanta dialoger. När man jobbar med en annan människa är det mycket som man måste ha med sig för att vara en bra personal. Det kan vara bra att tänka att man ska fungera som en skugga till personen i fråga. På så sätt får man svar på många frågor. Men man kan inte dricka alkohol med sin skugga, man får inte låna pengar, man pussas inte och så är det inte skuggan/personalen som skall synas och bli ihågkommen. Man skall helt enkelt tänka: «vem är jag här för och varför?». Om brukaren behöver hjälp med exempelvis matning och dusch är man en hjälpande hand och inte en skugga. Det som är självklart för en, är inte det för en annan. Så berätta gärna hur du tänker i olika situationer och varför. Det är viktigt att inse betydelsen av att vara tydliga med hur vi resonerar och hur mycket våra beslut kan påverka den vi gör ett bemötande med. * Hur skall vi hjälpa personer som behöver mer tydlighet i sin vardag? * Kan vissa moment klargöras? * Hur känns det när man saknar tidsuppfattning? Hur reagerar vi själva när tåget är en kvart försenat utan att vi får reda på varför? Hur reagerar vi om tåget skulle varit två timmar försenat och vi ställt in oss på att det skulle komma om fem ­minuter? Vi själva, som personal, sätter upp många tidsramar utan att ens tänka på det. Exempel på dessa kan vara när vi går ut med sopor eller serverar fika. Två arbetskamrater som inte brukar jobba tillsammans kan sätta upp helt olika tidsramar för när de ska göra saker och det kan göra att de undermedvetet stör sig på varandra. Detta skapar onödig irritation. Om den ene anser att «snart» är om 10 minuter och den andre att «snart» är om 45 minuter innebär det att personal nummer ett får göra allt själv. Därför är det viktigt att klargöra hur man tänker och samtala sinsemellan. I denna bok finns många samtalsämnen att lyfta för att få en trygg och stark arbetsgrupp som jobbar mot samma mål och efter samma riktlinjer. Man ska inte utgå från egna värderingar utan från brukarens. Därmed har boken fått sitt namn. Hur skall vi göra för att få brukaren i centrum?